Den 4 december (onsdag i första adventsveckan): ”När vi delar det bröd som han oss ger”

19 nov Den 4 december (onsdag i första adventsveckan): ”När vi delar det bröd som han oss ger”

Den 4 december (onsdag i första adventsveckan)
När vi delar det bröd som han oss ger

Jesaja 25:6–10a
Her­ren Se­ba­ot skall på det­ta berg hålla gästa­bud för al­la folk, ett gästa­bud med fe­ta rät­ter och starkt vin, med fe­ta, mus­ti­ga rätter och starkt, kla­rat vin. På det­ta berg skall han ut­plåna den slöja som höljer al­la folk, det dok som sky­ler al­la folk­slag. Han skall ut­­plåna döden för all­tid. Her­ren Gud skall tor­ka tårar­na från al­la kin­der och göra slut på sitt folks förned­ring öve­rallt på jor­den. Her­ren har ta­lat. Den da­gen skall man säga: Se, det­ta är vår Gud, den rädda­re vi hop­pa­des på. Det­­ta är Her­ren som vi hop­pa­des på, låt oss jub­la av glädje, han kom till vår rädd­­ning. Her­ren håller sin hand över det­ta berg.

Psaltaren 23
Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han lå­ter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smör­jer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.

Matteusevangeliet 15:29–37
Je­sus gick ut­med Ga­li­le­is­ka sjön och se­dan upp på ber­get. Där sat­te han sig ner. Myc­ket folk kom till ho­nom, och de ha­de med sig la­ma, blin­da, lyt­ta, stum­ma och många and­ra och la­de ner dem framför ho­nom. Han bo­ta­de dem, och fol­ket häp­na­de: stum­ma ta­la­de, lyt­­ta blev fris­ka, la­ma gick och blin­da såg. Och de pri­sa­de Is­ra­els Gud. Je­sus kal­la­de till sig si­na lärjung­ar och sa­de: ”Det gör mig ont om fol­­ket. De har nu va­rit hos mig i tre da­­gar och har ingen­ting att äta. Jag vill in­te låta dem gå häri­från hung­ri­ga, för då or­kar de kanske in­te ta sig hem.” Lärjung­ar­na sva­ra­de: ”Vari­från skall vi få så myc­ket bröd här i öde­mar­ken att al­la des­sa män­niskor kan äta sig mätta?” Je­sus fråga­de: ”Hur många bröd har ni?” – ”Sju styc­ken, och så några fis­kar”, sva­ra­de de. Då sa­de han till fol­ket att slå sig ner på mar­ken. Han tog de sju bröden och fis­kar­na, tac­ka­de Gud, bröt dem och gav dem åt lär­jung­ar­na, och lärjung­ar­na gav dem åt fol­ket. Al­la åt och blev mätta, och man sam­­la­de ihop de över­bliv­na bi­tar­na, sju ful­la kor­gar.

 

Studium och reflektion

Berättelsen om Jesu brödunder är en av ytterst få berättelser som finns med inte bara i Matteus- och Mar­kusevangeliet, utan även i Jo­han­nes­ev­an­geliet (Matteus har rentav med två berättelser om brödunder).

Ibland sägs det att vad som egentligen hände i det som ev­an­gelis­terna beskriver som ett mirakel, var att när män­niskorna såg hur Jesus började dela ut av bröden och fiskarna, bör­jade de själva dela med sig av sina matsäckar, och att det var det som gjorde att alla kunde äta sig mätta – och att det till och med blev mat över.

Nu är det visserligen svårt (för att inte säga omöjligt) att veta hur det egentligen gick till med någon av evangeliernas berättelser om Jesus, men vad gäller bröd­under­berättelserna ger inte evangelieförfattarna ens den minsta antydan att det egentligen var så att folk började dela med sig av sina medhavda matsäckar, och det verkar inte heller vara berättelsens poäng.

