09 dec Mater Dei – ett bibelstudium om Maria
Bibelstudium av Stefan Albinsson i Norrmalmskyrkan den 8 december 2013
Lukasevangeliet 1:26/27
I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria.
”Virginia” (latin för ”jungfru”) står det på dagens datum i almanackan. Jungfrun i fråga är förstås jungfru Maria. I dag, den 8 december, firas nämligen den fest som katoliker kallar ”Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet”.
En liten protestant som jag har väl inga större problem med hennes utkorelse, men köper inte riktigt det där med obefläckad avlelse rakt av.
Annars har väl den här dagen i den svenska folkliga traditionen mest spelat roll för att den föranlett morgondagens namndsdagsfirande av Anna (som enligt traditionen var namnet på Marias mor). Och då inte så mycket som religiös fest, utan för att på Annas dag, den 9 december, skulle såväl lutfisken läggas i blöt som julölet vara bryggt.
Kyrkornas bild av Maria har dels formats av berättelserna i Nya testamentet, dels av teologiska resonemang kring hela bibeln och olika traditioner. Men jag tänkte försöka koncentrera mig till vad vi kan utläsa om Maria i Nya testamentet, och vad som uttryckligen sägs om henne där. Många kristna skulle dock säga att det är bara början och att det inte räcker att göra så. Men vi får väl helt enkelt se det som en början – och det är i alla fall i linje med baptistisk tradition att så långt som möjligt hålla sig till bibeln.
De böcker som berättar om Jesu liv kallas evangelier. Fyra sådana evangelier finns i Nya testamentet. För enkelhetens skull kallar vi dessa för Matteus, Markus, Lukas och Johannes, och lämnar så för tillfället gladeligen den komplicerade författarfrågan därhän. Det äldsta evangeliet är Markusevangeliet.
Markusevangeliet är inte den äldsta texten i Nya testamentet (flera av Paulus brev är äldre), men det är det äldsta evangeliet. Markusevangeliet brukar dateras till någon gång mellan år 64 och 70, och senast 75. Kanske är det skrivet i Antiokia vid gränsen mellan nuvarande Turkiet och Syrien, eller möjligen i Rom.
Markusevangeliet är alltså den äldsta sammanhållande beskrivningen av Jesu liv. Markus nämner Jesu mor vid namn en enda gång. Det är när Jesus är besök i sin bardomsstad Nasaret och predikar i synagogan där. Markus skriver:
Jesus kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde med honom. När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Och de många som hörde honom häpnade och sade: ”Var har han detta ifrån? Vad är det för visdom han har fått, så att han kan utföra sådana underverk med sina händer? Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?” Så blev han en stötesten för dem. Men Jesus sade till dem: ”En profet blir ringaktad bara i sin hemstad, bland sina släktingar och i sitt hem.” Han kunde inte göra några underverk där, utom att bota några sjuka genom att lägga sina händer på dem. Och han förvånade sig över att de inte ville tro.
(Markusevangeliet 6:1–6)
Något som är intressant med den här texten från Nya testamentets äldsta evangelium, är att Jesus nämns som son till sin mor. Det naturliga vid den här tiden var annars att man benämndes efter fadern. Så är det också i Matteusevangeliets version av berättelsen:
Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?
(Matteusevangeliet 13:55–56)
Och i Lukasevangeliets version:
Är det inte Josefs son?
(Lukasevangeliet 4:22)
Den lilla detaljen i det äldsta evangeliet att Jesus kallas ”Marias son” (och att det är Jesus själv, och inte hans far som omtalas som snickare), gör det rimligt (eller åtminstone inte helt orimligt) att Markus menade att faderskapet var okänt. Jesus skulle i så fall enligt Markus mycket väl ha kunnat uppfattats av människor som en mamzer, dvs. resultatet av en förbjuden sexuell förbindelse, en oäkting. Själva ordet mamzer betyder egentligen ”främmande”, och en person som var född som mamzer var ställd utanför samhället. I så fall är det inte att undra på att Jesus ringaktades av invånarna i sin hemstad.
