Den 2 december (måndag i första adventsveckan): ”Under taket”

Den 2 december (måndag i första adventsveckan): ”Under taket”

Den 2 december (måndag i första adventsveckan)
Under taket

 

Jesaja 4:2–6
Den da­gen skall det som Her­ren låter växa va­ra en pryd­nad och en he­der för dem i Is­­ra­el som räddats, och lan­dets gröda skall va­ra de­ras stolt­het och ära. Och den som är kvar i Si­on, den som spa­rats i Je­ru­sa­lem, skall kal­las he­lig, var och en i Je­ru­sa­lem som är skri­ven bland dem som skall le­va. Men först skall Her­ren med do­mens an­de och re­­ning­ens an­de tvätta bort Si­ons dött­rars smuts och skölja Je­ru­sa­lem rent ef­ter dess blods­dåd. Över he­la Si­ons berg och festförsam­ling­en där skall Her­ren ska­pa ett moln om da­gen och en rök och ett flam­man­de eldsken om nat­ten. Ja, över allt skall hans hä­rlig­het va­ra en skärm, ett tak som ger skug­ga un­der da­gens het­ta, till­flykt och skydd mot regn och sky­fall.

Ur Psaltaren 122
Jag blev glad när man sade till mig: Kom, vi skall gå till Herrens tempel. Nu står vi i dina por­tar, Jerusalem. Jerusalem, du välbyggda stad, där husen står tätt till­sam­mans! Dit går stam­marna upp, Herrens stammar. Det är en plikt för Israel att prisa Herrens namn. Där finns domarsäten, troner för Davids ätt. Be om väl­gång för Jerusalem! Må de som äls­kar dig leva i trygghet. Må välgång råda inom dina murar, trygghet i dina palats. För mi­na bröders och vänners skull vill jag önska dig välgång. För templets skull, Herrens, vår Guds, tempel, vill jag söka ditt bästa.

Matteusevangeliet 8:5–11
När Jesus gick in i Ka­far­naum kom en of­fi­cer fram till ho­nom och bad om hjälp: ”Her­re, min tjäna­re lig­ger förla­mad där hem­ma och har svåra plågor.” Je­sus sa­de: ”Skall då jag kom­­ma och bo­ta ho­nom?” Of­fi­ce­ren sva­ra­de: ”Her­re, jag är in­te värd att du går in un­der mitt tak. Men säg ba­ra ett ord, så blir poj­ken frisk. Jag är själv en som står un­der be­fäl, och jag har sol­da­ter un­der mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den and­re: Kom, så kom­mer han, och säger jag till min tjäna­re: Gör det här, så gör han det.” Je­sus blev förvånad och sa­de till dem som följ­de ho­nom: ”San­ner­li­gen, in­te hos nå­gon i Is­ra­el har jag fun­nit en så stark tro. Jag säger er att många skall kom­ma från ös­ter och väster och lig­ga till bords med Ab­ra­ham och Isak och Ja­kob i him­mel­ri­ket.”

 

Studium och reflektion

”Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak.” I en del kyrkor ingår de orden som ett fast moment i nattvardsliturgin. Precis före utdelandet håller prästen upp nattvardsbrödet och säger:

Se Guds lamm, som borttager världens synder.
Saliga de som blivit kallade till Lammets bröllopsmåltid,

varpå församlingen ber:

Herre, jag är inte värdig att du går in under mitt tak,
men säg bara ett ord, så blir min själ helad.

Det som gjorde att officeren i Matteusevangeliets berättelse inte var ”värdig” att låta Jesus gå in under hans tak, var det faktum att officeren inte tillhörde egen­doms­folket. Officeren var ”hedning”, dvs. icke-jude. Därmed var han – enligt den tidens synsätt – behäftad med orenhet, och i respekt mot Jesus ville han inte för­sätta Jesus i ett liknande orent tillstånd som han själv. Det fanns nämligen en överhängande risk att en jude som vistades i en hednings närhet själv ådrog sig samma orenhet som hedningen.

