Jesus projektplan

Vi vet inte mycket om lärjungarnas liv innan de möter Jesus. Vi vet inte hur deras längtan och drömmar såg ut. Men vi vet att i mötet med Jesus händer något som gör att de är beredda att lämna allt för att följa honom: hus, hem, familj, jobb – allt! De lämnar det trygga, för ett liv med en vagabond. Jesus talar om något nytt. Han förmedlar sin vision genom ord, men framförallt genom att agera och leva. Ett hopp väcks hos människor om att det faktiskt är möjligt. Jesus talar ofta om sin projektplan som ”Guds rike”. Visionen om Guds rike handlar om en värld av jämlikhet, rättvisa och frihet. En värld där människor lever i respekt för varandra och i ett gott förvaltarskap. Frågor som idag står högt upp på mångas politiska agenda. I intervju efter intervju, säger människor att miljö och rättvisa är de viktigaste frågorna för världen idag.

När vi nu firar Kristi himmelsfärdshelg är det en helg som på många sätt utmanar vår tro. Jesus lämnar sina lärjungar. Deras tid i hans omedelbara närhet är slut. Han har på olika sätt förberett dem för att nu ta över ledarskapet. De uppmanas att vänta på ”sanningens ande”. Nu startar en tid av väntan och längtan. Var sak har sin tid. I väntan på gåvan, Hjälparen – Guds påtagliga närvaro i deras liv, så sker något inom dem. Visionen växer och blir tydlig, blir ett med deras liv. Just denna paus är viktigare än den först tycks verka. Vi behöver stanna upp om vi ska få tid att forma vår vision. Att leva i Guds rike, är att söka efter Guds vilja med våra liv, ditt och mitt, men också med det som är vårt gemensamma liv.

Johannes evangelium kapitel 16, vers 23-33:

Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig. Detta har jag sagt er i bilder. Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern. Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, ty Fadern själv älskar er eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud. Jag kom från Fadern och trädde in i världen. Jag lämnar världen igen och går till Fadern.” Lärjungarna sade: ”Nu talar du med klara ord och inte i bilder. Nu vet vi att du vet allt, du behöver inte höra någon fråga dig. Därför tror vi att du kommer från Gud.” Jesus svarade: ”Nu tror ni. Den stund kommer, den är redan inne, då ni skall skingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig. Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.”

Fyra unga människors tankar utifrån texten

Spelar det någon roll vad jag gör? Om jag sorterar soporna, köper rättvist kaffe och tar bussen i stället för bilen? Om jag säger hej till någon på vägen eller ger 20:an till tiggaren i gatuhörnet? Om ingen annan gör det kommer ändå inga stora förändringar att ske. Då är det ingen idé? Eller?
Om vi alla skulle leva som om Guds rike var här och nu kanske vi faktiskt skulle närma oss det? Skulle det rent av komma? Kan det vara möjligt, att Guds rike i dess fulla kraft och betydelse kan komma hit, till jorden, nu? Eller är det bara de där små glimtarna som vi kan ana ibland, i ett barns ögon, en främlings leende, ett ärligt förlåt eller en tröstande famn? Ett tillfälle av ren kärlek, glädje och frid. Eller är fulländad kärlek och gemenskap kanske inte möjlig här, utan bara i nästa rike?

Vem är jag? Jag är storasyster och dotter, vän och kusin, granne och främling. Jag tar hand om mina syskon och för dem är jag en trygghet. Jag är den duktiga flickan i skolan, hjälper min mamma, är trevlig mot grannen. Jag skrattar med min ena vän, behöver få vara liten och bli tröstad av min andra vän. Jag är den organiserade i min klass, blir arg när jag hör om orättvisor. Jag är den som gråter för mycket och säkert många hundra saker till. Men vad och vem är då JAG!? Kan jag vara både den positiva och den som stundtals bara vill ge upp, både den som tröstar och den som behöver bli tröstad, både den duktiga organiserade och den som inte vill ha något ansvar alls? Är någon av alla dessa egenskaper mer jag än någon annan? Kanske vill jag inte definiera mig själv som något särskilt utan snarare som allt på samma gång? Men är det möjligt att ha så många roller att man mitt i allt förlorar sig själv? Vad händer när jag inte längre klarar att upprätthålla alla mina roller samtidigt? Hur ska jag då göra för att inte tappa mig själv?