Vi återkommer till evangelierna om en liten stund. Men först går vi till alla de brev som ingår i Nya testamentet.
Inte i något enda av Nya testamentets brev nämns Maria vid namn. Hon omtalas förresten knappt utan namn heller för den delen. Av alla de brev som ingår i Nya testamentet finns det bara en enda referens till Jesu mor. Det är i Paulus brev till de kristna i Galatien, Galaterbrevet. Där skriver Paulus om Jesus att han var född av en judisk kvinna:
När tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen.”
(Galaterbrevet 4:4)
Däremot nämner inte Paulus vad kvinnan hette. Kanske visste han det, men det var inte så viktigt för honom, dvs. hon spelade inte så stor roll för det som Paulus ansåg var den kristna tron, mer än att detta att Jesus var född av en judisk mor, och på så vis en del i Guds plan för världen genom Israel.
Så långt breven. I Bibelns avslutande bok, Uppenbarelseboken, finns en text som traditionellt har ansetts handla om Maria:
Ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande, och hon ropar i barnsnöd och födslovånda. Och ett annat tecken syntes på himlen, och se, en stor eldröd drake … Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn när hon födde det. Och hon födde sitt barn, en son som skall valla alla folk med en stav av järn. Hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron, och kvinnan flydde ut i öknen, där Gud har berett henne en tillflykt…
(Ur Uppenbarelseboken kapitel 12)
Den här texten har ibland tolkats som att den handlar om Maria, och i bildkonsten har den gett upphov till ett särskilt bildmotiv (som brukar kallas immaculata” [dvs. ”obefläckad”], eller ”den apokalyptiska madonnan”), där Maria står på en månskära omgiven av en krans av tolv stjärnor. Därmed har månskäran blivit en symbol för Maria.
Att barnet i den här symbolladdade texten representerar Jesus råder det nog inget tvivel om, men kvinnan, som inte nämns vid namn, är nog framför allt menad att uppfattas en symbol för Israels folk.
Men nu tillbaka till evangelierna. I det yngsta evangeliet i Nya testamentet, Johannesevangeliet, omtalas Jesu mor vid tre tillfällen, men ingen gång talar Johannes om vad hon hette.
Första tillfället som Johannes omtalar Jesu mor befinner hon sig på ett bröllop där vinet har tagit slut. Jesu mor ber Jesus, som också är där, att rädda situationen. Och efter det så står det att Jesus följde med sin mor och sina bröder och sina lärjungar till byn Kafarnaum. Johannes börjar den här berättelsen så här:
På tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där.
(Johannesevangeliet 2:1)
Det andra tillfället som Johannes nämner Jesu mor är när Jesus vid ett tillfälle säger att han kommer från himlen, och folk undrar hur han kan säga så – de känner ju hans föräldrar. Folket nämner Jesu far vid namn, Josef, men däremot inte moderns namn:
Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju hans far och mor. Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?
(Johannesevangeliet 6:42)
Och det tredje och sista tillfället är på Golgota, när Jesus hänger på korset. Johannes berättar att Jesu mor står vid korset tillsammans med några kvinnor och med en lärjunge till Jesus. Och Jesus säger till lärjungen att han nu ska betrakta henne som sin egen mor, och till modern att hon ska betrakta lärjungen som sin son:
Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: ”Kvinna, där är din son.” Sedan sade han till lärjungen: ”Där är din mor.” Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen.
(Johannesevangeliet 19:25–27)
En sak som kan förvåna en när man läser det här textavsnittet är att de andra kvinnorna nämns vid namn, men inte Jesu mor, och att det är Jesu mors syster som heter Maria! Fast det beror i och för sig på hur man tolkar texten. ”Systern” skulle kunna vara en svägerska, och det är förstås inte en omöjlighet att två svägerskor råkar bära samma namn.
