Predikan: ”Vaksamhet och väntan”

Predikan: ”Vaksamhet och väntan”

Samtalspredikan av Maria Schönning och Elisabet Ravelojaona

Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. Vid midnatt hördes ett rop: ‘Brudgummen är här, kom ut och möt honom!’ Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. De oförståndiga sade till de kloka: ‘Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.’ De kloka svarade: ‘Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja.’ Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: ‘Herre, herre, öppna för oss!’ Men han svarade: ‘Sannerligen, jag känner er inte.’ Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.

Matt 25:1-13

Ett brudfölje, med olika attityd

– Det känns viktigt att tänka på att detta är en liknelse, en bild av hur den sista tiden blir och vägen till himmelriket, det eviga livet.

– Ja visst är det en liknelse. Men när Jesus berättar liknelser använder han sig av vardagshändelser som åhörarna kände igen sig i och kanske hade varit med om.

– Ja, det har du rätt i! Vad står bilden med den tio flickorna för? Kan du förklara det Elisabet? För oss i vår tid är inte denna liknelse/bild så aktuell längre.

– Jesus återger en bröllopstradition som är bekant för åhörarna, men det är inte mycket vi idag vet om den. Flickorna utgör ett brudfölje som ska följa med när mannen hämtar hem sin brud från hennes föräldrahem. Vilka flickorna är vet vi inte, men de tycks inte höra till närmsta familjen eftersom brudgummen inte känner igen deras röster. Jag kan tänka mig att bröllopsfesten involverar hela byn. Att då inte släppas in till festen måste kännas hårt. Det blir som att jämställas med en främling, vilket stämmer med orden de får höra ”Sannerligen, jag känner er inte.”

– Men jag kan inte låta bli att göra en jämförelse mellan de fem förståndiga och de fem oförståndiga flickorna och Spara o Slösa i Lyckoslanten. Det var den präktiga och duktiga Spara och så den oförståndiga och slarviga Slösa. Vet inte om det är relevant men lite av detta med en moralpredikan ligger det i liknelsen, eller vad tycker du?

– Visst är det en moralpredikan. Berättelsen finns i Matteus evangelium i ett svep av liknelser som alla spinner på temat ”Talet om tidens slut”. Flera av dem handlar just om att vara beredd, eftersom ingen vet när tiden är inne. Men jag tänker att varje tid måste försöka hitta sin tolkning av texten och jag tror att Jesus hade en tanke med den i den stund den berättades. Alltså behöver vi fundera kring vad den kan ha betytt då och vad texten vill säga oss idag. Har du Maria någon tanke om det?

Egna meriter

– Ja, det är viktigt att fundera på vad den säger oss idag. I vår tid är det mycket som stör oss och upptar vår tid. Vi är så splittrade så vi ger oss inte ro och tid att vara i väntan, eftertanke och bön. Allt mediebrus och den höga arbetstakten gör att vi är ständigt på språng.
Vad står oljan för? Kan den stå för beredskap, grunden i livet eller kanske till och med för kraften och energin? Jag tänker väldigt konkret att oljan är en förutsättning för elden, ljuset. Vad tänker du?

– Jag vet inte om oljan i sig verkligen är en symbol här. Lamporna de pratar om är enkla hemgjorda facklor. Ursprungsbudskapet kan mycket väl ha varit den enkla uppmaningen att vara redo. Trots det kan ju vi fundera tillsammans utifrån våra erfarenheter.

– Ja, det var därför jag tänkte på just oljan som en förutsättning för ljus och liv. De faller alla i sömn, vi kan alla bli trötta och tappa orken ibland. Men de som hade olja tände då facklorna och de andra ville få av dem men det gick inte de förståndiga med på. De var ju inte givmilda men insåg att de skulle förlora allt själva om de delade med sig just då. Hur tänker du om detta?

– Det är en liknelse och jag tror att det för Jesus åhörare är tydligt att han pratar om himmelriket som något som ska komma. Kanske är budskapet att vi inte kan räkna oss till godo det som andra har gjort, utan måste komma ”på egna meriter”? Berättelsen är ju en fortsättning på liknelsen innan som handlar om hur två olika tjänare agerar när deras herre är bortrest (1). Där den ene gör som råttorna och ”dansar på bordet medan katten är borta” och den andre lugnt fortsätter att sköta sina sysslor. Både blir lika överrumplade när ägaren kom tillbaka.

Utbränd eller överlåten

– Om oljan har tagit slut, kan det bero på utbrändhet, stress, att ha jobbat för hårt av olika anledningar? Har jag arbetat i egen kraft utan att räkna med Guds kraft, energi, olja?

– Här tror jag att du har en poäng. Jag tänker ofta att vi rusar på och ska göra en massa saker hela tiden och kanske glömmer vi då bort vad som faktiskt är viktigast att prioritera. Ibland tror vi att vi i vår tid är så unika med vår stressiga livsstil. Men människor har bekymrat sig i alla tider. Det finns många exempel på det också i Bibeln. Några kapitel tidigare berättar Jesus om en annan bröllopsfest (2) där de inbjudna gästerna inte har tid att komma. De anger en lång rad vardagliga skäl. Det slutar med att festfixaren skickar ut folk med inbjudningar på alla gator och torg, för att fylla festen. Det är verkligen något att fundera över. Jag tänker att det handlar om hur vi prioriterar i våra liv. Jag tycker själv att detta är en ständig brottningskamp och där jag ofta ifrågasätter om jag prioriterar rätt.