Jag tänker på roller i en grupp också. Måste vissa roller alltid finnas i en grupp och kan det då finnas roller som ingen fyller? Finns det förväntningar från omgivningen att jag ska ta en viss roll och hur gör jag om jag har tagit på mig en roll och vill byta? Måste jag då lämna in en ansökan i detta kontrollerade samhälle där alla stereotyper redan finns och där rollerna redan är satta? Mitt i alla frågor kring roller så tänker jag också på vad det egentligen innebär att våga, eller att inte våga. Vad är egentligen mod?

Käre Gode Gud. Tack för den här dagen, tack för min familj och tack för vädret. Jag ber dig att vara med mig imorgon när jag ska skriva provet. Och så ber jag dig att vara med farfar, käre gode Gud varför lät du honom bli så sjuk? Han är ju så uppskattad av många. Och jag vågar inte tänka tanken på att han inte ska finnas mer. Jag behöver honom! Ibland undrar jag om du lyssnar. Det är så många som bett för hans cancer. Hör du mig, kan du väl ge mig något tecken?

Esmeraldas bön:

Jag vet inte om du hör mig, men ber dig om ett svar. Jag vet inte om du lyssnar på den bön jag har. Ja, jag vet, ag är för simpel, jag ska va’ utanför, men när jag ser din blick så tror jag ändå att du kanske hör.

Gud hjälp de mänskor som är i nöd. Visa din kärlek och ge dem ditt stöd, finns här i världen en stund de finns till. Hjälp du de glömda, jag tror att du vill. Jag ber för andra utanför. Jag ber från mitt hjärta och tror att du hör. Hjälp alla mänskor som lider just nu. Alla är barn här, och vår fader, det är du.

Jag förstår nog inte varför en gräns, en dörr blir stängd. Jag vet din kärlek gäller alla som lider, som gråter, som tror och förlåter.  Hjälp alla mänskor som lever i flykt och ge dem en plats där de kan leva tryggt. Rör våra hjärtan, så att vi kan se. Gud, visa vägen och lär oss att ge. Din kärlek är evig, trofast och sann. Lär oss att dela den med varann.

Text Stephen Schwartz, svensk text Monica Forsberg

Tro i vardagen

Ungdomarnas röster, med sina frågor och utropstecken, precis som den längtan Esmeraldas sång ger uttryck för, tror jag att många människor kan känna igen sig i. Längtan efter att bli sedd och hörd, att finna sin plats, att både kunna ge och få ta emot. Allt det finns hos oss alla, på ett eller annat sätt. Och jag tror att också lärjungarna bar på liknande frågor, när de väntade på den gåva Jesus skulle sända.

Ungdomarna som har förberett den här gudstjänsten är med i After Work. En grupp där vi läser texter i Bibeln och samtalar om vad de står för då de skrevs, men framförallt vad de kan betyda för oss idag. Spelar vår tro någon roll i vår vardag? Svaret blir alltid ja, men där finns också alltid ett men. Ett men som talar om ambivalens och svårighet att hitta rätt, ett men som talar om en djup längtan och en erfarenhet av att Gud faktiskt är med. Gud är med i skolan och i mötet med vardagen. Gud är med på resan till ett nytt land och ett nytt språk. Gud är med vid operationsbordet då den svåra ryggoperationen sker. Gud blir som kartläsaren som sitter bredvid i bilen. Gud finns i tryggheten om att jag inte är ensam. Att när jag inte vet vad som sker så finns Någon där som har en tanke om det som sker. Allt detta finns i vår gemensamma erfarenhet.

Tro i handling

Paulus skriver i brevet till efesierna: Jag upphör därför aldrig att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner, sedan jag nu har hört om er tro på herren Jesus och er kärlek till alla de heliga. Jag ber att vår herre Jesu Kristi Gud, härlighetens fader, skall ge er en vishetens och uppenbarelsens ande som låter er få kunskap om honom. Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga, hur väldig hans styrka är för oss som tror (1).

Det är en bön med en tydlig vision om att deras tro ska leda till handling. Paulus ber att den helige Ande som ge deras inre öga ljus. Jag tänker att det handlar om en process djupt inom oss, som påverkar vår personlighet. En erfarenhet av att Gud finns där och älskar oss. En erfarenhet som inspirerar till handling. Visionen om Guds rike handlar om människor omkring oss. Den handlar om vår värld, om vår miljö. Det handlar om rättvisa för individer och samhällen här och nu. Paulus bön talar också om hoppet: se vilket hopp ni har kallats till. Hopp är något mycket mer än en känsla av optimism. Hopp är ett aktivt val. Valet att tro på att förändring är möjlig, att människor och samhällen kan leva i rättvisa och respekt.

