Sommarens psalmer

Sommarens psalmer

Sommaren 1999 hade vi en cafésamling i Norrmalmskyrkan med rubriken: ”Vi sjunger sommarens psalmer”. Stefan Albinsson och Annika Victorsson ledde då en ”vandring” i ord och ton genom de sommarsånger som finns i vår psalmbok Psalmer & Sånger.

Här kan du läsa vad som då sades. (Beskrivningarna bygger till stor del på uppgifter från kommentarverket Psalmernas väg [red. Nisser, Berneskiöld och Selander].

 

199 Den blomstertid nu kommer
För många börjar sommaren (eller sommarlovet) med psalmen ”Den blomstertid nu kommer. I vår psalmbok Psalmer & Sånger anges som textförfattare: ”I. Kolmodin 1694”.

Israel Kolmodin var superindentent på Gotland på 1600-talet. En superindendent var ungefär som en biskop. Och det var en av Kolmodins efterträdare som var den förste som påstod att det var Kolmodin som hade skrivit psalmen, vilket det egentligen inte finns några säkra belägg för. Men på Gotland pekar man nu för tiden till och med ut en särskild plats där Kolmodin skulle ha skrivit psalmen: Hångers källa – och platsen är vacker oavsett om psalmen kan kopplas dit eller inte.

Av psalmens ursprungliga sex verser har en vers utgått. Den versen beskrev Jesus med bilder från Höga visan (”Du Sarons blomster sköna / Du lilja i grön dal”), och de två kvarvarande sista verserna har bearbetats – först av Johan Olof Wallin på 1800-talet, och sedan av Britt G. Hallqvist. Den femte och sista versen har Britt G. Hallqvist omarbetad ganska ordentligt. Så här lyder den i original:

Välsigna årets gröda
och vattna du vårt land.
Giv oss nödtorftig föda,
välsigna sjö och strand.
Av himlen drype fetma,
bespisande vår jord,
och flöde nådens sötma
till oss av livets ord.

Var melodin kommer ifrån vet man inte. Den har använts till både skillingtryck och psalmer. Länge trodde man att melodin var tysk, men idag lutar forskarna mot att den kan ha uppkommit i Sverige.

 

200 I denna ljuva sommartid
I originaltexten till ”I denna ljuva sommartid” (en tysk text av Paul Gerhardt med femton verser) beskrivs olika fenomen som förekommer i naturen på sommaren: lärkor som kvittrar och gökar som gal; hindar och hjortar som springer; fåraherdar som spelar pipa; druvor som ger must och saft med makalös kraft…

Gerhardts originaltext är i första hand en betraktelse över sommarens skönhet med syfte att väcka glädje över Guds goda gåvor. Däremot finns det inte i texten så mycket moraliska lärdomar eller pekpinnar.

Den första svenska översättningen var ganska trogen originalet. Det är först när Christoffer Olofsson tar med psalmen som en dikt i en bok på 1800-talet som ett litet annat perspektiv förs in. Nu handlar det inte bara om Guds skapelse här och nu, utan också – och framför allt – om paradiset, eller himlen.

Psalmen har sjungits på många olika melodier. Från och med koralboksförslaget 1917 sjungs den på en melodi av Natan Söderblom – samma melodi som ”Lär du mig skog att vissna glad.”

Något som är intressant är att den här psalmen har bearbetats en gång varje sekel – men framför allt har det handlat om förkortningar och mindre språkliga ändringar.

 

201 En vänlig grönskas rika dräkt
År 1819 kom en ny psalmbok, som brukar kallas för den Wallinska psalmboken, efter Johan Olof Wallin som var redaktör och även författade många av psalmerna. Men 1819 års psalmbok fick ganska hård kritik – från många håll. En revision påbörjades därför. En av de som ingick i kommittén för psalmboksrevisionen var Svenska Akademiens ständige sekreterare Carl David af Wirsén. Wirsén har väl inte gått till historien som någon framåtsträvande person direkt. Han var mycket konservativ och dessutom ganska impopulär och inte särskilt lätt att ha att göra med.

