Medmänniska

Medmänniska

Predikan av Elisabet Ravelojaona, Norrmalmskyrkan 25 augusti 2013.

Om det finns någon fattig hos dig, en av dina landsmän, i någon av städerna i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, skall du inte vara hårdhjärtad och hålla handen sluten för din fattige broder. Nej, du skall öppna din hand för honom och låta honom låna så mycket han behöver. Akta dig för den gemena tanken att det sjunde året, avskrivningsåret, närmar sig, så att du ser med oginhet på din fattige broder och vägrar låna honom något. Då klagar han över dig inför Herren, och du får en synd att svara för. Ge honom villigt, utan att gräma dig över att du ger, ty för detta skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt du gör och allt du företar dig. Det kommer aldrig att saknas fattiga i landet. Därför ger jag dig denna befallning: Öppna handen för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land.

5 Mos 15:7-11

Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig.

Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.

Matt 5:38-48

Vem är fiende?

Du har blivit skör och ömtålig, men du är stark, säger min dotter mjukt och kryper intill. När jag håller dig är du så bräcklig och liten. Förut var du fysiskt så stark men svag. Du var en sökare och ville vara alla till lags. Du sprang fram och tillbaka och var aldrig nöjd. Allt jag ville var bara att få en dag med dig ensam, men det fick jag aldrig. Du hade aldrig tid.

Hade jag inte?

Nej. Nu har du slutat söka. Du har hittat dig själv när du är sjuk. Och nu har du ro.

Vill gå i försvar, mot det där med tid. Inser att det vore fel. Hennes sanning är bara hennes.

Kan du lära dig något av det? säger jag.

Att vara nöjd med det jag har. Att inte skjuta upp saker. Att livet är ömtåligt. (1)

Dialogen är hämtad ur journalisten Ulla-Carin Lindquists bok. Hon beskriver vad som sker när hennes kropp drabbas av en aggressiv variant av sjukdomen ALS. Kroppen bryts ner och livet förändras snabbt. Både hennes eget liv och omgivningens.

Det är en bok jag återkommer till ibland, när jag funderar kring livet och vad det är att vara människa och medmänniska. När jag läser Jesus utmanande ord om att älska sina fiender, så tänker jag på de många nivåer som det kan handla om. Jag tänker på krig och konflikter. Vi ser det i Egypten, där granne ställs mot granne. Eller i Syrien där landet trasas samman allt mer, Israel och Palestina. Listan kan göras lång. Jag tänker på den mer mellanmänskliga nivån, där vi kan ha svårt för en kollega på jobbet, eller ha konflikter i familjen. Så finns där också den djupt personliga nivån, där vi genom våra rädslor, kan vara fiender till oss själva. Där vår stress skapar obalans i vår egen kropp.

Bön en hjälp att bearbeta och få syn på det som sker

Jesus är ibland nästan olidligt konkret, nära och praktisk i sin undervisning. Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er. I texten utgår Jesus från att vi faktiskt har fiender. Han lär oss att inte förneka det, eller se bort ifrån det – men istället söka ett nytt förhållningssätt: ”Älska era fiender och be för dem.” Har du någon gång provat att be för en människa som du har svårt för? Och då menar jag inte att göra det vid något enstaka tillfälle, utan att faktiskt be, regelbundet varje dag under en längre tid? Bönen är ett engagemang och att regelbundet be för någon förändrar min relation och förståelse för personen. Bön förändrar också den som ber.

Bönen är ett sätt att med Guds hjälp bearbeta det jag möter både i mitt eget liv och i andras liv. Bön kan fungera som en flykt, om jag använder bönen för att hålla livet ifrån mig och lägger ansvaret på Gud. Men om jag istället låter bönen få bli ett verkligt samtal med Gud så blir det ofta en hjälp att se på saker ur ett nytt perspektiv. Jesus uppmanar oss också att be tillsammans med andra. Genom att samtala och be kan vi våga se och acceptera livet som det är. Det kan gälla relationen till min rädsla eller till den sjukdom som drabbar oss. Det betyder inte att vi måste älska allt som sker, men att vi behöver våga se och ibland acceptera. Andra gånger kan vi behöva hjälp att se för att också kunna förändra. Det är vad Sinnesrobönen uttrycker:

Gud, ge mig Sinnesro att
Acceptera det jag inte kan förändra,
Mod att förändra det jag kan och
Förstånd att inse skillnaden. Amen.

Ulla-Carin skriver: Jag känner djup sorg över allt jag inte kommer att få uppleva. Jag är bedrövad för att jag snart kommer att lämna mina fyra barn. Samtidigt känner jag en stor lycka och glädje över allt jag upplever just nu. Flera gånger varje dag fylls mitt hus av skratt. Låter det märkligt?

Hur ska vi veta vad som är rätt?

