Välkommen till sommarens program:

18 juni kl. 12.30

Sommarträff med Stefan Albinsson. (Anmäl dig gärna senast 16 juni, på telefonsvararen 08-54 54 71 30).

23 juli kl. 12.30

Sommarträff med tema ”Småland”, med Ing-Britt och Lars-Rune Holm. (Anmäl dig gärna senast 21 juli direkt till Lars-Rune, tel 08-712 48 10).

20 augusti kl. 12.30

Sommarträff med Elisabet Ravelojaona. Serny Carpvik delar med sig av intryck från BWA:s ungdomskonferens i Singapore. (Anmäl dig gärna senast 18 augusti, på telefonsvararen 08-54 54 71 30).

Joh 1:35-46:

”Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. När Jesus kom gående såg Johannes på honom och sade: ”Där är Guds lamm.” De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus. Jesus vände sig om, och då han såg att de följde honom frågade han vad de ville. De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?” Han sade: ”Följ med och se!” De gick med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var sent på eftermiddagen. Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört Johannes ord och följt med Jesus. Han träffade först sin bror, Simon, och sade till honom: ”Vi har funnit Messias” (det betyder Kristus). Han tog med honom till Jesus. Jesus såg på Simon och sade: ”Du är Simon, Johannes son. Du skall heta Kefas” (det betyder Petrus).

Nästa dag tänkte Jesus bege sig därifrån till Galileen. Då träffade han Filippos. Han sade till honom: ”Följ mig!” Filippos var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. Filippos träffade Natanael och sade till honom: ”Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret.” Natanael sade: ”Kan det komma något gott från Nasaret?” Filippos svarade: ”Följ med och se!”

Möte med Jesus

I dagens evangelietext möter vi fem män som på olika sätt kommer i kontakt med Jesus. En bild för att våra vägar genom livet och hur vi möter tron, kan se helt olika ut.

Vi möter två av Johannes Döparens lärjungar, Andreas och en person som inte namngivs. Traditionen säger att det är Johannesevangeliets författare. De två har valt att följa en radikal ledare, som utmanar sin omgivning till omvändelse. Något hos den profeten och i deras egna liv, har fått dem att stanna upp och byta riktning i livet. Nu står de och samtalar när Johannes pekar ut Jesus för dem. ”Där är Guds lamm.” Det får dem att lämna Johannes och söka upp Jesus.

Jesus märker att de följer efter honom, vänder sig om och frågar: ”Vad vill ni?” En fråga som andas något djupare: Är du bara allmänt nyfikenhet, eller söker du något mer? Männens följdfråga är samtidigt ett svar: ”Rabbi, var bor du?”  Det uttrycker en bekräftelse av hur de ser på honom och en beredskap att vilja följa med under en längre tid. Jesus svarar: ”Följ med och se!” Också det enkla svaret innehåller ett tydligt budskap. Om du verkligen vill veta vem jag är, är det bäst att du följer med. Ett muntligt svar räcker inte för att förstå. Det är genom att se, bli berörd och delaktig som frågan får ett svar. Ordet se, syftar inte bara på att bokstavligen se med egna ögon, utan också på att få kunskap, att förstå eller i alla fall ana på en djupare nivå vem Jesus är. Det tycks räcka med en dag tillsammans med Jesus för att övertyga Andreas om att detta är viktigt och värt att satsa på. Han söker upp sin bror Simon och ber honom komma med för att bli presenterad.

Dagen därpå rör sig Jesus ute bland folk igen och det tycks vara en tillfällighet att han, bröderna och Filippos möts. Däremot är inte Filippos svår att övertyga om att Jesus är en speciell person. Filippos och bröderna Andreas och Simon är från samma stad och känner till varandra sedan tidigare. Filippos i sin tur hämtar Natanael. Kanske är de vänner, eller arbetskamrater. Natanael är mer av en skeptiker och inte lika lättövertalad som de andra. Han undrar om något gott kan komma från Nasaret. En oansenlig plats, inte känd för vare sig det ena eller det andra.