Det är faktiskt bara tre författare i hela Nya testamentet som nämner vad Jesu mor hette. Det är Matteus, Markus och Lukas.
Matteus nämner henne vid namn i samband med berättelserna om Jesu födelse. Så här skriver Matteus:
Jakob [var far] till Josef, Marias man; av henne föddes Jesus som kallas Kristus. … Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.
(Matteusevangeliet 1:16, 18–25)
Och lite längre fram berättar Matteus om de österländska stjärnydarna som sökte det nyfödda kungabarnet:
De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom.
(Matteusevangeliet 2:11)
Och så berättar Matteus att Josef fick fly med Jesus och modern till Egypten, innan de kunde återvända till Israel, men inte till Betlehem i Judeen. I en dröm fick Josef veta att det vore säkrare om de drog sig längre norrut, nämligen till Nasaret i Galileen.
Och så nämner Matteus, som vi redan tidigare sett, Marias vid namn i den berättelse som utspelar sig i Nasarets synagoga:
Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria, och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?
(Matteusevangeliet 13:55)
Så långt Matteusevangeliet. Också evangelisten Lukas nämner att Jesu mor hette Maria, dels i sitt evangelium och dels i sin fortsättningsbok Apostlagärningarna.
Liksom Matteus nämner Lukas Jesu mor vid namn i samband med berättelserna om Jesu födelse. Den kända berättelsen börjar så här:
I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.”
(Lukasevangeliet 1:26–28)
Och när Lukas senare i sin bok Apostlagärningarna berättar om tiden mellan Kristi himmelsfärd och pingsten, skriver han att hon ingick i den grupp av lärjungar som höll ihop i ständig bön i väntan på den heliga Anden:
De gick upp till det rum i övervåningen där de höll till, Petrus, Johannes, Jakob och Andreas, Filippos och Tomas, Bartolomaios och Matteus, Jakob, Alfaios son, Simon seloten och Judas, Jakobs son. Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.
(Apostlagärningarna 1:13–14)
Vad kan vi så här långt dra för slutsatser om Jesu mor?
Den första slutsatsen är väl att i många församlingar spelade Jesu mor inte någon särskilt stor roll, och det är inte ens säkert att de flesta kristna ens visste vad hon hette. Markus, Matteus och Lukas skriver att Jesu mor hette Maria, och det är väl troligt att hon verkligen hette det, vilket ju inte var något särskilt ovanligt namn på Jesu tid. Eller egentligen hette hon antagligen inte Maria, utan Mirjam eller Marjam, Uppkallad efter Moses och Arons syster i Gamla testamentet.
Så vem var hon? När vi möter henne i Lukasevangeliet får vi veta att hon var trolovad med Josef. En trolovning var ett slags första bindande kontrakt att äktenskap skulle ingås. Trolovningen gick till så att mannens familj betalade en avtalad summa pengar till den blivande hustruns far. Unga kvinnor kunde trolovas när de var tretton år, och det finns väl inget som tyder på att det var annorlunda för Maria. Och såväl trolovning som äktenskap var alltså en affärsuppgörelse mellan två familjer.
Den trolovade ”kvinnan” bodde kvar hemma hos sina föräldrar fram till själva bröllopet då hon flyttade ihop med sin man. Mannen var oftast något äldre än kvinnan; han var kanske 18 år eller något äldre. I konsten framställs ofta Marias man som betydligt äldre än en artonåring, och det beror på två saker.
Det ena anledningen är att mot slutet av evangelierna omnämns inte längre Josef. Och det har förmodats att han då inte längre var i livet. Det kan förstås ha varit så att Josef dog under Jesu levnad, men om det berodde på ålder eller av någon annan orsak kan vi däremot inte veta.