Vi vet inte vad som väntar oss livet. Det är sällan det står i eldskrift på en vägg hur vi ska agera och vart vi ska gå. När Jesus får frågor blir ofta svaret en berättelse, som i sin tur mynnar ut i en motfråga. Han tvingar oss att tänka efter och att själva formulera våra egna svar. Mannen som frågade Jesus vem som var hans nästa, försökte leva så rätt han bara kunde. Jesus svarar på frågan med att berätta om en resande, som blir nedslagen av rövare. En präst och en levit passerar, utan att agera. Först den tredje som kommer stannar upp. Det är en samarier. Judar och samarier ville inte vid den här tiden ha med varandra att göra. Ändå är det samariern som hjälper den slagne. Men här finns en tvist i historien, som vi kanske inte alltid ser då vi läser texten idag. Det är inte självklart att prästen och leviten handlar fel, enligt sitt samhälles normer. Att prästen och leviten vek åt sidan när de passerade den halvdöde mannen var helt korrekt, utifrån deras sammanhang. Den döende var att betrakta som oren, just för att han var döende. Om prästen och leviten hade rört honom skulle de också bli orena och inte kunnat utföra sitt arbete under en viss tidsperiod. Många människors skulle ha drabbats eftersom deras arbetsuppgifter var viktiga i samhället. De valde bort en människa för att kunna hjälpa många. Ändå, säger Jesus, innebar deras val att de inte såg till sin nästa (2).

Vi måste alltid våga ställa oss de obekväma frågorna: Vad är det som sker mellan oss? Vad sker i oss – som gör att grannar och vänner kan vändas mot varandra i hat? Det vi ser hända i Egypten, men det vi också kan se hända helt nära oss då familjer splittras av konflikter. Vem är min medmänniska? Jesus sa: Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Och hur är jag som medmänniska? Jesus sa: Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Vi formas av den miljö och det samhälle vi lever i. Vi formas i mötet med andra människor och av de erfarenheter vi gör i livet. Det är lätt att fastna i ett visst synsätt och beteende och det kan vara svårt att bryta sig loss. Dagens gammaltestamentliga text utmanar oss att hjälpa den fattige, att ge och att låna ut, utan att förvänta oss att få något tillbaka.

Helare människa

De sista orden i dagens evangelietext kan tyckas vara väl svåra att leva upp till: Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig. Jag tror att vi lätt ser ordet perfekt, då vi läser fullkomlig. Men ordet fullkomlig har här med helhet att göra, att vara helhjärtad (3) och att låta sig påverkas av Gud. Det grekiska ordet som används står för att växa, utvecklas och fördjupas i sin tro. När ordet används om Gud är det för att understryka Guds godhet.

Mötet med Jesus kan hjälpa oss att bli helare som människor. En del av att följa Jesus är att sluta fred med sitt eget inre och den oro och rädsla som kan finnas där. Oro för att inte räcka till och rädsla för att inte duga. Att bli fullkomlig, eller helhjärtad innebär att våga släppa taget. Våga bli buren, älskad och sedd, av Gud och av mina medmänniskor. Försonas med mitt liv och på det sättet bli helare. Men det innebär också att se på andra människor på samma kärleksfulla och bejakande sätt. Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. (4) uppmanar Paulus.

Börje Ring skriver i en sång;

När människor snuddar och rör vid varann med allt det som livet lärt.
När erfarenhet byts mot erfarenhet, drömmar mot verklighet.
När sörjande, sargade mänskor får ro av dom som kan tröstandets konst.
Då skymtar den Kristus som livet vann i vanmakt och nederlag. (5)

Det är detta evangeliet handlar om; att dela livet med varandra. Att inte blunda, vare sig för vår egen eller någon annans verklighet. Det är varken lättare eller svårare än så.

Psalmer & Sånger 844, Gud kallar oss,
Gud kallar oss att pröva nya vägar. Det är ej lätt, men öppnar nya världar. Tiden är mogen just nu, förändringens tid. Jag är ej ensam. Du går här bredvid.
Så kom var med! Kom in i ringen för framtid och fred. Värdefull är du, för livet. SÅ kom, var med! Kom in i ringen för framtid och fred. Värdefull är du så kom, var med!

Gud kallar oss att kämpa mor förnedring, mot apati, och vara trons förmedling. Tiden är mogen just nu. Det gäller vårt liv. Jag är ej ensam. Du går här bredvid.
Så kom var med…

Det finns ett hopp, som inget hat kan hota, som helar sår, som ingen kunnat bota. Vår längtan skapar nytt liv, förvandlingens liv. Jag är ej ensam. Du går här bredvid.
Så kom var med…

(text E B Cardoso, P Harling)


1) Ulla-Carin Lindquist: Ro utan åror. En bok om livet och döden. Sid 143.

2) Luk 10:23-37

3) Jfr Kol 3:5-17 Klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod… Över allt detta skall ni ha kärleken, det band som ger fullkomlighet. (Egenskaperna beskrivs som kläder. Kärleken håller samman dräkten, dvs den är oumbärlig.)

4) Rom 13:8

5) Citerat ur Börge Rings sång ”Drömmar om liv”.