@font-face { font-family: ”Cambria Math”; }@font-face { font-family: ”Calibri”; }@font-face { font-family: ”Constantia”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 10pt; line-height: 115%; font-size: 11pt; font-family: Calibri; }p.MsoFootnoteText, li.MsoFootnoteText, div.MsoFootnoteText { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 10pt; font-family: Calibri; }span.MsoFootnoteReference { vertical-align: super; }span.FotnotstextChar { }.MsoChpDefault { font-size: 11pt; font-family: Calibri; }.MsoPapDefault { margin-bottom: 10pt; line-height: 115%; }div.WordSection1 { page: WordSection1; }

Att se Jesus och bli sedd

Det som övertygar Natanael om att Jesus är värd att lära känna är Jesus sätt att bemöta honom. ”Innan Filippos ropade på dig såg jag dig under fikonträdet.” (1). Jesus såg honom inte bara som person utan för den individ han var. ”En sann israelit, en som är utan svek.” Något i mötet dem emellan får Natanael att känna förtroende för Jesus. Får honom att känna sig sedd. Något som är grunden i de möten vi gör som leder till en djupare vänskap. Vi längtar alla efter att bli sedda och bekräftade. Sedda och respekterade. Sedda och älskade, för dem vi är. Om vi känner oss respekterade och mötta på djupet så kan en tillit börja byggas.

Fem män och olika sätt att möta Jesus. Natanael med en viss skepsis, som jag tänker är sund. Det finns många som drar i oss och som utger sig för att komma med svar på än det ena än det andra. Budskap bombarderar oss från alla möjliga håll. Det finns all anledning att ifrågasätta och framförallt känna efter om det vi möter känns okej. Det kan krävas ett visst mod. Andreas och den vi inte vet namnet på tycks ha varit sökare redan innan de mötte Jesus. De hade lockats av Johannes Döparens radikala budskap och stod så pass nära honom att de lyssnade då han skickade dem vidare till Jesus.

Men oavsett hur de kommit i kontakt med Jesus så får de alla samma uppmaning; ”Följ med och se!” Jesus kräver inte någon trosbekännelse av dem då de möts första gången. Han förhör dem inte om deras bakgrund och tidigare erfarenheter, inte om deras tro, livsstil, eller ens hemförhållanden. Han säger bara: ”Följ med och se!” Jag tänker att det är den bästa pedagogiken av alla. Genom att leva tillsammans skapas relationer. Det är i vardagen Jesus undervisar och förklarar vem han är själv och vem Gud är, genom sitt sätt att vara och hur han möter människor och deras behov. Det sker både under och mirakel i Jesus närhet, men det är aldrig något övergrepp. Gång på gång ser vi i evangeliets texter hur han möter människor och frågar dem; ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”. Han tar aldrig något för givet. Han omyndigförklarar aldrig någon. Tvärtom, så möter han dem som samhället i övrigt ser ned på, med respekt. Varje människa är värdefull i hans ögon.

Paulus uttrycker det som att Gud valde det som av andra sågs som dåraktigt och svagt. I mötet och umgänget med Jesus blir det svaga starkt, fullt av vishet och helighet (2). Jag tänker återigen att det handlar om att bli bekräftad. Jesus möter människor och hjälper dem att skala av yttre krav och bilder, för att bli vad de har potential att bli. Men det finns en viktig skillnad i det Jesus gör och det som en personlig coach gör. Jesus möter inte bara den enskilda individen. Han placerar individen i ett sammanhang och för människor tillsammans. Det är inte den enskilde som ska vara stark och kunna allt. Tvärtom är det en poäng med att vi alla är olika, med olika gåvor och förmågor. De gåvor människan utrustats med är till för att bygga upp gemenskapen. Paulus återkommer ofta till det i sin undervisning. Kanske för att det är så mänskligt att glömma bort den viktiga detaljen, att vi behöver varandra. Han använder bilden av kroppen där alla delar är lika viktiga (3).

