26 mar Den 2 april (tisdag i fjärde fasteveckan) ”Att veta – och att handla därefter”
Den 2 april (tisdag i fjärde fasteveckan)
Att veta – och handla därefter
Dagens bibeltext
Studium och reflektion
”Håll detta i minnet,” skriver Jakob enligt den svenska översättningen. En mer ordagrann översättning är:
Ni vet detta.
Jakob kommer alltså inte med något nytt; något som de egentligen inte redan känner till. De vet redan, eftersom ”ordet … är nerlagt” i deras gemenskap.
Men vad är det Jakob menar att de redan vet?
Är det vad som stod i gårdagens bibeltext, dvs. att församlingens medlemmar trots svårigheter och prövningar kan ha glädje, tro och förtröstan på Gud, ”hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker,” och som ”födde … oss till livet genom sanningens ord”?
Eller är det vad han skriver i dagens text om att vara ”snar att höra, sen att tala, sen till vrede”, och att ”bli ordets görare, inte bara dess hörare”?
Det ena ger det andra. Eftersom de vet att det är Gud som har fött dem genom sanningens ord, vet de också att detta ord är nerlagt hos dem – att detta levande, verksamma ord finns hos dem, i deras trosgemenskap – och att de ska verka i enlighet med detta ord.
Att Jakob skriver att de vet, bekräftar även det som gårdagens andakt handlade om: tro och tvivel handlar i Jakobsbrevet inte i första hand om intellektuella resonemang (som att tro eller tvivla på vissa trossatser), utan hur man väljer att agera och förhålla sig till andra.
Men vad menar Jakob med ”ordet”?
Ordet är Guds levande och verksamma vilja och beslut – inte minst den gudomliga undervisning som hade förmedlats till israeliterna genom Mose och fanns nedtecknad i torah (”lagen”), och såsom denna undervisning lästes, utlades, förstods och praktiserades inom den tidiga Jesusrörelsen (inklusive budskapet att Jesus från Nasaret är Guds Messias).
[Att översätta torah med ”lagen” är egentligen något missvisande – det hebreiska ordet betyder snarare ”guidning”, ”undervisning”. Den hävdvunna översättningen har dock följt med ända sedan Gamla testamentet översattes till grekiska i början på 200-talet f.Kr., och ”lagen” är därför den term som används för torah också av författarna till Nya testamentets texter.]
I Jakobsbrevet finns det inget problematiserande eller relativiserande av Mose lag; än mindre någon diskussion om i vilken utsträckning den fortfarande gäller. Jakobsbrevet har samma inställning till lagen som Matteusevangeliet, där den förväntas följas till punkt och pricka.
Vi får komma ihåg att den ”kyrka” Jakob skriver till är en (åtminstone företrädesvis) judisk gemenskap. Jesusrörelsen betraktar sig vid denna tid eller i detta sammanhang inte som tillhörig en annan ”religion” än den israelitiska. Att Israels lag därför skulle läsas och ”göras” var därför en självklarhet (liksom det är i Matteusevangeliet). Däremot brottades man förstås med hur den uråldriga lagens bud skulle tillämpas på rätt sätt i en kontext som såg helt annorlunda ut än när lagen hade nedtecknats. Men det gällde inte bara de Jesustroende judarna. Fariséerna, liksom andra judiska inriktningar, brottades med samma sak (även om de, men inte alltid, kom fram till andra slutsatser än de Jesustroende).
Det är först när också ett stort antal icke-judar (”hedningar”) börjar intressera sig för Jesusrörelsen, som frågan om lagens ”giltighet” väcks. Och då i första hand budet om omskärelsen. En av de första riktigt stora frågorna som den tidiga kyrkan diskuterade var huruvida hedningar inte behövde omskäras för att kunna upptas i Guds förbund med Abraham.
Utgången på den diskussionen var långt ifrån given, men till sist blev beslutet att hedningar inte skulle omskäras. En av de ivrigaste förespråkarna för att icke-judar inte behövde omskäras var Paulus (eller rättare: hans mening var att icke-judar absolut inte skulle omskäras). Det är kanske därför inte att förvåna att det är hos Paulus (vars mission till stor del var inriktad på just icke-judar) som lagen diskuteras och problematiseras på ett sätt som skulle ha varit otänkbart i Jakobs israelitiska kontext.
[Inom Paulusforskningen är det en ständigt pågående diskussion om hur Paulus såg på lagens giltighet. De två ytterligheterna är å ena sidan att det enda avsteget från lagen är att icke-judar inte ska omskäras, och å andra sidan att lagen i stort sett har spelat ut sin roll helt och hållet. Få forskare intar någon av dessa två extrema ståndpunkter idag.]
Jakob definierar lagen som ”frihetens lag”. Det skulle förstås kunna innebära att Jakob menar att lagefterföljelsen ger frihet; att det är genom att uppfylla lagens bud som frihet vinns. Men det var inte genom att lyda lagen som israeliterna blev befriade från fångenskapen i Egypten. Först befriade Gud dem, och därefter fick de ta emot torah – som ett tecken eller en bekräftelse eller ett kvitto på befrielsen.
I vilken utsträckning israeliterna sedan inte bara läste, utan även levde lagen, avslöjade i vilken utsträckning de faktiskt trodde (inte bara som en idé, utan som en praktisk verklighet) att de verkligen var Guds befriade folk – som det uttrycks t.ex. i följande budord från Andra Moseboken:
En invandrare får du inte kränka eller förtrycka: ni var ju själva invandrare i Egypten. Änkor och faderlösa får ni inte behandla illa. … En invandrare får du inte förtrycka. Ni vet hur det är att vara invandrare, ni var ju själva invandrare i Egypten.
Helt i linje med detta bud menar Jakob att församlingsmedlemmarnas tillit och tro på Gud och Guds ord visar sig i hur de förhåller och beter sig mot till exempel ”faderlösa och änkor i deras nöd”, dvs. samhällets mest utsatta människor.
Fundera vidare
Finns det sådant som du vet är rätt, men som du av någon anledning ändå inte gör? Vad skulle i så fall behövas för att få dig att göra det?
Be med bibeltexten
För församlingen och kyrkan i hela världen: Om en ”ren och fläckfri fromhet”.
För samhället och världen: För de mest utsatta.
För mig själv och mina nära: Om att ”tygla min tunga”.