Av samtliga författare i Nya testamentet som berättar om detta presenteras det just som ett under; ett övernaturligt mirakel. Men samtidigt kan det vara värt att fundera på vad detta och andra av Jesu underverk som evangelisterna berättar om fyller för funktion i evangelierna. Vad är poängen med dessa berättelser?

Under Gamla testamentets tid och framåt utvecklades tanken på ”de två tids­åld­rar­na”: Den gamla, nuvarande tidsåldern som präg­las av orättvisor, synd, rot­löshet och gudlöshet, och den nya, framtida tidsåldern som innebär skapelsens åter­­upp­rät­tel­se, frälsning och harmoni. Den nya tidsåldern kan även kallas ”Guds rike” eller ”himmelriket”, dvs. Guds herravälde.

I Gamla testamentet finns det gott om texter som uppfattades som beskrivningar av Gudsriket; av den framtida, nya tids­ål­dern – som t.ex. bibeltexten från Jesajas bok om det stora gästa­bu­det för alla folk, då Gud t.o.m. ska lyfta av ”den slöja som höl­jer alla folk – döden”.

Antagligen är det mot bakgrund av denna och andra bibeltexter om den nya tids­ål­dern som evangeliernas berättelser om Jesu un­der­verk ska förstås – inklusive bröd­underberättelserna. Poängen är inte i första hand att visa att Jesus kan upp­häva na­tur­lagarna, utan att med honom har den nya tidsåldern brutit in trots att den nuvarande, gamla tidsåldern fortfarande pågår. Det som Guds folk alltjämt vän­tar på, längtar efter och ber om (dvs. Guds rike), har redan bör­jat – i och med Jesu framträdande i världen. Här ges en försmak av det stora gästabudet på Guds berg som Jesaja pro­fe­te­ra­de om – en försmak, så att folket ”ska orka ta sig hem”.

Guds rike är alltså redan här, men ändå inte. Dvs. det är ännu inte i sin fulländning och fulla blomning, men det är likväl levande och verksamt i världen – som en un­derjordisk vatten­ström som underminerar och löser upp den gamla tidsåldern tills denna till slut faller samman och Gud blir allt överallt.

Därmed ligger det också något sant i påstående att ”miraklet” sker när män­niskorna själva börjar dela med sig av sina matsäckar. Den nya tidsåldern, som bröt in i den gamla tidsåldern i och med Jesus, bärs och förvaltas av Jesu lärjungar och efterföljare – församlingen. Inte så att kyrkan är Guds rike, men den (vi) har fått kallelsen att i världen vittna om riket ända fram till dess fulländning. Det gör Jesu lärjungar när de ger som gåva vad de fått som gåva (Matt 10:8) och med Lukas ord i Apostlagärningarna:

De deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna … De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt.

Faktum är att evangeliernas berättelser om Jesu brödunder innehåller for­mu­le­ringar av ut­präg­lat ”nattvardsspråk”. Bibelforskarna diskuterar om det beror på att kyrkans natt­vards­liturgier lånade sina formuleringar från evangeliernas be­rät­tel­ser om brödundret eller om dessa be­rät­tel­ser utformades efter de första kristnas mål­tidsgemenskaper och natt­vards­firanden. Det kan­ske kan få vara hur det vill med den saken. Såväl evangeliernas berättelser om Jesu brödunder som kyrkans natt­vardspraktik kan kanske sporra oss och inspirera oss att verka för och leva i aningen om den nya tidsåldern – Guds stora gästabud på sitt heliga berg – trots att den nu­va­ran­de, gamla tidsåldern fortfarande pågår.

Fundera vidare

Finns det någon i din närhet som du skulle kunna ge ”en försmak av Guds gäs­ta­bud” idag?

Be med bibeltexten

• För samhället och världen: Om en rättvis fördelning av jordens livsmedel, så att alla får äta och bli mätta.
• För församlingen och kyrkan i hela världen: Om tro och förmåga att ge människor bröd här i ödemarken.
• För mig själv och mina nära: I tider av sorg och förtvivlan, att Herren Gud skall torka tårarna från alla kinder.