Dela berättelser och erfarenheter

Uppmaningen att följa med och se, är fortfarande lika viktig. Det är bara så vi kan lära oss vad tro är och vem Jesus är. Först genom andras berättelser och erfarenheter och därefter genom att själva få göra egna erfarenheter både tillsammans med andra och på egen hand. Men för att det ska kunna ske krävs att vi har modet att dela med oss av oss själva. Att vi vågar berätta både om vår tro och vårt tvivel. Att vi tillsammans samtalar om vad vår tro betyder i vår vardag. Hur tron och Jesus får utrymme i mitt liv och om/hur de spelar roll. För mig själv har sådana samtal alltid varit viktiga. När vi faktiskt vågar dela viktiga frågor kring livet med varandra, men också de där vardagliga spörsmålen i vardagen så känner jag hur det griper tag i mig. Jag blir berörd. För mig hör allt ihop. Min tro berör sådant som hur jag ska hantera konflikten på jobbet, 4-åringens kris eller min förälders åldrande, lika mycket som mina tankar kring födelse och död.

Vem är Jesus för mig och för dig? Uppfattar vi honom på olika sätt? Ja, det gör vi och därför behöver vi samtala om det. Ibland bär vi med oss erfarenheter som blir till hinder för oss att se Jesus. Vi kan ha varit med om situationer som skrämt oss eller gjort oss illa. Saker som skett och gjorts i Jesus namn. Vi kan bära på andras bilder och våra egna förutfattade meningar. En del av oss bär på bilden av en dömande Gud, andra om en förlåtande och fridfull Gud. Åter andra ser Jesus som en lärare, eller healer, som bror eller medvandrare. Som ouppnåelig eller nära. Ingen av oss har hela bilden och jag tror att våra bilder mår bra av att mötas, stötas och konfronteras med varandra. Där finns alltid något vi inte kan greppa. Jesus och Gud är alltid större än det vi har ord för. Johannes Döparen sa; ”Mitt ibland er står en som ni inte känner, han som kommer efter mig.” (4).

Leva i relation

Den viktigaste frågan i allt detta handlar om relation. Att följa Jesus handlar om att leva i relation med Jesus och med andra lärjungar. Ordet lärjunge är något jag tror att vi skulle behöva återupptäcka vad det står för. Att vara lärjunge är att leva i en ständig process av lärande. Det innebär att vi aldrig blir färdiga. Jag tycker Tranströmer fångar det som bra i sin dikt ”Romanska bågar”. ”Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt. Du blir aldrig färdig och det är som det skall.” Att bli kristen handlar inte om att ta ställning till en idé. Det handlar om att slå följe med Jesus. Det kan kräva ett visst mod. Att slå följa med Jesus på allvar kan föra oss till situationer vi annars inte skulle ha valt. Det kan utmana oss i det som är vår trygghetszon. Men i backspegeln får vi ofta upptäcka att det har gjort oss gott och att det hjälpt oss att utvecklas.

Till Natanael, skeptikern, sa Jesus; ”Du tror därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större ting skall du få se.” Sannerligen jag säger er; ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över människosonen.” (5). Jesus knyter an till den gammaltestamentliga bilden där Jakob drömmer om en stege som bli en länk mellan himlen och jorden (6). Nu behöver det inte längre stanna vid en dröm. Jesus är länken mellan himmel och jord, länken mellan Gud och människa (7). ”Vi har fått smaka Herrens godhet!” som författaren av Petrusbrevet uttrycker det (8).

Följ med och se!

Läs sommarbladet här

Kyrkokonferensen i Karlstad

Under Kristi himmelsfärdshelgen hölls det kyrkokonferens i Karlstad. Kyrkokonferensen är faktiskt Sveriges största ombudsförsamling. Förutom påverkanstorg, förhandlingar, gudstjänster och seminarier fick vi också möta representanter från några av våra många systerkyrkor i världen. Inte minst gripande var de berättelser från de kristnas situation i Syrien som Mary Mikhael från Evangeliska Synoden i Syrien och Libanon delade med sig av.

