11 apr Den 13 april (lördag i femte fasteveckan) ”Kristi sinnelag”
Den 13 april (lördag i femte fasteveckan)
Kristi sinnelag
Dagens bibeltext
Studium och reflektion
Under den gångna veckan har andakterna kretsat kring sångerna om Herrens tjänare som finns i Jesajas bok i Gamla testamentet. Dagens bibeltext är en nytestamentlig tjänare-sång.
Paulus sitter fängslad (troligtvis i Rom eller Caesarea Palestinae, eller möjligen Efesos) när han skriver till den kristna församlingen i staden Filippi i nuvarande nordöstra Grekland. Trots Paulus egen fångenskap, och hans medvetenhet om att han antagligen snart kommer att bli avrättad, skriver han trösterikt och uppmuntrande. Paulus uppmanar församlingsmedlemmarna i Filippi att leva i glädje, tacksamhet och fria från bekymmer, för ”då ska ”Guds frid som är mera värd än allt vi tänker ge er tankar och skydd i Kristus Jesus”.
Grundtonen i Filipperbrevet är alltså ljus och hoppfull. Samtidigt är Paulus medveten om att det fanns problem i församlingen. Det fanns en del stora teologiska problem. Men det fanns även relationsproblem på personligt plan. En del av församlingsmedlemmarna drog helt enkelt inte jämnt med varandra. Paulus riktar sig särskilt till två personer, Euodia och Syntyche, som båda två visserligen hade gjort fantastiska insatser i församlingen (”de har kämpat för evangeliet tillsammans med mig”), men som av någon anledning hade svårt för varandra. Nu uppmanar han dem att vara eniga ”för Herrens skull”.
Genom hela brevet kommer han ständigt tillbaka till hur Jesus Kristus (”Herren”) ska prägla församlingsmedlemmarnas liv helt igenom: deras tro, men också deras sätt att vara: De skall glädja sig ”i Herren”. De skall stå fasta ”i Herren”. De skall söka hjärtats och tankarnas skydd ”i Herren”. De ska söka insikt och urskiljningsförmåga, ”fyllda av den rättfärdighet som är Jesu Kristi verk”. Han påminner dem om att det ”finns tröst genom Kristus”, och att de ”fått nåden att – ja, inte bara tro på Kristus, utan också att få lida för hans skull.” Själv längtar Paulus efter de kristna i Filippi ”med Kristi Jesu ömhet”, och han hoppas att de ska bli ”allt stoltare över att tillhöra Kristus Jesus”.
Och så skriver Paulus:
Låt det sinnelag råda som också fanns hos Kristus Jesus.
Vad är det för ett sinnelag? Jo, det är ett sinnelag som gör att man inte bara ”tänker på sitt eget bästa, utan även på andras”. Paulus skriver att ett sådant levnadssätt är det enda levnadssättet ”som är värdigt Kristi evangelium”. Och han är hoppfull om att församlingsmedlemmarnas ska kunna utveckla ett sådant sinnelag, eftersom de har fått ta emot ”tröst genom Kristus, uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden”.
Och för att ytterligare betona vad ett liv efter Kristi sinnelag innebär, påminner han dem om en hymn som säkert var välkänd för dem och som de säkerligen sjöng vid sina gudstjänster i församlingen. (Åtminstone är de flesta bibelforskare tämligen överens om att Paulus citerar en hymn.) Det är den hymnen som är dagens bibeltext.
För Paulus är den här hymnen alltså något mer än bara vackra ord. Den berättar något väsentligt om Kristus, men den säger därmed också något väsentligt om de kristna i Filippi – om hur de ska leva och bete sig mot varandra och andra.
Kristushymnen är en motberättelse till urhistoriens berättelse om syndafallet i Första Moseboken: Människorna förlorade, i sin fåfänga jakt efter gudomlighet, sin Gudshärlighet. Men Kristus, som ägde Guds gestalt, vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och fick därför ”det namn som står över andra namn” (dvs. Guds eget namn).
Människorna sträckte sig uppåt mot den förbjudna frukten för att deras ögon skulle öppnas och de skulle bli som gudar – och föll. Kristus antog tjänargestalt och blev därför av Gud upphöjd ”över allt annat”.
Människans ”lön” för sin egenkära möda blev främlingskap och förakt. (Människorna skylde sig för varandra, eftersom det enda som hände när deras ögon öppnades var att de såg att de var nakna; och de gömde sig i skam och rädsla för Gud. Människorna började distansera och skylla ifrån sig på Gud, på medmänniskan och på skapelsen: ”Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig av trädet… Ormen lurade mig…)
Att leva ”på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium” – dvs. med samma sinnelag som också fanns hos Kristus Jesus – är däremot:
Visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras.
(Filipperbrevet 2:2–4)
Svårt? Ja, vansinnigt svårt! Kanske vi därför behöver sjunga Kristushymnen för oss själva och för vandra gång på gång på gång.
Fundera vidare
Måste det vara fel att ibland tänka på sitt eget bästa?
Be med bibeltexten
För församlingen och kyrkan i hela världen: Om en äkta och trovärdig bekännelse till Jesus.
För samhället och världen: För dem som blir utnyttjade i tjänsten.
För mig själv och mina nära: Om ödmjukhet.