Tro att vi behöver varandra

Jesus utmanar med orden: Med en tro så stor som ett senapskorn kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er (2). Vågar jag tro så? Vårt samhälle i dag präglas av en stor egoism, men också en känsla av hopplöshet. ”Det är redan för sent.” Den känslan kan drabba mig också ibland. Men jag vägrar tro att det är så. Jag vill vara en hoppets bärare och våga tro att förändring är möjlig. Men jag tror inte att jag kan göra det på egen hand. Jag tror att vi behöver varandra. Jag tror att vi behöver sätta oss tillsammans och dela det som finns djupt inom oss. Prata om det som är vår innersta längtan, både för mitt eget liv och för vårt samhälles. Jag tror att när människor möts och vågar öppna sig för varandra så sker något viktigt. Delandet av våra livsberättelser kan hjälpa oss att bli mer hela som människor. Delandet av våra erfarenheter och tankar om Gud hjälper oss att förstå lite mer av livet och gör Gud på en gång både större och närmre oss själva. Vi gör oss sårbara, då vi visar våra svagheter – men på samma gång blir vi starka. När berättelse läggs till berättelse så ser vi hur mycket vi faktiskt har gemensamt. När vi alla bidrar med det vi kan och det vi är så öppnas helt nya möjligheter. Livet är här och nu. Vi har fått livet som en gåva. Det är bara du som kan leva ditt liv och jag mitt. Men låt oss leva tillsammans, sida vid sida och finnas till för varandra!

Bön

Gud tack för din närvaro i våra liv. Hjälp oss att vara närvarande både i våra egna liv och i varandras. Hjälp oss att leva här och nu. Amen.

1) Ef 1:16-19a

2) Matt 17:20

”Som barn i ditt hus” är en passionsberättelse om Jesus. Musikalen behandlar frågor kring gemenskap, människors lika värde, och öppenhet mot andra. Fokus ligger på att alla får plats – det finns rum för alla. Musiken är väldigt gripande, med starka körarrangemang och soloinslag. Röster efter föreställningen har sagt:

”Jag blev djupt berörd. Det här lever jag på länge”.

”Jag blev helt hudlös – allt gick rakt in och jag blev helt knockad”.

”Så starkt berörd var det länge sen jag blev”.

Så missa inte Norrmalms Ungdomskör i ”Som barn i ditt hus”; Norrmalmskyrkan den 26 maj kl 16.00. Välkommen!

Entré: vuxen 50 kr, ungdom/student 20 kr, barn upp till 7 år gratis.

Nu när terminen lider mot sitt slut har vi många avslutningar i Musikskolan. Vet du vilken eller vilka som gäller dig och din grupp?

21 maj kl. 18.00
Blåbärs- och Smultronkörernas avslutning, tillsammans med instrumentalister

23 maj kl. 18.30
Körsbärskörens avslutning, tillsammans med instrumentalister

26 maj kl. 16.00
Norrmalms Ungdomskör ger musikdramat “Som barn i ditt hus”

27 maj kl. 18.00
Fiol- & pianoafton
Stinas och Lottas elever

29 maj kl. 19.00
Gitarr- & pianoafton
Jonatans, Joakims och Loves elever

Välkommen!

Nu är det möjligt att anmäla sig till årets upplaga av vårt populära musikläger Spela Sjung. Här hittar du foldern med information och anmälningsblankett.

Lägret äger rum på Åkerögården utanför Norrtälje, 16-19 juni. Under lägerdagarna ägnar vi oss åt sång och musik i olika former; vi sjunger tillsammans i kör och får möjlighet till andra musikaktiviteter i mindre grupper. Självklart hoppas vi på bra väder så att vi kan vara ute mycket, bada, ha lägerbål, spela brännboll och fotboll.

Spela Sjung välkomnar barn som gått ut åk 2 och äldre. Vi bor i tält, och maten lagas av Åkerögårdens duktiga personal.

Läs mer i foldern!

På torsdag 16 maj kl 19.00 gästas vi av Betel folkhögskolas kör. Under ledning av Lena Wohlfeil sjunger de klassisk och oklassisk körmusik från olika tider och genrer. Fri entré!

Vårkonsert med Betel folkhögskolas kör

Vårlunch serveras, till priset 60 kr. Anmäl dig senast 10 maj så vi vet att maten räcker, genom att meddela expeditionen per tel. 08-54 54 71 30.