Orenhet är i bibeln i första hand ett kultiskt begrepp. Den som var oren var ute­stängd från gudstjänsten, tills hen hade genomgått vissa reningsceremonier som tog bort orenheten. Synd gjorde en människa oren, men det gjorde även vissa högst naturliga (och oundvikliga) företeelser – särskilt sådana som hade med fö­del­se och död att göra.

Ingen människa kunde undgå att ibland bli kultiskt oren – och förväntade sig det inte heller. Perioder av orenhet var helt enkelt en del av livet. Däremot försökte många judar hålla sig borta från sådant som gick att undvika. Detta var framförallt vik­tigt för präster och leviter, som ju hade ansvaret att hålla igång den ständigt på­gående gudstjänsten i Jerusalems tempel.

Men även andra grupper än prästerna försökte i möjligaste mån undvika orenhet. Till exempel fariseerna. Dessa hyste nämligen uppfattningen att egentligen var alla israeliter präster. Även om det bara var Levis ättlingar som fick utföra of­fer­guds­tjänsten i Jerusalems tempel, var alla israeliter kallade att utforma sina liv som en gudstjänst – i Israels land som, så att säga, var ett ”utvidgat tempel”.

Av vad vi kan utläsa från Nya testamentets evangelier verkar fa­rise­ernas tolkning av Skriften och den judiska tron vara den som också Jesu tolk­ning var mest lik. Dock verkar Jesus ha varit mindre rädd för att dra på sig orenhet än vad fa­ri­seerna var. Det finns mängder av exempel i ev­an­ge­lier­na där Jesus faktiskt för­sätter sig i ett orent tillstånd – och allt­så måste genomgå de föreskrivna re­nings­ce­re­mo­nier­na för att åter bli ren och kunna delta i tem­pelgudstjänsten.

Men Jesus verkar alltså ha ansett att det var värt att dra på sig denna orenhet – för de andras frälsnings skull; för deras välkomnande in i Guds rikes skull.

I dagens evangelieberättelse undvek Jesus visserligen att gå in under den hedniske officerarens tak, men att Jesus avstod det den gången verkar ju mer ha varit utifrån Jesu respekt för officerens respekt för såväl Jesus som den israelitska religionen.

I andra fall verkar Jesus inte ha varit särskild orolig för att gå in under den ena eller andra ”orena” personens tak – och därmed själv dra på sig orenhet. Så kan Jesus t.ex. säga till den ”orene” tullindrivaren Sackaios:

I dag skall jag gästa ditt hem.

Och så fick Jesus stå ut med inte bara att tidvis behäftas med kultisk orenhet, utan även med att dra på sig fariseernas och de skriftlärdas förargelse, när de sade om honom:

Den mannen umgås med syndare och äter med dem.

Och i Laodikeiabrevet i Uppenbarelseboken säger Jesus att han står utanför vår dörr och bultar:

Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig.

Där – hos oss – vill Jesus hålla förfest, och genom sin egen närvaro göra våra hjärtan och våra liv till ett Herrens tempel. Där – inom oss – vill Jesus ge oss en för­smak av himmelrikets bankett – det himmelska gästabudet för Israel och fol­ken; festen i Guds rike med såväl Abraham, Isak och Jakob som för ”många från öster och väster”. Ja redan här och nu vill Jesus ge oss en för­aning av glädje­mål­tiden i det Nya Jerusalem över vilket ingenting mindre än Guds egen här­lighet skall vara ”en skärm, ett tak, ett skydd”.

Och något mer ”värdigt” tak än det är svårt att tänka sig.

 

Fundera vidare

Finns det tillfällen då du känt dig ”ovärdig”?

 

Be med bibeltexten

  • För samhället och världen: För alla som har befäl över andra – om att inte missbruka sina befogenheter.
  • För församlingen och kyrkan i hela världen: Om en stark tro.
  • För mig själv och mina nära: Om tillflykt och skydd från sådant som vållar skada.