Men han brann för psalmboksarbetet. Och trots att han hade uppfattningen att kommitténs medlemmar inte skulle bidra med eget material, kom han själv med just eget material. (Å andra sidan blev han övertalad av de andra att göra det, eftersom han var den enda diktaren i kommittén.)

De två första verserna har textmässiga likheter med ”Den blomstertid nu kommer och ”I denna ljuva sommartid” – en vacker beskrivning av sommarens skönhet, eller ”vänlighet”, som trots att af Wirsén hade en väldigt konservativ syn på språk och litteratur, ändå är en nyskapande formulering: att sommarens gröna dräkt är ”vänlig”.

Men så kommer ett men. Allt det sommaren bjuder, och det är Gud själv som har skapat det, är ändå något som kommer att försvinna – till skillnad från det enda som består: Guds ord.

Så här står det i profeten Jesajas bok i bibeln:

En röst sade: Förkunna!
Jag frågade: ”Vad skall jag förkunna?”
Människan är som gräset,
förgänglig som blomman på ängen.
Gräset torkar, blomman vissnar,
när Herrens vind går fram.
Ja, folket är gräs.
Gräset torkar, blomman vissnar,
men vår Guds ord består i evighet.
(Jesaja 40:6-8)

När man läser den här bibeltexten – inte minst i vår svenska översättning, och bland annat på grund av var översättarna har valt att placera citattecknen – kan man få intrycket att det profeten ska förkunna är att människan är som gräset som förgår. Det där med att Gud ord består i evighet blir liksom bara en liten påhängd bisats på slutet.

Men det går även att förstå den här texten som att det är profeten som förklarar för den himmelska rösten att han inte tycker att det finns någon vits med att förkunna eftersom allt ändå bara är förgängligt. Men den himmelska rösten svarar då profeten att det visserligen är sant att allt är förgängligt – så långt ger rösten profeten rätt – men det är ändå värt att förkunna Guds budskap om frälsning, eftersom ”vår Guds ord består i evighet”.

Även i psalmens sista vers finns det en bibelreferens. ”Min vän är min och jag är hans” anspelar på Höga Visan – en samling kärleksdikter.

I psalmen ”Den blomstertid nu kommer” fanns det från början en vers med bilder från Höga visan, men den versen har utgått. Men i ”En vänlig grönskas rika dräkt” finns bildmotivet från Höga visan kvar.

Min vän är min och jag är hans,
han som vallar sin hjord bland liljor.
Tills vinden vaknar
och skuggorna flyr,
ströva omkring, min vän,
som en gasell, som en ung hjort
på de kryddoftande bergen.
(Höga Visan 2:16–17)

”Nu smeker vindens ljumma fläkt…” ”Och lundens sus…” ”Min vän är min och jag är hans…” Kanske anspelar af Wirsén medvetet på Walins psalm ”Var är den Vän som överallt jag söker” (Psalmer & Sånger 305):

Jag hör hans röst där sommarvinden susar,
där lunden sjunger, och där floden brusar;
jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala
och mig hugsvala.

Likväl ett töcken mig från honom stänger:
min bön, men ej min blick till honom tränger.
Ack, såge jag hans anlet och mig slöte
intill hans sköte!

Från början sjöngs ”En vänlig grönskas rika dräkt” på en koralmelodi från 1600-talet, men af Wirsén tyckte inte den melodin var tillräckligt glad i förhållande till texten, så han bad organisten i S:t Jakobs kyrka Waldemar Åhlén, att skriva en ny. Den melodin användes först när af Wirséns text sjöngs som körsång, men togs med som församlingssång först i frikyrkornas psalmböcker, som missionsförbundets Sånger och Psalmer och baptistsångboken Psalm och Sång, innan den 1986 kom med också i Den svenska psalmboken och den gemensamma frikyrkospalmboken Psalmer & Sånger.