Välkommen tisdag 14 maj kl. 12.30!

Vårfestligt!

Kl. 12.00 och 13.15: Körkonserter med Vox Nova och Norrmalms Ungdomskör. Våren sjungs in på Norrtullsgatan och i kyrkans foajé.

Kl. 15.00: Konsert med Södra Latins celloensemble, under ledning av Örjan Larson. Det blir musik av Schostakowitsch, Chopin och Villa-Lobos.

Psst! Behöver du vår-rensa garderoben? Vi tar gärna emot hela och rena barn- och vuxenkläder inför klädmarknaden som arrangeras under dagen. Du kan lämna dina kläder till värdinnorna i Musikskolans café (källarvåningen tisd-torsd) eller till vaktmästare Björn.

Intäkterna från klädförsäljningen går till årets Spela Sjung-läger, ett musikläger för barn från 8 år och uppåt. Överskottet från övriga aktiviteter under dagen går till Norrmalmskyrkans verksamhet.

Klädmarknad

Det blir tid att umgås, leka, dansa, samtala, be och bara vara – en helg för alla åldrar. Helgen finns till för dig som medlem och för dig som står nära Norrmalmskyrkans verksamhet.

Lägergården ligger på halvön Gålö i Stockholms södra skärgård, 35 km från city. Besök gärna gårdens hemsida om du vill. Rummen håller vandrarhemsstandard och vi tar med egna lakan.

Vi samlas på lördag förmiddag och det finns möjlighet till både inne- och uteaktiviteter. Ett viktigt samtalsämne blir hur vi ska fortsätta utveckla församlingens sociala engagemang. Helgen avslutas efter gudstjänsten och lunchen på söndagen.

Programmet anpassas efter gruppens sammansättning och detaljprogram skickas ut till de anmälda en vecka innan gemenskapshelgen äger rum.

Kostnad: 200 kr för vuxna, 100 kr för barn/ungdom (12-17 år). Barn under 12 år betalar ingenting. Priset är subventionerat av församlingen. Om du vill vara med och bidra ekonomiskt till helgen så är det fullt möjligt att betala mer än dessa avgifter :)

Anmäl dig genom att skicka blanketten (finns i foldern) till kyrkan, eller genom att ringa eller mejla Elisabet Ravelojaona. Se mer info i foldern.

Foto: Norrmalmskyrkan

Anders Mellbourn

Välkommen till Träff för daglediga på tisdag, då vi får träffa Anders Mellbourn. Politik, samhälls- och kulturdebatt har varit hans stora intressen och engagemang under snart 50 år. Han har varit chefredaktör för Dagens Nyheter, chef vid Utrikespolitiska Institutet och nu senast chefredaktör för tidningen Sändaren. Sång av Emma Salmonsson.

Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna. Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?

Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning. Då förstår vi att vi är sanningens barn, och om vårt hjärta dömer oss kan vi inför honom övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt. Mina kära, om hjärtat inte dömer oss kan vi stå frimodiga inför Gud. Och vad vi än ber om får vi av honom, eftersom vi håller hans bud och gör det som behagar honom.  Och detta är hans bud: att vi skall tro på hans son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss. Den som håller Guds bud förblir i Gud och Gud i honom. Och att han förblir i oss vet vi av anden som han har gett oss.

1 Johannes brev kapitel 3, vers 16-24

Jesus på väg mot påskens dramatik

Det är fest! Folket jublar, sjunger, lägger ut palmkvistar och kläder på marken. Mitt i allt uppståndelse finns Jesus. Han verkar helt lugn. Men jag tänker att skenet bedrar. Han rider där med vetskap om att den vecka som ligger framför honom är den svåraste veckan i hans liv. Han har försökt förbereda sina vänner och lärjungar på det som ska komma, men inser att de inte kan förstå vidden av det som väntar. De förstår inte konsekvenserna av de val Jesus gör.  Och de vet heller inte vad det kommer att innebära för dem själva. Jesus sitter där på åsnan, till synes lugn, men jag tänker att inom honom rasar det stormar av känslor. En blandning av intensiv kärlek, rädsla, vånda och glädje. När han blir ombedd att säga till sina lärjungar att de ska sluta ropa och skrika, så svarar han från djupet av sitt inre: ”Om de tiger kommer stenarna att ropa.” Svaret speglar hans sinnesstämning. Han vet att nu har allt satts i rullning. Det finns snart ingen återvändo. Men ännu finns lite tid till reflektion, lite tid för att låta känslorna spela, lite tid för att hålla de svåra tankarna borta. Han vet också att det som sker nu handlar om kärlek.