Många beslut fattades av konferensen. Här följer ett axplock:

Val av kyrkostyrelse

Ann-Sofie Lasell omvaldes som ordförande. Hon är medlem i Gävle baptistförsamling.

Nytt kyrkonamn

Efter en lång debatt beslutade konferensen om ett namn för den nya kyrkan, som tidigare haft arbetsnamnet Gemensam framtid. Med 81 procents majoritet valdes namnet Equmeniakyrkan. Sedan flera år tillbaka heter kyrkans ungdomsförbund equmenia, och konferensen valde alltså att anknyta till det namnet. Equmenia är ett konstruerat ord som relaterar till begreppen ”ekumenik” (ett grekiskt ord som betyder ”hela den bebodda världen” och som brukar användas om arbetet för kyrkans synliga enhet) och ”EQ” (förkortning för ”emotionell intellegenskvot”, dvs. förmågan att relatera till sina egna och andras känslor och att visa empati). Det är med andra ord ett namn som förpliktar!

I ett pressmeddelande informerar samfundet om det nya namnet.

Regionala kyrkoledare

Sju regionala kyrkoledare valdes. För region Stockholm valdes Jenny Dobers, som nu arbetar som pastor i Immanuelskyrkans församling.

Kristnas situation i Nordafrika och Mellanöstern

Konferensen uppmanade Equmeniakyrkans församlingar att följa situationen, stödja människor på flykt och gav kyrkostyrelsen i uppdrag att ta fram ett förslag på hur kyrakn kan ge de kristna i regionen ökat stöd.

Barnkonventionen

Konferensen gjorde ett uttalande till Sveriges riksdag och regering om att FN:s konvention om barnets rättigheter snarast bör inkorporeras i svensk lagstiftning.

Equmeniakyrkan utgörs av 844 församlingar med rötter i Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan.

Läs mer om hela programmet och se bilder från konferensen på Gemensam Framtids webbplats.

De tre kyrkoledarna

Jesus projektplan

Vi vet inte mycket om lärjungarnas liv innan de möter Jesus. Vi vet inte hur deras längtan och drömmar såg ut. Men vi vet att i mötet med Jesus händer något som gör att de är beredda att lämna allt för att följa honom: hus, hem, familj, jobb – allt! De lämnar det trygga, för ett liv med en vagabond. Jesus talar om något nytt. Han förmedlar sin vision genom ord, men framförallt genom att agera och leva. Ett hopp väcks hos människor om att det faktiskt är möjligt. Jesus talar ofta om sin projektplan som ”Guds rike”. Visionen om Guds rike handlar om en värld av jämlikhet, rättvisa och frihet. En värld där människor lever i respekt för varandra och i ett gott förvaltarskap. Frågor som idag står högt upp på mångas politiska agenda. I intervju efter intervju, säger människor att miljö och rättvisa är de viktigaste frågorna för världen idag.

När vi nu firar Kristi himmelsfärdshelg är det en helg som på många sätt utmanar vår tro. Jesus lämnar sina lärjungar. Deras tid i hans omedelbara närhet är slut. Han har på olika sätt förberett dem för att nu ta över ledarskapet. De uppmanas att vänta på ”sanningens ande”. Nu startar en tid av väntan och längtan. Var sak har sin tid. I väntan på gåvan, Hjälparen – Guds påtagliga närvaro i deras liv, så sker något inom dem. Visionen växer och blir tydlig, blir ett med deras liv. Just denna paus är viktigare än den först tycks verka. Vi behöver stanna upp om vi ska få tid att forma vår vision. Att leva i Guds rike, är att söka efter Guds vilja med våra liv, ditt och mitt, men också med det som är vårt gemensamma liv.