– Det håller jag verkligen med om! Trots att vi lever i denna moderna tid med alla fina och praktiska hjälpmedel och bekvämligheter så fylls vår tid av diverse mer eller mindre oväsentliga saker som vi inte alltid reflekterar över. Hur mycket tid tillbringar jag vid TV:n? Hur mycket tid avsätter jag för att springa i affärer eller att sköta om alla ägodelar jag skaffar mig? Alla ägodelar stjäl ju också tid, även om många är till för att spara tid åt oss. Hur mycket tid blir det över för bön, bibelläsning eller samtal med mina närmaste eller vänner som behöver mig?

Lägga korten på bordet

– Jag läste någonstans att domsöndagen är seendets dag, mitt liv blir synligt i alla dess dimensioner. Att domsöndagen skulle vara en gåva för att vi människor ska få hjälp att på djupet se oss själva, så att det egna livet inte framstår som en överraskning när det är på väg att ta slut här på jorden.
Domsöndagen, en dag att spegla sig i. Det känns hoppfullt. Vad tänker du om det?

– Ja, jag tänker ofta på Domsöndagen som en möjlighet. Betoningen tänker jag inte lägger på dom, utan på försoning. Men för att en försoning ska kunna vara möjlig så behöver vi få lägga korten på bordet och se på livet som det faktiskt är. Det tror jag är något vi behöver göra regelbundet, inte bara en gång den dag då livet här är slut för vår del. Därför är det en poäng att vi varje år får närma oss Domsöndagen. Den ger oss utrymme att stanna upp och reflektera. Fastetiden är också en sådan period under året. I gamla tider var faktiskt adventstiden en fasteperiod innan julen. Först när vi får se oss själva som de vi är så kan vi också försonas med oss själva och med våra liv. När vi försonas med oss själva lär vi oss också att bli mer ödmjuka inför andra människor och deras sätt att leva.

– Kristus kommer tillbaka och det blir en befrielse och glädje för oss och alla förtryckta. Kanske inte budskapet är detta med en stängd dörr utan möjligheten till fest och glädje? Kanske inte bara en möjlighet utan ett erbjudande genom Guds oändliga kärlek och nåd. Gud dömer inte och straffar inte, det är nog vi människor som dömer oss själva och på så sätt stänger dörrar och fönster för ljuset.

– Ja, jag tänker på Gud just som möjligheternas Gud. Men Gud är också utmanande. När Jesus undervisar så sker det med auktoritet och hans ord tränger verkligen in. Jesus förväntar sig något av oss. Han förväntar sig att umgänget med honom ska förvandla oss. Det handlar om livsinställning och attityd. Sen kan det bli fel ibland och vi får testa igen. Men det förväntas ändå av oss att vilja och att vilja från djupet av vårt inre.

– Ja, det håller jag med om! Jesus är verkligen radikal i sitt budskap. Han väntar sig något av oss.

Den kristna gemenskapen, olja som ger energi

– I evangeliet finns hela tiden en ömsesidighet. Vi får ge och vi får ta emot, ta emot och ge. I dopet säger vi vårt JA till Gud. Ett fint ord för det är överlåtelse. Att fullt ut vilja lita på att Gud verkligen bär. Dopet är samtidigt Guds svar till oss, en bekräftelse. Vid varje dop uttalar Gud samma ord som då Jesus döptes: Du är min älskade son, min utvalde. Du är min älskade dotter, min utvalda (3). När vi döps, så döps vi inte bara till gemenskap med Gud, utan vi döps också in i den kristna gemenskapen (4).

– Kanske kan medlemskapet i församlingen vara en del av oljan vi behöver i vårt kristna liv, en hjälp och ett stöd att gå vidare och fördjupas och mogna i vår tro och vårt lärjungaskap? Trots vår svaghet och brist, medvetna om våra tillkortakommanden, får vi leva av den oändliga nåden och lita till att Guds kraft träder in när vi inte själva förmår det vi så gärna vill åstadkomma i hans efterföljd.

– Ja. Och det är en stor poäng att vi får göra det tillsammans. Det är visserligen inte alltid enkelt när många viljor och åsikter ska samsas under samma tak. Men om vi har modet och viljan att respektera och lyssna till varandra så blir livet både rikare och mer innehållsrikt än det annars skulle vara.

– Men för mig känns det viktig att vi aldrig skrämmer någon människa till lydnad för Gud och evangeliet, det måste ju alltid handla om en egen längtan efter Gud och hans frid och förlåtelse. Bilden av spegeln som en påminnelse om att vårt eget liv är en gåva att förvalta och att det inte är oändligt, kändes bra tycker jag. Då kan även denna liknelse få vara en nyttig påminnelse till oss tröga och lite sömniga kristna. Och som vi sa tidigare kan Domsöndagen vara en gåva som kommer till oss varje år – en möjlighet till förändring!

– Ja, skrämselpropaganda tror jag heller inte på. Däremot tror jag, precis som du, att Gud vill göra något med våra liv här och nu.

BÖN:

Gud, tack att du vill möta oss mitt i vår vardag, med allt det vi är. Hjälp oss att leva i nuet och möta livet som det är. Gör oss ödmjuka både inför våra egna liv och inför andras. Gud, hjälp oss att lyssna till din röst och ledning i våra liv. Fyll oss med hopp och kärlek. Låt oss få vandra i ditt ljus och i din frid. Amen.

1) Matt 24:45-51

2) Matt 22: 1-10, jfr Luk 14:15-24

3) Mark 1:11

4) Joh 13:34-35, 15:11-17, Rom 6:3-5, Ef 4:1-6