Påskens budskap är det mest centrala i den kristna tron. Ändå är det så svårt att ta till sig. Teologer har skrivit hyllmetrar av litteratur i ämnet. Vad händer egentligen där på korset? Vart är Jesus på väg, denna Palmsöndag och varför måste han göra sin resa? Här i Norrmalmskyrkan inbjuds vi att följa med en bit på vägen. En resa som börjar här och nu, mitt i festen, bland jubelropen och sångerna. En resa som tar oss in i påskens dramatik som i så mycket handlar om passion. De två veckorna innan påsk har därför också kommit att kallas för passionstiden.

Passion är ett ord som beskriver en häftig förälskelse, en lidelse som drabbar så att livet ställs på ända. Passionen innehåller ytterligheter av både njutning och lidande och antyder vad som drev Jesus. En passionerad kärlek! Att älska gör oss sårbara. Vi kan bli mottagna eller avvisade. Få uppleva närhet och avstånd. Kärleken kan missbrukas – men när den vårdas vara så oerhört vacker, storslagen och mäktig. Kärlek berör.

Passionerad kärlek – på riktigt?!

Den kristna tron beskriver kärleken som mycket djupare än det vi kallar för förälskelse.  Kärleken är ett aktivt val, ett sätt att leva. I Johannes första brev läser vi: Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna. Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning.

Orden träffar mig djupt och inom mig ekar den debatt som pågår kring tiggarna i vår stad, gränspolisens agerande i tunnelbanan den senaste månaden och konsekvenserna av den utsatthet som vissa drabbas av på nätet. Att älska med handling och sanning innebär att inte blunda för den sammansatta verkligheten omkring oss. Livet är varken enkelt eller rättvist. Vi människor har både mörka och ljusa stråk inom oss. Vi kan säga en sak och göra en annan. Ändå uppmanas vi att älska både vår nästa och oss själva. Vi uppmanas att ta in hela människan, både det goda och det mörka.

Därför blir också det kristna evangeliet så starkt och faktiskt frånstötande, som Paulus uttrycker det ibland. Det är inget framgångsevangelium. Det är ingen mirakelkur. Tvärtom utmanar Jesus oss att se vår omvärld som den är, utan att fly. Och inte nog med det – han utmanar oss att våga älska fullt ut, att ge våra liv för kärlekens skull. Men allt börjar i att han först älskar oss. En detalj som gör skillnad. Att älska utan att först ha fått uppleva kärlek är svårt. Kärlek är knappast något vi kan läsa oss till kunskap om, den måste erfaras: känslan av att vara totalt accepterad och älskad precis som den jag är med både vackra och mindre vackra sidor.

Bli sedd – och älskad

Jag minns första gången jag skickades att handla själv, hur stolt jag gick iväg med portmonnän i hårt tryckt i handen. Men vägen hem kändes mycket längre än till affären. Påsen jag bar var tung. Flera gånger fick jag stanna och sätta ner den. Utan att veta hur det gått till så upptäckte jag att mjölkpaketet jag köpt börjat läcka. En svart känsla kom över mig. Jag kunde inte leva upp till förtroendet jag fått, utan skulle bokstavligen komma hem tomhänt. Mina steg blev ännu tyngre. Jag som känt mig så stor när jag gick hemifrån, var nu riktigt liten. Men när jag kom hem fanns där någon som uttryckte stolthet över vad jag gjort – trots att mjölkpaketet nu var i det närmaste tomt. En varm kram. Ett uttryck för kärlek.

Det är inte alla förunnat att få bära med sig sådana upplevelser hemifrån. Men kanske finns där andra människor som har sett och bekräftat? Som med sitt agerande har visat kärlek?

Och om ingen annan har sett, så har Gud gjort det. Men det räcker inte med att någon ser på avstånd. Det räcker inte att någon förstår. Vi behöver också få känna, se och höra det! Därför valde Gud att bli människa. Jesus blir människa för att själv veta vad det innebär. Han blir människa för att kunna tala vårt språk. Genom hela sitt aktiva liv tillsammans med sina lärjungar söker han ständigt upp människor som finns i marginalerna. Söker upp dem för att röra vid kroppar som bokstavligen stinker, människor som ingen annan vill ta i med tång för att de betraktas som svikare och profitörer. Jesus rör vid dem, talar med dem och lyssnar till deras behov. Jesus visar sin kärlek på ett starkare sätt än vad ord kan göra, han älskar genom handling och sanning. Han gjorde det då och han gör det i dag. Jesus söker din gemenskap för att han älskar dig, villkorslöst.