 

202 De blomster som i marken bor
Diktaren och författaren Harry Martinsson blev uppmanad att skriva texter till det som skulle bli 1986 års psalmbok. Den som han kom in med var ”De blomster som i marken bor”.

Här finns anspelningar på inte minst ”Den blomstertid nu kommer”, med blomsterängar – och örtessängar. Men den skiljer sig också från de traditionella sommarpsalmerna. Medan det ”vanliga” är att man ska glädja sig över sommaren, men inte för mycket för den kommer ändå att gå över, är det i Martinssons psalm ju snarare så att den uttrycker en önskan att när väl den sköna och vackra sommaren har försvunnit (såväl den faktiska sommaren, som sommaren som en metafor för det vackra i livet), är önskan att minnet av sommaren ändå ska leva kvar inom en.

Minnet av sommaren är i Martinssons psalm också en väg att skåda det gudomliga (ursprungligen skrev Martinsson faktiskt gud med litet g, men psalmbokskommittén ville att han ändrade till stort G). Här finns kanske en anspelning på Carl von Linnés ord om sina naturupplevelser: ”Jag såg den oändlige, allvetande och allsmäktige Guden på ryggen, då han gick fram och jag hissnade.”

Melodin är skriven av Erland von Koch och har kanske mer släktskap med en visa än med en traditionell koralmelodi. Men melodin anknyter samtidigt till sommarpsalmstraditionen: ”De blomster som i marken bor” är skriven i samma tonart som ”En vänlig grönskas rika” dräkt; har samma valstakt och börjar med samma toner.

 

Sommarpsalmerna står i vår psalmbok under rubriken ”Årstiderna”, men nu gör vi liten utflykt bort från den rubriken till några andra psalmer som kanske ändå på något sätt doftar sommar:

 

179 Morgon mellan fjällen
”Okänd amerikansk författare” står det i vår psalmbok. Den svenska översättningen är gjord av Betty Ehrenborg-Posse, Hon räknas som en av den svenska söndagsskolans grundare, och med den nya verksamheten för barn kom också ett behov av andliga sånger för barn. Hennes svenska översättning ”Morgon mellan fjällen” utgick från den engelskspråkiga sången ”Morn’ Amid the Mountains” och är en ganska direkt översättning.

Men vad Betty Ehrenborg inte visste, och inte heller redaktörerna för vår nuvarande psalmbok, är att den engelska texten i sin tur var en översättning av en tysk sång som börjar: ”Sieh’ der Himmel strahlet hell und rot wie Glut” och har titeln ”Der Morgen im Gebirge”.

Melodin är från 1828 och är komponerad av den tyska körledaren och musikläraren Johann Adam Anthes, men inte specifikt för den här psalmen, som från början sjöngs i Tyskland på olika melodier.

Av någon anledning anger vår psalmbok en annan tysk tonsättare: Karl Heinrich Ernst Hauer från Berlin. Men om det hade varit han som gjort melodin hade det verkligen varit en bedrift, eftersom han föddes just 1828!

 

847 Bara den som lever nära marken
”Morgon mellan fjällen” hade ju sin bakgrund i ett nytt behov av kristna sånger särskilt anpassade för barn. Nu snart 200 år senare kanske vi i och för sig inte uppfattar just den sången som vare sig mer eller mindre barntillvänd än någon annan psalm. Men det gör vi nog fortfarande med den psalmen ”Bara den som lever nära marken”.

Texten är skriven av prästen Elisabeth Nordlander och melodin av musikern Jan Inge Hall. Kanske vi som är vuxna kanske rentav tycker att den är för barnslig – och ändå är frågan om budskapet i den här psalmen egentligen är mer riktat till oss vuxna än de som verkligen är barn. Likheten med de traditionella sommarpsalmerna är väl framför allt att den tar sitt avstamp och inspiration i naturen. Det finns även kopplingar till några bibelord, även om de kanske inte de kopplingarna är så direkta. Jag tänker till exmpel på när Jesus säger:

Vid den tiden sade Jesus: ”Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn.
(Matteusevangeliet 11:25) 

