Den 24 mars (Jungfru Marie bebådelsedag) ”Guds mäktiga verk”

Den 24 mars (Jungfru Marie bebådelsedag) ”Guds mäktiga verk”

Den 24 mars (Jungfru Marie bebådelsedag)
Guds mäktiga verk

 

Dagens bibeltext

Lukasevangeliet 1:26–38

 

Studium och reflektion

Åtminstone sedan 600-talet, och antagligen ännu tidigare, har Herrens bebådelse firats den 25 mars. I det svenska kyrkoåret är firandet nuförtiden förlagt till en närliggande söndag.

Det är alltså åter dags för den här dagen i kyrkoåret som vi är nog ganska många predikanter som kan känna oss lite förlägna inför. Det där med att jungfrun Maria nåddes av budet från himlen om att hon skulle föda Guds son; det där med jungfrufödelsen; vad ska vi egentligen göra av det, och hur relevant är det egentligen för oss 2000-talsmänniskor?

Och förresten, hur viktig och framträdande är den där så kallade jungfrufödelsen ens i bibeln?

Det stora flertalet av Nya testamentets olika författare skriver inte en rad om att Jesus var jungfrufödd. Det behöver ju i och för sig inte betyda att dessa författare inte kände till det eller inte trodde på det, men om de gjorde det verkar de inte ha tyckt att den var så mycket att göra teologi av, i alla fall inte om vi jämför med den andra stora utomförklarliga händelsen i Jesu liv – hans uppståndelse från de döda. Den händelsen återkommer gång på gång på gång i Nya testamentets texter. Men att han skulle ha varit född av en jungfru som inte hade haft sex med någon man – det ordas det inte särskilt mycket om.

I de brev som finns bevarade av Paulus – inte en rad om detta. Inte heller i de brev som bär Petrus eller Jakobs eller Johannes eller Judas namn; inget i brevet till hebreerna och inget i Uppenbarelseboken.

Men hur är det då med evangelierna, de böcker som berättar berättelsen om Jesu liv? Det äldsta evangeliet, Markus evangelium, nämner varken något om hur Jesus blev till som människa eller något om hans barndom över huvud taget. Det gör inte heller det yngsta evangeliet i Nya testamentet, Johannesevangeliet. Johannes skriver visserligen om en födelse genom Anden som sker utan någon mans medverkan – men det är en beskrivning av hur en människa blir kristen, och de flesta kristna jag känner, och som alltså med Johannesevangeliets definition är Guds barn, har högst konkreta, jordiska både fäder och mödrar. Om någon kristen skulle vara jungfrufödd är det i så fall mer än jag känner till.

I Nya testamentet är det bara Matteusevangeliet som uttryckligen säger att Jesus var jungfrufödd – och så möjligen Lukas i den berättelse som är dagens bibeltext.

Men hur tydligt är det där i Lukasevangeliet egentligen? Maria frågar ängeln Gabriel hur det ska gå till att hon ska föda Guds son, hon som är jungfru och inte har någon man. Och Gabriel svarar:

Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.

Om vi inte också hade haft Matteusevangeliets berättelse om Jesu tillblivelse, där det alltså uttryckligen står att Jesus föddes av en jungfru, är jag inte så säker på att vi omedelbart skulle tycka att det är just det Gabriel säger till henne också i Lukas berättelse.

Om vi bara hade haft Lukas skildring av bebådelsen, skulle vi kanske snarare läsa den här dialogen mellan Gabriel och Maria som att Gabriel undviker att svara rätt ut på Marias fråga på hur hon ska kunna bli med barn om hon aldrig har haft någon man.

Den himmelska budbäraren Gabriel verkar i Lukasevangeliet vara måttligt intresserad av att förklara för Vår Fru om huruvida Gud eventuellt kan tänka sig att göra ett undantag för henne från regeln om blommor och bin.

Gabriels ärende är framförallt att berätta att det barn Maria ska föda ska kallas heligt och Guds son; och det är därför den heliga Anden ska komma över Maria och den Högstes kraft ska vila över henne. Den heliga Andens närvaro i den här berättelsen handlar alltså i första hand om vad detta ska vara för ett slags barn: ”Heligt och Guds son”, snarare än hur barnet rent faktiskt ska bli till.

Enligt kristen tro har Kristus varit Guds son i all evighet. Berättelsen om bebådelsen handlar om att Guds son blivit människa. Det anstötliga i berättelserna om bebådelsen och Jesu födelse är inte huruvida Jesus föddes av en jungfru eller inte, utan att evigheten har trätt in i tiden, och att den som är evig har delat våra livsvillkor.

Jag säger inte att Jesus inte var född av en jungfru. I alla fall enligt Matteusevangeliet var det ju så, och för egen del kan jag kan nöja mig med det och bekänna mig till en tro som säger att det var så det var. Men ibland möter jag en uppfattning om jungfrufödseln som visserligen kan vara klädd i de mest ortodoxa, rättrogna kläder vi kan tänka oss, men som under dessa kläder i själva verket döljer en ganska så fruktansvärd Gudsbild.

