19 nov Den 24 december (julafton): ”Fredens väg”
Den 24 december (julafton)
Fredens väg
Andra Samuelsboken 7:1–5, 8b –12, 14a, 16
Kung David hade nu inrättat sig i sitt hus, och Herren hade låtit honom få ro för alla fiender runt omkring. Då sade han till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Guds ark bor i ett tält.” Natan svarade: ”Gör det du tänker, Herren är med dig.” Samma natt kom Herrens ord till Natan: ”Gå till min tjänare David och säg honom: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? Jag hämtade dig från betesmarken och fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk, över Israel. Jag har varit med dig vart du än gått och krossat alla fiender i din väg. Jag skall göra dig lika ryktbar som de största på jorden, och åt mitt folk Israel skall jag ge ett land där jag gör dem rotfasta och där de skall få stanna. De skall inte mera oroas och inte längre förtryckas av onda människor som tidigare, som på den tid då jag insatte domare över mitt folk Israel. Ja, du skall få leva i fred för alla dina fiender. Nu kungör Herren att han skall bygga dig ett hus, ett kungahus. Och då dina dagar är till ända och du vilar hos dina fäder skall jag låta en ättling till dig, en som du själv har avlat, efterträda dig, och jag skall trygga hans kungavälde. Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. Ditt hus och ditt kungavälde skall bestå inför mig i all framtid, och din tron skall aldrig vackla.”Ur Psaltaren 89
Om Herrens nåd vill jag alltid sjunga, för alla tider göra din trofasthet känd. Jag säger: Din nåd är befäst för evigt, i himlen består din trofasthet. ”Jag slöt ett förbund med min utvalde, min tjänare David gav jag min ed: Din ätt skall bestå för evigt, för alla tider befäster jag din tron. Han skall säga: Du är min fader, min Gud och min räddande klippa. För evigt skall jag visa honom nåd, mitt förbund med honom skall stå fast.”Lukasevangeliet 1:67–79
Johannes far Sakarias fylldes av helig ande och talade profetiska ord: ”Välsignad är Herren, Israels Gud, som besöker sitt folk och ger det frihet. Han reser för oss frälsningens horn i sin tjänare Davids släkt, så som han för länge sedan lovat genom sina heliga profeter, frälsning från våra fiender och alla som hatar oss. Han visar barmhärtighet mot våra fäder och står fast vid sitt heliga förbund, den ed han svor vår fader Abraham: att rycka oss ur våra fienders hand och låta oss tjäna honom utan fruktan, rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar. Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet, ty du skall gå före Herren och bana väg för honom. Så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder genom vår Guds barmhärtighet och mildhet. Han skall komma ner till oss från höjden, en soluppgång för dem som är i mörkret och i dödens skugga, och styra våra fötter in på fredens väg.”
Studium och reflektion
Julafton avslutar adventstiden; helgmålsringningen på julaftons kväll markerar övergången från advent till Kristi födelses högtid, jul. Adventstidens sista evangelieläsning utgörs av Sakarias lovsång Benedictus (”Välsignad”). Denna lovsång har även fått sin givna plats i tidegärden (ett slags dagliga bönestunder med bland annat psaltarpsalmer och andra texter för olika tider av dygnet). I tidegärden beds Sakarias lovsång varje morgon under hela året.
Bilden av Herrens ankomst som en soluppgång har bibliska rötter. I Malakis bok säger Gud:
För er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp, och dess vingar skall ge läkedom. (Mal 4:2)
Och i Jesajas bok står det:
Man säger till er: ”Fråga de dödas andar och spådomsandarna, de som väser och stönar!” – Ja, skall inte ett folk fråga sina gudar, be de döda om budskap och undervisning för de levandes skull? – Så talar de för vilka ingen gryning finns. Plågade och hungrande skall de ströva omkring i landet, och i sin hunger skall de gripas av raseri och förbanna sin kung och sina gudar. De må vända sig upp mot höjden eller se ut över jorden, överallt råder nöd och mörker, en ångestens natt, töcken utan någon ljusning. Men natten skall vika där ångest nu råder. … Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.” (Jes 8:19–9:3)
Sakarias ord om soluppgången var för övrigt troligen en av anledningarna till att kyrkan kom att förlägga firandet av Kristi födelse den 25 december dvs. i anslutning till midvintersolståndet.
Sakarias lovsång är fylld med glädje och förväntan. Men trots den glädfyllda tonen i Sakarias lovsång (som även hörs i de övriga lovsångerna i början av Lukasevangeliet, dvs. Marias lovsång Magnificat, änglarnas lovsång Gloria och Symeons lovsång Nunc dimittis), kommer Lukas snart att lyfta fram att det dessvärre även finns helt andra slags toner i världen.
”Välsignad är Herren, Israels Gud, som besöker sitt folk”, sjöng Sakarias. Men några kapitel senare i Lukasevangeliet gråter Jesus över Jerusalem, som ”inte förstod att tiden var inne för Guds besök” (Luk 19:44).
Sakarias sade att Herren ”skall styra våra fötter in på fredens väg”, men Jesus måste klaga över Jerusalem: ”Om du denna dag hade förstått, också du, vad som ger dig fred, men nu är det fördolt för dig.” (Luk 19:42)
Och Jesus konstaterar även: ”Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.” (Luk 13:34)
”Ni ville inte…”
Men evangelisten Lukas ger ändå Sakarias rätt i att det trots allt finns en väg till fred – för den som vill. Faktum är att ”väg” är en av Lukas favorit-metaforer! Lukas strukturerar rentav större delen av sitt evangelium utifrån väg-metaforen. Lukas har lagt upp sin berättelse på så sätt att lärjungarna att i större delen av Lukasevangeliet följer Jesus på en väg, där målet är Jerusalem (som betyder ”Fredens stad”).
Och vägen fortsätter i Lukasevangeliet även efter Jesu korsfästelse, död, begravning och uppståndelse, då den uppståndne Jesus kommer i kapp två vandrande lärjungar. De båda vandrarna säger sedan till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?” Och i Apostlagärningarna använder Lukas ordet ”Vägen” som beteckning för kyrkans gemensamma tro (Apg 9:2).
Så visar Lukas att det – trots hinder och motstånd – finns en väg till fred, och tillsammans får vi uppmuntra och hjälpa varandra att vilja gå den.
Fundera vidare
Finns det områden i ditt liv som just nu ligger ”i mörkret och i dödens skugga”? Vad för slags ”soluppgång” skulle kunna förändra den situationen?
Be med bibeltexten
- För samhället och världen: Att alla ska få leva i fred och utan att förtryckas.
- För församlingen och kyrkan i hela världen: I uppdraget att låta alla få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder genom vår Guds barmhärtighet och mildhet.
- För mig själv och mina nära: Om frälsning från våra fiender och alla som hatar oss.