…och:

Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.
(Matteusevangeliet 10:15)

 ..och när han säger:

Och Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte.29Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.
(Matteusevangeliet 6:28)

Och i och för sig också, följande visdomsord från Ordspråksboken:

Gå till myran, du late,
se hur hon gör och bli vis.
Hon har ingen härskare över sig,
ingen fogde eller furste,
ändå skaffar hon föda om sommaren,
samlar sin mat vid skördetiden.
Hur länge skall du ligga, du late,
när skall du vakna och stiga upp?
Sov lite till, slumra lite till,
vila lite till med armarna i kors –
och fattigdomen är över dig som en rånare,
armodet som en beväpnad man.
(Ordspråksboken 6:6-11)

 

Nu återvänder vi till rubriken ”Årstiderna” och sommarpsalmerna som finns under den rubriken:

 

588 O vad jorden nu är skön
Texten är skriven av Jacob Axel Josephson, tonsättare, dirigent och domkyrkoorganist i Uppsala. Förutom att själv skriva musik, framför allt romanser, gav han ut sångsamlingar av andlig musik och folkmusik, och skrev arrangemang till bland annat Bellmanmelodier. Men här har han alltså använt sig av (och bearbetat) en melodi av Wolfgang Amadeus Mozart, närmare bestämt från första satsen i Divertimento nr 12 i Ess-dur.

 

820 Över berg och dal
”Över berg och dal av prästen” av psalmförfattaren Tore Littmarck skiljer sig innehållsmässigt från flera av de andra sommarpsalmerna. Den är nämligen hel inriktat på nuet, och egentligen inget på det som kommer sedan, himlen eller paradiset. Nej, det är snarare så att evigheten är nu; Guds evighet finns redan här: ”Minns att var sekund är en liten stund av evigheten hos Gud.”

Fågelsången är inte bara en påminnelse om den himmelska sången, utan den är himmelens egna ljud. I detta nu som är ska vi leva rättfärdigt och fredligt, inte för att en gång få komma till himlen, utan helt enkelt för att det är rätt och riktigt att leva så – och att det är i enlighet med Guds goda skapelse – Guds kärleks lag.

 

Avslutningsvis en psalm som inte finns under rubriken ”Årstiderna”, utan under rubriken ”Lovsång och tillbedjan”, men där åtminstone vers 2 och 3 har tydliga kopplingar till sommaren:

 

11 O store Gud
Carl Boberg, redaktör, riksdagsman och medlem i Svenska Missionsförbundet, har berättat att han skrev en sommarkväll då himlen klarnade upp efter ett kraftigt åskväder.

Sången hade från början nio verser. De första verserna beskriver det som med teologiskt språk brukar kallas för ”Den allmänna uppenbarelsen” – vilket ungefär betyder det som vi kan förstå om Gud genom naturen och vårt förnuft, dvs. ”Guds storhet, allsmäktighet och försyn”.

Med (nuvarande) vers 4 introduceras i psalmen så ”Den särskilda uppenbarelsen” – dvs. det som vi inte kan lära oss om Gud bara genom att betrakta skapelsen, utan genom Bibeln och/eller kyrkans förkunnelse, t.ex. att Gud blev människa och betydelsen av Jesu död och uppståndelse.

Varifrån och av vem melodin kommer vet vi inte. ”Ur Sanningsvittnet” står det i vår psalmbok. Sanningsvittnet är den tidning där melodin var med första gången – år 1889.

Det finns en berättelse som säger att när Boberg hade varit sjöman på en båt 1875, hade en matroskamrat plockat upp sin fiol och hittat på en passande melodi till texten. Kanske var det så.

Spridd ut över stora delar av världen blev ju sången i vilket fall som helst, och är antagligen den av svenska kristna sånger som fått allra störst internationell spridning.

Från början hade alltså psalmen nio verser. I vår psalmbok har den sex verser, och nöjer man sig att sjunga bara de tre första verserna, kan den fungera som en ren sommarpsalm.