Johannes evangelium kapitel 16, vers 23-33:

Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig. Detta har jag sagt er i bilder. Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern. Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, ty Fadern själv älskar er eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud. Jag kom från Fadern och trädde in i världen. Jag lämnar världen igen och går till Fadern.” Lärjungarna sade: ”Nu talar du med klara ord och inte i bilder. Nu vet vi att du vet allt, du behöver inte höra någon fråga dig. Därför tror vi att du kommer från Gud.” Jesus svarade: ”Nu tror ni. Den stund kommer, den är redan inne, då ni skall skingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig. Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.”

Fyra unga människors tankar utifrån texten

Spelar det någon roll vad jag gör? Om jag sorterar soporna, köper rättvist kaffe och tar bussen i stället för bilen? Om jag säger hej till någon på vägen eller ger 20:an till tiggaren i gatuhörnet? Om ingen annan gör det kommer ändå inga stora förändringar att ske. Då är det ingen idé? Eller?
Om vi alla skulle leva som om Guds rike var här och nu kanske vi faktiskt skulle närma oss det? Skulle det rent av komma? Kan det vara möjligt, att Guds rike i dess fulla kraft och betydelse kan komma hit, till jorden, nu? Eller är det bara de där små glimtarna som vi kan ana ibland, i ett barns ögon, en främlings leende, ett ärligt förlåt eller en tröstande famn? Ett tillfälle av ren kärlek, glädje och frid. Eller är fulländad kärlek och gemenskap kanske inte möjlig här, utan bara i nästa rike?

Vem är jag? Jag är storasyster och dotter, vän och kusin, granne och främling. Jag tar hand om mina syskon och för dem är jag en trygghet. Jag är den duktiga flickan i skolan, hjälper min mamma, är trevlig mot grannen. Jag skrattar med min ena vän, behöver få vara liten och bli tröstad av min andra vän. Jag är den organiserade i min klass, blir arg när jag hör om orättvisor. Jag är den som gråter för mycket och säkert många hundra saker till. Men vad och vem är då JAG!? Kan jag vara både den positiva och den som stundtals bara vill ge upp, både den som tröstar och den som behöver bli tröstad, både den duktiga organiserade och den som inte vill ha något ansvar alls? Är någon av alla dessa egenskaper mer jag än någon annan? Kanske vill jag inte definiera mig själv som något särskilt utan snarare som allt på samma gång? Men är det möjligt att ha så många roller att man mitt i allt förlorar sig själv? Vad händer när jag inte längre klarar att upprätthålla alla mina roller samtidigt? Hur ska jag då göra för att inte tappa mig själv?

Jag tänker på roller i en grupp också. Måste vissa roller alltid finnas i en grupp och kan det då finnas roller som ingen fyller? Finns det förväntningar från omgivningen att jag ska ta en viss roll och hur gör jag om jag har tagit på mig en roll och vill byta? Måste jag då lämna in en ansökan i detta kontrollerade samhälle där alla stereotyper redan finns och där rollerna redan är satta? Mitt i alla frågor kring roller så tänker jag också på vad det egentligen innebär att våga, eller att inte våga. Vad är egentligen mod?

Käre Gode Gud. Tack för den här dagen, tack för min familj och tack för vädret. Jag ber dig att vara med mig imorgon när jag ska skriva provet. Och så ber jag dig att vara med farfar, käre gode Gud varför lät du honom bli så sjuk? Han är ju så uppskattad av många. Och jag vågar inte tänka tanken på att han inte ska finnas mer. Jag behöver honom! Ibland undrar jag om du lyssnar. Det är så många som bett för hans cancer. Hör du mig, kan du väl ge mig något tecken?

Esmeraldas bön:

Jag vet inte om du hör mig, men ber dig om ett svar. Jag vet inte om du lyssnar på den bön jag har. Ja, jag vet, ag är för simpel, jag ska va’ utanför, men när jag ser din blick så tror jag ändå att du kanske hör.