Den andra anledningen till varför Josef framställs som så mycket äldre än sin hustru är för att ge en förklaring till att evangelierna nämner Jesu syskon. Eftersom den katolska och ortodoxa uppfattningen har varit att Maria var oskuld hela sitt liv har man antagit att bröder och systrar snarare ska förstås som ”kusiner” eller ”nära släktingar”, eller att de var Jesu halvsyskon, dvs. att de var Josefs barn från ett tidigare äktenskap, och att Josef var änkling när han trolovades med Maria. I protestantisk tradition har man däremot oftast menat att Jesu bröder och syskon verkligen var Jesu bröder och systrar. Alltså behöver inte Josef ha varit så väldigt mycket äldre än Maria.
Ytterligare en anledning till varför Josef förmodas ha dött redan under Jesu uppväxt är att Jesu mor verkar även haft en ledande ställning i familjen. Så här berättar i alla Markus, i en berättelse som även Matteus och Lukas har tagit med:
När Jesus kom hem samlades folket på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta. Hans anhöriga fick höra det och gav sig i väg för att ta hand om honom; de menade att han var från sina sinnen. Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom. Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: ”Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig.” Jesus svarade dem: ”Vem är min mor och mina bröder?” Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: ”Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.”
(Markusevangeliet 3:20, 31-35)
Som de flesta andra människor gick väl även en stor del av Marias och Josefs vakna tid att helt enkelt överleva. De hörde nog inte till de fattigaste av fattiga – de hade ju, om vi utgår från att Jesu syskon verkligen var Jesu syskon och därmed Josefs och Marias barn, minst fem söner och minst två döttrar – och alla dessa verkar ha nått vuxen ålder. Så de borde ju i alla fall oftast haft mat för dagen. Men kanske inte så mycket mer.
Den bild som Nya testamentet ger av Jesu mor och hennes man är att de tillhör den grupp av befolkningen som kallades ”de trogna i landet”, dvs. i långa stycken traditionalister som höll hårt på traditionen och religionen. Det avslöjas inte minst av att Marias barn fick bibliska namn (även om det väl snarast var Josef som namngav dem), och att hon och Josef verkar ha observerat de föreskrivna vallfärderna till Jerusalem. Dessutom verkar Jesus ha fått lära sig läsa Tora – alltså den hebreiska bibeln. Antagligen höll Maria, så långt det var möjligt, sig ifrån den ”inflyttade” icke-judiska befolkningen i landet. Och Lukas har nog rätt när han låter henne säga om att hon räknade med att Gud återigen skulle ta sig an nationen Israel:
Maria sade: ”Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sina löften till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.”
(Lukasevangeliet 1:54/55)
Lukas berättar att Maria och Josef hade för vana att åka till Jerusalem varje pesach, dvs. påsk, i enlighet med Andra Moseboken 13 och Femte Moseboken 16.
Tre gånger om året skall alla män hos dig träda fram inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut: vid det osyrade brödets högtid [dvs. påsken], vid veckohögtiden [dvs. pingsten] och vid lövhyddefesten.
(Femte Moseboken 16:16)
Frågan är förstås om ”vanligt folk” hade vare sig tid eller råd att fara till Jerusalem så ofta, men i alla fall enligt Lukas så var det så att…
…Jesu föräldrar brukade varje år bege sig till Jerusalem vid påskhögtiden. Också när Jesus var tolv år gammal gick de dit upp som seden var vid högtiden.
(Lukasevangeliet 2:41–42)
Maria ska enligt Lukas ha varit bosatt i staden Nasaret i Galileen:
I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria.
(Lukasevangeliet 2:26–28)
Matteus verkar däremot mena att Josef och Maria slog sig ner i Nasaret först efter att Jesus hade fötts:
I en dröm blev Josef tillsagd att dra sig undan till Galileen, och där bosatte han sig i en stad som heter Nasaret.
(Matteusevangeliet 2:22–23)
I Matteusevangeliet verkar det alltså vara mer troligt att Maria kom från Judeen, men att hon senare blev tvungen att flytta till Galileen.