Ibland sägs det att de här berättelserna i Matteus och Lukas stämmer in på föreställningar som var ganska vanliga i den antika mytologin – nämligen att gudarna kom ner till jorden titt som tätt och gjorde kvinnor med barn. Men om det är i den traditionen vi ska förstå jungfrufödelsen, vad är det i så fall fråga om? Ett slags kosmisk våldtäkt.

Och vem är Gud i så fall? Den yttersta alfahannen.

Och vad för ordningar i samhället bekräftar den här historien ? Maria som den passiva, lydiga unga tjejen i en värld där männen alltid får sin vilja igenom.

Just så har den här berättelsen använts gång på gång genom historien. Men jag tror att detta går stick i stäv med vad den här berättelsen vill säga.

För det första: Huruvida någon man var inblandad i Jesu tillkomst eller inte gör varken från eller till i frågan om Jesus är helig och Guds son eller inte.

Även koranen menar att Jesus var jungfrufödd, men menar samtidigt att det är en hädelse att påstå att Jesus är Gud son. Huvudbudskapet i det äldsta av Nya testamentets evangelier – Markusevangeliet – är däremot just att Jesus är Guds son, men det budskapet lyckas Markus framföra utan att ha med en enda liten rad om att Jesus skulle vara jungfrufödd. För Markus är i stället det yttersta beviset på att Jesus är Guds son att han dör för världens skull. Där finner vi Gud – inte på en upphöjd tron i en avlägsen himmel, utan i skammen och förnedringen på ett kors.

För det andra: Om vi nu påstår att Jesu mor var Maria men att Jesu verklige far varken var Josef eller någon annan man – och vare sig vi påstår det som en rent historisk sanning eller mer som en teologisk sanning – så placerar det påståendet inte Guds son Jesus Kristus tillsammans med de högsta i världen, utan med de lägsta i världen. Dogmen om jungfrufödseln innebär inte att Jesu mamma hette Maria och bodde i Nasaret medan Jesu pappa hette Gud och råkade bo i himlen, utan snarare att den Jesus som gick här på jorden var faderlös. Och när Bibeln räknar upp de grupper som hade det absolut sämst ställt i samhället och som saknade allt vad sociala skyddsnät hette då består den uppräkningen av: invandraren, den faderlöse och änkan.

I så fall handlar dogmen om jungfrufödseln om att när Gud i Jesus Kristus träder in i världen och delar människans livsvillkor är det där han låter sig finnas: hos invandraren, den faderlöse och änkan. Han låter sig inte finnas högst upp i hierarkin, utan längst ner.

För det tredje: Det är på tiden att uppmärksamma den här berättelsens avsaknad av män som styr och ställer och får sin vilja igenom. Gabriel är ingen man – i alla fall inte ”man enligt normen” – utan en könlös ängel. Den heliga Anden som skulle komma över Maria så att barnet kan kallas heligt är i grekiskan – som är det språk Nya testamentet är skrivet på – neutrum. Och det hebreiska ord som ordet ”Ande” motsvaras av i Gamla testamentet är femininum ibland och oftast, och maskulinum ibland.

Den så självklara roll som män annars spelar så fort det ska skrivas historia av rang och betydelse, den rollen är här som bortblåst eller åtminstone så liten så ängeln Gabriel inte ens tyckte den var värd att tala om.

Den här berättelsen bryter sönder våra nedärvda, invanda föreställningar om kön; och den ifrågasätter då också den makt som vi brukar tillskriva det ena könet framför det andra. Lite senare i berättelsen sjunger Maria i sin trotsiga, berömda lovsång Magnificat att Gud störtar härskare från deras troner. Frågan är om inte berättelsen om jungfru Marie bebådelse säger att vår trygghet i vår invanda uppfattning om hon och han – om manligt och kvinnligt – är en sådan ”härskare” som Gud störtar i denna berättelse.

”Ingenting är omöjligt för Gud” sa ängeln Gabriel. Vi kanske därmed skulle kunna säga att Vårfrudagens budskap till såväl jungfru Maria som till alla oss andra, är att tro att en annan ordning än den vi har lärt oss att ta för given skulle kunna vara möjlig – om vi vill och om vi vågar lita på en sådan möjlighet.

Budskapet är kanske en inbjudan också till oss att få tro att en annan ordning skulle kunna vara möjlig än den vi har vant oss vid eller har blivit itutade att den är den enda möjliga och den enda som kan fungera (vare sig den heter ”könsmaktsordning” eller ”militarism” eller vad det nu är vi har inbillat oss att det bara kan vara på det sättet).

På den punkten kan jungfru Marie bebådelsedag kanske både få oroa oss och utmana oss.

 

Fundera vidare

Vad känner du inför Gabriels påstående att ”ingenting är omöjligt för Gud”.

 

Be med bibeltexten

För församlingen och kyrkan i hela världen: I uppdraget att vara ”Herrens tjänarinna” som får bära Kristus till världen.

För samhället och världen: För alla föräldrar.

För mig själv och mina nära: Att ”inte vara rädd”.