Gud hjälp de mänskor som är i nöd. Visa din kärlek och ge dem ditt stöd, finns här i världen en stund de finns till. Hjälp du de glömda, jag tror att du vill. Jag ber för andra utanför. Jag ber från mitt hjärta och tror att du hör. Hjälp alla mänskor som lider just nu. Alla är barn här, och vår fader, det är du.

Jag förstår nog inte varför en gräns, en dörr blir stängd. Jag vet din kärlek gäller alla som lider, som gråter, som tror och förlåter.  Hjälp alla mänskor som lever i flykt och ge dem en plats där de kan leva tryggt. Rör våra hjärtan, så att vi kan se. Gud, visa vägen och lär oss att ge. Din kärlek är evig, trofast och sann. Lär oss att dela den med varann.

Text Stephen Schwartz, svensk text Monica Forsberg

Tro i vardagen

Ungdomarnas röster, med sina frågor och utropstecken, precis som den längtan Esmeraldas sång ger uttryck för, tror jag att många människor kan känna igen sig i. Längtan efter att bli sedd och hörd, att finna sin plats, att både kunna ge och få ta emot. Allt det finns hos oss alla, på ett eller annat sätt. Och jag tror att också lärjungarna bar på liknande frågor, när de väntade på den gåva Jesus skulle sända.

Ungdomarna som har förberett den här gudstjänsten är med i After Work. En grupp där vi läser texter i Bibeln och samtalar om vad de står för då de skrevs, men framförallt vad de kan betyda för oss idag. Spelar vår tro någon roll i vår vardag? Svaret blir alltid ja, men där finns också alltid ett men. Ett men som talar om ambivalens och svårighet att hitta rätt, ett men som talar om en djup längtan och en erfarenhet av att Gud faktiskt är med. Gud är med i skolan och i mötet med vardagen. Gud är med på resan till ett nytt land och ett nytt språk. Gud är med vid operationsbordet då den svåra ryggoperationen sker. Gud blir som kartläsaren som sitter bredvid i bilen. Gud finns i tryggheten om att jag inte är ensam. Att när jag inte vet vad som sker så finns Någon där som har en tanke om det som sker. Allt detta finns i vår gemensamma erfarenhet.

Tro i handling

Paulus skriver i brevet till efesierna: Jag upphör därför aldrig att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner, sedan jag nu har hört om er tro på herren Jesus och er kärlek till alla de heliga. Jag ber att vår herre Jesu Kristi Gud, härlighetens fader, skall ge er en vishetens och uppenbarelsens ande som låter er få kunskap om honom. Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga, hur väldig hans styrka är för oss som tror (1).

Det är en bön med en tydlig vision om att deras tro ska leda till handling. Paulus ber att den helige Ande som ge deras inre öga ljus. Jag tänker att det handlar om en process djupt inom oss, som påverkar vår personlighet. En erfarenhet av att Gud finns där och älskar oss. En erfarenhet som inspirerar till handling. Visionen om Guds rike handlar om människor omkring oss. Den handlar om vår värld, om vår miljö. Det handlar om rättvisa för individer och samhällen här och nu. Paulus bön talar också om hoppet: se vilket hopp ni har kallats till. Hopp är något mycket mer än en känsla av optimism. Hopp är ett aktivt val. Valet att tro på att förändring är möjlig, att människor och samhällen kan leva i rättvisa och respekt.

