En kyndelsmässopredikan

En kyndelsmässopredikan

Predikan av Oscar Hultåker i Norrmalmskyrkan den 2 februari 2020
Kyndelsmässodagen: ”Uppenbarelsens ljus”

Dagens bibeltexter:
Mika 7:7-8; Apostlagärningarna 2:42-46; Lukasevangeliet 2:22-40

Av de medeltida Mariadagarna återstår två: Kyndelsmässodagen eller Jungfru Marie kyrkogångsdag, som vi firar idag. Den andra är Jungfru Marie Bebådelse. Sedan har också fjärde söndagen i advent prägel av Maria.

Visst finns Maria med i Kyndelsmässodagens evangelietext. Hon är den rituella huvudpersonen. Efter den föreskrivna tiden får hon åter komma till helgedomen. Där ska hon offra endera ”ett årsgammalt lamm som brännoffer och en ung duva eller turturduva som syndoffer” eller två duvor som gavs den som inte kunde bekosta lammet.

Det är en gammaltestamentlig reningscermoni; omdiskuterat om det är ett kvinnofientligt perspektiv på förlossningen eller om det är en tidmöjlighet att slippa samhällets plikter. Men allt och alla blir vid olika tillfällen orena i Gamla testamentet och lösningen är alltid en reningscermoni. Senast vi stötte på det var förra söndagen om spetälska. Kontakt med lik efter dödsfall medförde också orenhet och föreskrifter för den efterföljande (och nödvändiga) reningen. Också deltagande i de religiösa festerna krävde rening.

Maria har en viktig roll för det ceremoniella ramverket i Lukastexten. För mig framstår hon dock som en biroll. Även Josef är där vid hennes sida, också i en biroll. Huvudrollerna här har ju Symeon och Hanna. Båda ser i Jesus den efterlängtade Messias, världens ljus, som ska befria Jerusalem, de förtryckta, och är de första som ser frälsningen i honom.

Nu ska vi ju inte fästa alltför stor vikt vid Lukas beskrivning av de exakta skeendena. Lukas uppfyller knappast några krav på god källkritik. Tendensen är stark. De två första kapitlen i Lukasevangeliet handlar ju om att visa Jesu förankring i den judiska traditionen – omskärelsen och Marias rening – och uppfyllandet av gamla testamentets profetord. Och i det tredje kapitlet finns Jesu släkttavla som bevisar släktskapet med kung David.

Se där; Messias!

Matteusevangeliets tendens är densamma. De inledande kapitlen handlar om att bevisa Messias genom uppfyllande av profetord och släktträd.

Kristus är världens ljus!

Det är det som Symeon och Hanna ropar ut.

Prova det: Kristus är världens ljus!

Lukas lyckas i andra kapitlet med en annan sak: Han lyckas etablera bilden av Jesu fattiga uppväxt. Lindad i en krubba eftersom det inte fanns plats för dem i härbärget. Om nu det är ett tecken på fattigdom. Det kan väl hända de flesta av oss att vi inte lyckas få tag på bra logi när man är ute och reser utan tillbringar natten i bilen eller utomhus. Jag har sovit på parkbänkar i Wien och Nynäshamn, i bilsäte åtskilliga gånger och under en fjällbjörk i vägskälet mot Arjeplog på norska sidan när jag inte lyckades få fortsatt lift sent på kvällen. Men det verkar dumdristigt att göra det när man är höggravid. Å andra sidan står det inte att Jesus föddes i ett stall; det står bara att han ligger i en krubba. Och säkert bör vi fråga oss hur utvecklad besöksnäringen var i en förort till Jerusalem vid tiden för Jesu födelse. Ett stall kanske inte vore så dumt för någon resande som saknade makt eller status att gästa främlingars hus. Men visar det visar nog inte fattigdom.

Ett bättre tecken på Jesu fattigdom är i så fall det faktum att Maria (och Josef) valde att offra två duvor, inte det föreskrivna årslammet och en duva, utan alternativet med två duvor som gavs den som inte kunde bekosta lammet. Traditionen blir att Josef och Maria skulle vara fattiga. Men vem hade råd att offra ett lamm? Hade alla ens råd att offra två duvor?