Dopet är ett oerhört starkt uttryck för detta. Vid varje människas dop uttalas samma ord som vid Jesus dop: Du är min älskade son/dotter, du är min utvalde. Samma budskap riktas till oss varje dag, varje stund: Du är min älskade.

Min tur att älska, utan att döma

Det är med avstamp i en sådan erfarenhet som vi uppmanas att i vår tur älska varandra. Detta är hans bud: att vi skall tro på hans son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss. Därför skriver också Johannes: låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning.

Men han skriver också något mer. Ord som riktas till sådana som jag, som gått iväg stolt för att utföra ett uppdrag, men tvingas komma tillbaka utan att ha lyckats med det jag tänkt. Sådana som jag, som känner att vi inte alltid räcker till som vi skulle vilja. Till oss, och säkert också till sig själv, skriver Johannes: om vårt hjärta dömer oss kan vi inför honom övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt. Gud ser och förstår. Gud älskar oss bortanför allt som heter prestation och profession, långt bortom yta och åtrå. Och i mötet med Gud får vi också lära oss att älska oss själva, att acceptera vilka vi är och hur vår historia ser ut. Genom att lära känna oss själva tror jag att vi blir mer ödmjuka, också mot andra. Johannes uttrycker det på sitt sätt genom att säga: Mina kära, om hjärtat inte dömer oss kan vi stå frimodiga inför Gud. När vi slutar att döma, både oss själva och andra, blir vi också fria att ta emot Gud på ett annat sätt. Fria att älska andra. Ofta skymmer våra egna tankar kring hur vi ska leva rätt, det som är verkligt viktigt. Vi blir så upptagna av vad andra tänker och tycker, att vi inte hör när Gud försöker tala till oss: Du är min älskade son/dotter. Du är min utvalde.

Kärlek som glödande passion – och vardag

De stora frågorna kring flyktingpolitik och människors utsatthet kan kännas övermäktiga. Jag tror att vi behöver börja i det lilla och utföra kärlekshandlingar i vardagen. Det handlar om hur vi talar till och ser på varandra, om våra attityder. Att lyfta det som är bra och våga säga ifrån till det som är dåligt, på ett konstruktivt sätt. Att inte tala illa om varandra, utan lyfta och stötta. Så enkelt och ändå så svårt ibland. Väljer vi kärleken som livsstil kommer vi också märka hur det ger ringar på vattnet. Människor i vår omgivning påverkas och jag är övertygad om att det också ger effekter i de stora skeendena, också i världspolitiken. Men jag inser att kärleken kan kosta på. När Jesus uppmanar sina lärjungar, dig och mig, att älska varandra så handlar det om att både få ta emot och att ge. Om glödande passion och vardagligt tålamod. Att följa kärlekens väg kan ibland innebära lidande, med också en stor glädje, för kärlek smittar.

Ett uttryck för det är den sång vi nu ska få höra Vox Nova sjunga. Sången är skriven av en man, tvåbarnspappa i min egen ålder, under förra året, då han brottades med en svår sjukdom. Texten andas en kärlek till livet och en förtröstan på Gud vad som än händer. För någon månad sedan avled Oskar Garnestål och hans sång får leva kvar som en hälsning till oss alla, om att kärlek gör skillnad och att vi får bäras av ordet vi hört, löftet vi fått om Guds rike inom oss.

Jesus sa: Jag är med er alla dagar till tidens slut. Där två eller tre är samlade i mitt namn, är jag mitt ibland dem.

Inom mig

Jag känner hjärtat slå inom mig. Tänk att jag finns till mitt i livet som pulserar!

Liv av liv, på kraft av kraft, jag bär på ljus inom. Jag bärs av ordet som jag hört, jag bärs av löftet som jag fått om Guds rike inom mig.

Jag törstar efter kraft, efter tro som förflyttar berg, efter ljuset i mörkret. Liv av liv…
Jag sluter ögonen, fylls av ljus. Här får själen ro. Mitt i ljuset vilar nuet. Liv av liv…
Jag möter evighet djupt inom, bortom tid och rum. Djupt inom mej hör jag rösten: Liv av liv…

Text och musik: Oskar Garnestål