Faktum är att även Lukas pekar på att Maria hade nära kopplingar till Judeen. I alla fall hade hon en släkting där (Elisabet) som hon besökte efter att hon hade blivit gravid. I Lukasevangeliet är det för övrigt ett väldigt resande till Judeen av Maria i de första kapitlen. Först, när hon just har blivit gravid, reser hon alltså till en by i de judeiska bergen för att besöka sin släkting Elisabet. Så åker hon hem för att en kort tid därefter följa med Josef till Betlehem i Judeen för skattskrivning och det är under den resan som Jesus föds.
Jag anklagar verkligen inte den som ställer sig skeptisk till Lukas skattskrivningsförklaring. Är det verkligen rimligt att den romerska administrationen (som gjorde allt för att försöka bevara lugnet och Pax Romana, ”den romerska freden”) tyckte det var lämpligt att sätta så många människor på resande fot kors och tvärs över landet bara för att de av någon outgrundlig anledning skulle registrera sig i sin fädernebygd? Och vad skulle förresten inte ett sådant projekt ha kostat?
Men för Lukas (och Matteus) är det av teologisk vikt att Jesus föddes i kung Davids stad Betlehem, och Lukas förklaring till att det kunde ske var att Maria följde med sin man (trots att det verkligen inte hörde till vanligheterna att en kvinna – och gravid till på köpet – gjorde) på den där förmodade påbjudna resan till den där förmodade skattskrivningen i Betlehem. Möjligen menar Lukas även att Maria och Josef sedan blev kvar i Betlehem en tid för att därifrån en dryg månad senare kunna ta sig till Jerusalem för den påbjudna reningsceremonin i templet fyrtio dagar efter nedkomsten.
Så tillbaka till Galileen, för att sedan resa åtminstone en gång om året till Jerusalem för att fira påsk. Lukas berättar om den gången när Jesus fick följa med föräldrarna till påskfirandet i Jerusalem – och blev kvarglömd.
Och kanske fortsatte hon hela livet att resa till Jerusalem för att fira påsk där. Visserligen säger inte Lukas uttryckligen att det var så, men däremot skriver Johannes att Jesu mor var i Jerusalem också den påsk då Jesus korsfästes livet
Kanske hade hon följt med Jesus dit – enligt Lukas var det ju många kvinnor som hade gjort det – eller så råkade hon kanske bara vara där som årlig pilgrim för att fira påsk. Och enligt Lukas bok Apostlagärningarna stannade hon sedan kvar där åtminstone till veckohögtiden, dvs. pingsten.
En och annan kan fråga sig: Hur hade hon råd? Idag är det inget större bekymmer att resa mellan Nasaret och Jerusalem: Några timmar med buss. Men då – när varje resa var både kostsam, tog lång tid och var farlig…
Men hur det nu än verkligen var med Marias ständiga resor över hela landet, så knyts hon alltså – liksom sin berömde son Jesus – till både Galileen och till Judeen. I Bibelns värld är dessa båda områden något av varandras motsatser. Galileen är det suspekta. Judeen och inte minst Jerusalem är det allra heligaste.
Inte undra på att en tidig kristen tradition menade att Maria växte upp i Jerusalem, rentav i templet enligt ett gammalt evangelium.
Enligt en gammal kristen tradition ska hon även ha levt sina sista levnadsdagar i Jerusalem och platsen där hon ska ha somnat in visas upp än idag. Å andra sidan finns det en minst lika stark tradition att hon följde med lärjungen Johannes till Efesos, och att det var där hon somnade in.
Hursom – medan Josef enligt Matteus och Lukas var av kungasläkt, kan Maria ha varit av prästsläkt.
För det första pekar hennes namn på det: Marjam eller Mirjam. Det var ju i och för sig ett väldigt vanligt kvinnonamn på den här tiden, men helt omöjligt är det ändå inte att evangelieförfattarna vill att vi ska förknippa det med Arons och Moses syster Mirjam. Det var den släkten som fick ett särskilt uppdrag av Gud att vara präster. Och enligt Lukas var ju i alla fall Marias äldre släkting Elisabet gift med en präst (Sakarias).