Jag tycker att annat tyder på att hemmet inte behöver ha varit präglat av någon fattigdom. Maria kan resa till Elisabet. Man har möjlighet att ge sig iväg till Jerusalem på påskarna, vilket i och för sig var föreskrivet i lagen, men som jag tvivlar på att de fattigaste hade möjlighet till och framförallt inte till att också ta med sig sin familj. Dessutom var Josef snickare eller timmerman, åtminstone yrkeskunnig, kanske med egen rörelse och anställda, knappast daglönare, och Jesus själv verkar ha övertagit yrket. Dessutom kunde Jesus läsa. Jag tvivlar på att detta var en uppväxt i armod.

Nåväl. Symeon och Hanna ropar ut det före oss: Kristus är världens ljus!

Den upprättelse som Mika och som Jesaja och flera andra hade profeterat.

Bland texterna i evangelieboken idag finns ytterligare en text. Från Apostlagärningarnas andra kapitel. Petrus har hållit sitt tal på pingstdagen och på en enda dag har de troende blivit ytterligare 3 000.

Det låter som en väckelserörelse, ett väckelsemöte, en konferens, kampanj, initiativ, happening eller allt vad det har kallats i vid olika tider. Och de lever ut sin tro på ett sätt som bara de nyfrälsta verkar kunna.

De är uppfyllda av sin nyvunna tro och lever enbart för den, i undervisning, stöd åt varandra, gemenskap och bön.

Så till den grad att de säljer allt och delar med varandra.

Skulle vi kunna leva så? Borde vi leva så? En del gör det. Det brukar kallas kloster eller kommunitet eller något liknande. Men redan i de nytestamentliga församlingarna som vi möter i breven i Nya testamentet så börjar ett annat kristet liv framträda än den här totala gemenskapen.

Men beskrivningen i Apostlagärningarna är intressant. Här möter vi alla de huvuddelar som ingår i gudstjänsten som vi firar idag och som följer mönstret för alla kristna gudstjänster. Undervisning, offrande för gemensamma ändamål, måltidsgemenskap och bön.

Är det de kristna väckelsemöten som jag ser framför mig?

Nej, de ser sig nog ännu mest som judar och det är nog inte den väckelse jag ser. Det är en judisk väckelse. Det är i samma tempel som alla andra judar också kommer till. Det är där de deltar i apostlarnas undervisning. Och när de ber är det de judiska bönerna och sångerna, bl.a. ur Psaltaren. Det har sedan kristna fortsatt att göra.

Åter till Lukasevangeliet. I sina två första kapitel lyckas Lukas med ytterligare en sak. Lukasevangeliet innehåller fyra lovsånger som i kristen tradition i många avseenden har kommit att bli den nytestamentliga kompletteringen av Psaltaren. I ett bönesammanhang är detta några av de viktigaste texterna ur nya testamentet vid sidan av Herrens bön och nattvardsbönerna.

I dagens evangelietext finns Symeons lovsång. I Lukasevangeliets första kapitlet, finns Marias lovsång och Sakarias lovsång. Och dessutom finns i andra kapitlet också änglarnas lovsång. Dessa fyra lovsånger används ofta i liturgiska sammanhang.

Marias lovsång, Sakarias lovsång och Symeons lovsång har sedan åtminstone tidig medeltid använts i västkyrkan som den nytestamentliga kompletteringen i de regelbundna tidebönerna och har därför en särställning bland bibeltexter.

Det finns i frikyrkliga sammanhang av och till en tveksamhet till det ordnade, strukturerade. Bönen ska vara fri. Jag vill ändå avslutningsvis lyfta fram den här boken: Tidegärden – psaltarpsalmer kompletterade med Lukasevangeliets lovsånger, samlade för regelbunden användning under olika tider på dagen:

Morgonens laudes med Sakarias lovsång. Aftonens Vesper med Marias lovsång. Kvällens Completorium med Symeons lovsång.

Det är viktigt att be och ett böneliv kan se ut på många sätt. Det finns en bönegrupp i Norrmalmskyrkans ungdom. Fler av oss skulle säkert må väl av att vara med i en bönegrupp för att få en bättre regelbundenhet i vårt böneliv. När man inte på egenhand förmår upprätthålla ett meningsfullt litet mer omfattande regelbundet böneliv så fungerar dessa.

Under de perioder när jag själv har lyckats ha en regelbundenhet i mitt böneliv utöver det vardagliga småpratandet med Gud och en mycket kort aftonbön så är det Tidegärden som jag har stött mig på. I mitt fall oftast Completoriet som jag vissa perioder läst innan jag somnat på kvällen.

Prova! Den finns också tillgänglig gratis på webben och kan laddas ned i appar.

Prova gärna tidegärden när det känns svårt att be!