Tro att vi behöver varandra

Jesus utmanar med orden: Med en tro så stor som ett senapskorn kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er (2). Vågar jag tro så? Vårt samhälle i dag präglas av en stor egoism, men också en känsla av hopplöshet. ”Det är redan för sent.” Den känslan kan drabba mig också ibland. Men jag vägrar tro att det är så. Jag vill vara en hoppets bärare och våga tro att förändring är möjlig. Men jag tror inte att jag kan göra det på egen hand. Jag tror att vi behöver varandra. Jag tror att vi behöver sätta oss tillsammans och dela det som finns djupt inom oss. Prata om det som är vår innersta längtan, både för mitt eget liv och för vårt samhälles. Jag tror att när människor möts och vågar öppna sig för varandra så sker något viktigt. Delandet av våra livsberättelser kan hjälpa oss att bli mer hela som människor. Delandet av våra erfarenheter och tankar om Gud hjälper oss att förstå lite mer av livet och gör Gud på en gång både större och närmre oss själva. Vi gör oss sårbara, då vi visar våra svagheter – men på samma gång blir vi starka. När berättelse läggs till berättelse så ser vi hur mycket vi faktiskt har gemensamt. När vi alla bidrar med det vi kan och det vi är så öppnas helt nya möjligheter. Livet är här och nu. Vi har fått livet som en gåva. Det är bara du som kan leva ditt liv och jag mitt. Men låt oss leva tillsammans, sida vid sida och finnas till för varandra!

Bön

Gud tack för din närvaro i våra liv. Hjälp oss att vara närvarande både i våra egna liv och i varandras. Hjälp oss att leva här och nu. Amen.

1) Ef 1:16-19a

2) Matt 17:20

Nu är det möjligt att anmäla sig till årets upplaga av vårt populära musikläger Spela Sjung. Här hittar du foldern med information och anmälningsblankett.

Lägret äger rum på Åkerögården utanför Norrtälje, 16-19 juni. Under lägerdagarna ägnar vi oss åt sång och musik i olika former; vi sjunger tillsammans i kör och får möjlighet till andra musikaktiviteter i mindre grupper. Självklart hoppas vi på bra väder så att vi kan vara ute mycket, bada, ha lägerbål, spela brännboll och fotboll.

Spela Sjung välkomnar barn som gått ut åk 2 och äldre. Vi bor i tält, och maten lagas av Åkerögårdens duktiga personal.

Läs mer i foldern!

Nu när terminen lider mot sitt slut har vi många avslutningar i Musikskolan. Vet du vilken eller vilka som gäller dig och din grupp?

21 maj kl. 18.00
Blåbärs- och Smultronkörernas avslutning, tillsammans med instrumentalister

23 maj kl. 18.30
Körsbärskörens avslutning, tillsammans med instrumentalister

26 maj kl. 16.00
Norrmalms Ungdomskör ger musikdramat “Som barn i ditt hus”

27 maj kl. 18.00
Fiol- & pianoafton
Stinas och Lottas elever

29 maj kl. 19.00
Gitarr- & pianoafton
Jonatans, Joakims och Loves elever

Välkommen!

”Som barn i ditt hus” är en passionsberättelse om Jesus. Musikalen behandlar frågor kring gemenskap, människors lika värde, och öppenhet mot andra. Fokus ligger på att alla får plats – det finns rum för alla. Musiken är väldigt gripande, med starka körarrangemang och soloinslag. Röster efter föreställningen har sagt:

”Jag blev djupt berörd. Det här lever jag på länge”.

”Jag blev helt hudlös – allt gick rakt in och jag blev helt knockad”.

”Så starkt berörd var det länge sen jag blev”.

Så missa inte Norrmalms Ungdomskör i ”Som barn i ditt hus”; Norrmalmskyrkan den 26 maj kl 16.00. Välkommen!

Entré: vuxen 50 kr, ungdom/student 20 kr, barn upp till 7 år gratis.

På torsdag 16 maj kl 19.00 gästas vi av Betel folkhögskolas kör. Under ledning av Lena Wohlfeil sjunger de klassisk och oklassisk körmusik från olika tider och genrer. Fri entré!

Vårkonsert med Betel folkhögskolas kör

Vårlunch serveras, till priset 60 kr. Anmäl dig senast 10 maj så vi vet att maten räcker, genom att meddela expeditionen per tel. 08-54 54 71 30.

Välkommen tisdag 14 maj kl. 12.30!

Vårfestligt!