Predikan: ”Jag är världens ljus”

Gudstjänst

Predikan: ”Jag är världens ljus”

Predikan av Elisabet Ravelojaona, Norrmalmskyrkan 3 februari 2013

Ps 36:8-10:

”Din nåd är dyrbar, o Gud,
i dina vingars skugga finner människor tillflykt.
De får njuta överflödet i ditt hus,
i din glädjes strömmar stillas deras törst.
Ty hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus.”

Luk 2:22-40:

När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag (1) tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren – det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren – och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst (2). Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:

”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.”

Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.

Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.

När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.

Människornas ljus

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det (3).

Upptakten till Johannes evangelium är högtidlig. Johannesprologen knyter ihop Gamla Testamentets skapelseberättelse med Jesus födelse. Prologen uttrycker med sitt poetiska språk att Jesus är den som generationer av människor har väntat på. Ändå förstår inte alla vem det är som har kommit. ”…världen kände honom inte. Han kom till det som var hans och hans egna tog inte emot honom” (4), skriver Johannes. Jesus kallas för Människornas ljus och det beskriver hans uppdrag att visa på vem Gud är. Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det (5). Genom Jesus sätt att bemöta människor, sin livsstil och undervisning visar han på möjligheter, hopp om förändring och han visar på vem Gud är. Ljuset är en av de symboler Jesus som vuxen återkommer till när han själv ska beskriva vem han är. Jag är livets bröd, livets ljus, livets vatten…(6). Bilder för det människan behöver för att leva, våra basbehov – men han ger bilderna också ett djupare perspektiv och han involverar sina åhörare. Också de är viktiga, också de är världens ljus och världens salt (7).

Människor som reflekterar ljuset

Det börjar redan vid starten. Många människor är involverade i Jesus födelse. Det berättas om herdar och änglar, om släktingar och nya vänner. Det är vise män från fjärran länder och det är enkla människor som lånar ut sin krubba. En del nämns med namn, andra är anonyma. Men de har alla en uppgift i det som sker. Deras uppgift är att reflektera ljuset, att göra det synligt och sprida det vidare.

När det nyblivna föräldraparet kommer till templet är där fullt med folk. Templet är ett stort område med ett antal olika tempelgårdar, där människor rör sig. Det lär ska ha varit 1000 präster i tjänst varje vecka (8). Hanna, den gamla kvinnan i texten, bor i templet och det var hon inte ensam om. Murarna runt förgårdarna kunde rymma upp till 10 000 människor. Vi har nog svårt att förstå det myller av liv som fanns i detta tempel, där folk lever och rör sig både dag och natt. De lagar mat, ber, sköter försäljning av offerdjur, pratar, grälar, sjunger… Det är hit som Josef och Maria kommer med sitt barn. De kommer för att möta en präst, men om det mötet står det faktiskt ingenting i Bibeltexten. Det står inget om när offret av duvorna sker. Det som nämns är mötet med två äldre människor. Ett möte som både Josef och Maria bär med sig resten av livet.

”De stilla i landet”

Symeon bor inte i templet, men den här morgonen har han skyndat dit på sina gamla ben. Den heliga Ande har sagt till honom att gå och han lyssnar. När jag läser de här raderna har jag ofta funderat just på det där – hur kan Symeon vara så säker som han är? Tänk om den helige Ande oftare var så tydlig, också för mig. Men det handlar kanske om min förmåga eller oförmåga att lyssna och framförallt att ta tid till att göra det? För ibland händer det att jag bara vet, utan att riktigt kunna förklara varför, att jag ska göra något speciellt, som att ta kontakt med någon. När det händer handlar det aldrig om mig själv – alltid om andra. Symeon har lyssnat och står nu i templet när föräldrarna kommer med sitt barn. På ett självklart sätt tar han barnet ur Marias famn, möter barnets blick och så börjar han sjunga! Symeon tar in det lilla barnets jag i sitt fulla fokus. Och trots att barnet säkert inte förstår vad han säger så sker en djup kommunikation dem emellan.

Sedan kommer Hanna fram. Hon blev änka tidigt. Hennes man dog redan efter sju års äktenskap och då flyttade hon in i templet. Sedan dess tjänar hon Gud dag och natt med fasta och bön. Vilken trogen kvinna! Hanna var säkert fortfarande ung, då mannen dog, nu har hon hunnit bli 84 år. Hon kommer fram till föräldrarna och berättar för dem och alla som vill lyssna hur speciellt detta barn är. Det är en glädje för alla som väntar på befrielse.