För det andra har vi traditionerna som knyter Jesu mor till Judeen, och till Jerusalem och templet. Dessa traditioner bygger alltså delvis på Nya testamentets texter; dels på Mariatraditioner utanför Bibeln.
Å andra sidan förnekar i alla fall åtminstone en av Bibelns författare att hennes son Jesus skulle vara av prästerlig släkt, men däremot att han skulle vara kungasläkt. Det är författaren till Hebreerbrevet som hävdar det:
Alla vet att vår Herre är av Juda stam, och Mose har ingenting sagt om präster från den stammen.
(Hebreerbrevet 7:14)
Antingen koncentrerade Hebreerbrevets författare släktskapet helt och hållet till Jesu jordiske far (släktskap var snarare en juridisk sak än en biologisk), eller så menade han att inte heller Jesu mor var av prästerlig släkt. Eller så kände han helt enkelt inte till Maria. Hon var kanske, när allt kommer omkring, inte så särskilt känd bland de första kristna, utom i vissa kretsar.
Och för det tredje har vi alltså traditionerna som knyter Jesu mor till staden Nasaret och landskapet Galileen. Detta område ansågs av de mer sofistikerade i Judeen som bonnigt och tölpigt. Galileen hade inte särskilt mycket att komma med; ingen stolt historia. I Johannes evangeliet säger en gång några av Jesu kritiker:
Se efter i skriften, så skall du finna att ingen profet kommer från Galileen.
(Johannesevangeliet 7:52)
Där hade kritikerna visserligen fel, eftersom ju profeten Jona kom från detta område – eller så räknade de inte Jona som en riktig profet.
Enligt människorna i Judeen i Södern var invånarna i Galileen inte bara tölpiga, utan även allmänt suspekta. Det var en uppfattning som gick långt tillbaka i tiden och hade historiska orsaker. Och även lokalt verkade inte Nasaret ha något särskilt framstående rykte. I Johannesevangeliet frågar sig en person som får höra talas om Jesus från Nasaret:
Kan det komma något gott från Nasaret?
(Johannesevangeliet 1:46)
Och det var alltså här som Maria hörde hemma – vare sig det nu var så, som hos Lukas, att hon var född och uppväxt här, eller som hos Matteus, att hon hade flyttat dit.
Men det som ju Maria är mest känd för är ju förstås att hon var mor till Jesus, därtill att hon blev havande utan att haft sexuellt umgänge med någon man. Återigen: detta är inget det ordas särskilt mycket om i Nya testamentet. Matteus nämner det, och möjligen även Lukas. Matteus gör å andra sidan en stor sak av det genom att hävda att detta var en uppfyllelse av en profetia från Jesajas bok i Gamla testamentet.
Jag tänkte att vi avslutningsvis skulle stanna vid Marias lovsång, Magnificat. Den är det längsta uttalandet Maria någonsin gör i Bibeln. Ofta brukar man betona Maria som ett föredöme i lydnad och ödmjukhet, och passivitet. Maria sade ju till ängeln Gabriel:
Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.
(Lukasevangeliet 1:38)
Lydnaden och ödmjukheten har gjorts till ”kvinnliga dygder”. Kristna kvinnor har förväntats vara som Maria, dvs lydiga, ödmjuka och passiva (med det underförstådda tillägget: i förhållande till männen).
Men några dagar efter ängelns besök ger sig alltså Maria ibväg enligt Lukas på egen hand vad det verkar hela vägen till sin äldre släkting Elisabet som förvånas över att hon får besök av ”min herres mor”. Då stämmer Maria upp en lovsång som i stora drag bygger på en liknande sång i Gamla testamentet. Så här säger Maria:
Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte. Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort. Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.
(Lukasevangeliet 1:46–55)
”Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig.” Så mycket kaxigare än så kan det knappast bli.