Både Symeon och Hanna hörde till den grupp som kallades för ”de stilla i landet”. Det var människor nära knutna till synagogornas och templets gudstjänster och böner. De betonade hur viktig bönen, andakten och läsningen av skrifterna är. De väntade på den Messias som profeterna talat om i generationer. Det kan tyckas ganska oskyldigt. Men faktum är att den här gruppen av människor, som var så trogna i sin tro och som bar ett så starkt hopp, skapade en misstänksamhet från de styrande romarna. De judar som studerat skrifterna såg ofta ned på den här gruppen, som inte ansågs tillräckligt bildad. ”De stilla i landet” bar på ett starkt hopp och de levde nära Gud. Vilket somliga uppfattade som hotfullt.

Reflektera Guds ljus

Hur kom det sig att Symeon och Hanna visste? Hur kunde de se? Hur ska vi kunna se? Deras berättelser skiljer sig åt. Hanna är ständigt på plats. Symeon kommer dit för att Anden säger åt honom att gå. Gemensamt för dem båda är att de lever i nuet, de ser vad som sker och tar emot livet som det är – och så lever de nära Gud i bön. De hade övat sig i att lyssna efter Guds röst, mitt i bruset av andra röster. Därför var de också på rätt plats vid rätt tid. Som så ofta i mötet med människor handlar det om tajmning. Vi kan veta saker, förstå saker vi ser i andras liv och i våra egna, men om vi inte lyssnar in när den andre människan är redo för att ta emot det vi kan bidra med så kan det göra mer skada än nytta. På samma sätt behöver vi också göra oss själva redo att lyssna när någon annan har viktiga saker att visa oss på. Allt detta kan kräva både mod och tålamod. Både för att bekräfta en annan människa och att ta emot vad någon vill säga till mig. Tålamod att vänta tills det är dags och mod att våga när tiden är inne. I umgänget med Gud övas förmågan till lyssnade. Det är människor som Hanna och Symeon som reflekterar Guds ljus. Människor som du och jag.

När lärjungarna frågade Jesus vem som var störst i himmelriket så kallade han till sig ett barn. ”De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig” (9). Jag tänker att det finns många bottnar i detta. Men bland annat handlar det om barnets tillit, barnets förmåga att leva i nuet och att ta emot livet som det är. Gud finns här i världen, inte för att vi tror, utan för att Gud älskar oss. Genom historien, och till idag, har människor fått se och uppleva Guds närvaro, Jesus närvaro, i sina liv. Den upplevelsen ger tröst, hopp och glädje. Den upplevelsen får vi göra när vi lever öppna för livet omkring oss. När vi vågar öppna oss och röra vid varandra.

Drömmar av liv (Text och melodi: Börje Ring)

När människor snuddar och rör vid varann med allt det som livet lärt.
När erfarenhet byts mot erfarenhet, drömmar mot verklighet.
När sörjande, sargande mänskor får ro av dom som kan tröstandets konst.
Då skymtar den Kristus som livet vann i vanmakt och nederlag.

Drömmar om liv, tankar om hopp, finns rotat djupt inom oss från början var det tänkt.
Om sitt hos mej, jag behöver dej.
Du är skapad av den störste och tillsammans får vi liv.

När människor litar och tror på varann trots bittraste erfarenhet.
När Mamon förkastas av dom som förstått att livet är rikedom.
När ensamma, utstötta mänskor får kraft av dom som kan kämpandets konst.
Då skymtar den Kristus som livet vann i vanmakt och nederlag.

Drömmar om liv…

 

1) 3 Mos 12:3 beskriver hur födandet medförde en rituell orenhet, som upphävs genom offer. Om barnet är en pojke sker det 33 dagar efter omskärelsen, dvs 40 dagar efter födelsen. Om det är en flicka sker det 80 dagar efter födseln. Offerdjuren ska vara ett lamm och en duva, men den som är fattig kan offra enbart duvor.

2)  Israels tröst – uttrycket går tillbaka på gammaltestamentliga texter som Jesaja kapitel 12 och 40. Ex Jes 40:1, Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. Jes 49:13 Jubla, himmel, och gläd dig, jord, brist ut i jubel, alla berg! Ty Herren tröstar sitt folk, han förbarmar sig över de plågade. Jes 61:2

3) Joh 1:1-5

4) Joh 1:10-11

5) Joh 1:5

6) Bildspråket är hämtat från Johannes evengelium där det finns sju tillgällen när Jesus säger ”Jag är….”

7) Matt 5:13-16

8) Det fanns 24 000 präster, som tjänstgjorde i ett rullande schema. 23 veckor ledigt och en vecka i tjänst. Det
gjorde att det alltid fanns präster på resande fot. Något som Jesus antyder i liknelsen om den barmhärtiga
samariern.

9) Matt 18:1-5

Tags: