Var håller Jesus egentligen hus nuförtiden? – ett bibelstudium på Kristi himmelsfärds dag

Var håller Jesus egentligen hus nuförtiden? – ett bibelstudium på Kristi himmelsfärds dag

Predikan av Stefan Albinsson i videoandakt från Norrmalmskyrkan den 13 maj 2021
Kristi himmelsfärds dag: Herre över allting

 

Markusevangeliet 16:19–21
När her­ren Je­sus ha­de ta­lat till dem blev han upp­ta­gen till him­len och sat­te sig på Guds högra si­da. Men de gick ut och pre­di­ka­de öve­rallt, och Her­ren bistod dem och be­kräfta­de or­det ge­nom de tec­ken som åtfölj­de det.

 

Aposteln Paulus skriver i sitt brev till de kristna i Rom:

Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? […] Jag är viss om att ingenting ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.
(Romarbrevet 8:34–35, 39)

För fyrtio dagar sedan firade vi påsk. Ja, ska vi vara nogräknade pågår den kristna kyrkans påskfirande fortfarande, eftersom påsktiden inte avslutas förrän i och med pingsten. Men i vilket fall som helst: för fyrtio dagar sedan var det påskdagen, Kristi uppståndelses högtid. Och då kanske vi nu kan fråga oss: efter uppståndelsen, på vilket sätt existerar Jesus efter sin uppståndelse? Jesus uppväcktes från de döda. Det berättar alla fyra evangelister i Nya testamentet och det är ju liksom den centrala bekännelsen i kristendomen. Men efter uppståndelsen, på vilket sätt existerar Jesus då? Eller för att uttrycka det en smula vanvördigt: ”Var håller Jesus egentligen hus nuförtiden?”

Idag firar vi ju Kristi himmelsfärds dag och i kyrkans ekumeniska trosbekännelser heter det att efter sin uppståndelse steg Kristus upp till himlen och sitter på Guds, den allsmäktige Faderns högra sida. Så då är ju svaret på frågan klart som korvspad.

Men nu är ju som bekant korvspad inte särskilt klart. Och faktum är att Nya testamentets författare beskriver det här med Kristi existens efter hans uppståndelse på lite olika sätt. Och jag tänkte att vi nu ska kolla lite på hur det beskrivs i nya testamentets fyra evangelier. Att Jesus uppstod fysiskt på tredje dagen – visserligen med en kropp som var förvandlad eller förhärligad – är något som de fyra evangelisterna beskriver på ungefär samma sätt. Men sen då? Var eller hur finns den fysiskt återuppståndne Jesus nu?

Av de fyra evangelisterna är det bara Lukas som uttryckligen skriver att Jesus togs upp till himlen inför lärjungarnas åsyn. Nu hörde vi ju just precis visserligen något liknande läsas i en text från Markusevangeliet, men det textavsnittet skrevs och lades till Markusevangeliet långt senare av andra än evangelisten Markus själv och bygger på texter från andra böcker i Nya testamentet, och då bland annat från just Lukasevangeliet.

Däremot uttrycker sig Jesus på ett par ställen också i själva Markusevangliet, liksom även i Matteusevangeliet, med ett språkbruk som är lånat från Daniels bok i Gamla testamentet. Och Jesus säger då, både enligt Markus och enligt Matteus, att människorna ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och att han ska komma bland molnen med stor makt och härlighet. (Matteusevangeliet 24:30; 26:64; Markusevangeliet 13:26; 14:62)

Och då kan vi ju tänka att om Kristus en gång ska komma som Människosonen bland molnen, måste han ju rimligtvis först ha tagit sig dit upp. Å andra sidan är det inte helt säkert hur bokstavligt det här yttrandet ska förstås, och åtminstone i Danielsbokens kontext (och det är ju därifrån den här bilden av Människosonen bland molnen är hämtad) är det uttryckligen menat att förstås bildligt och symboliskt. (Daniel 7:1, 13–16, 27)

Egentligen är det bara Lukas som skriver att Jesus verkligen togs upp till himlen inför lärjungarnas åsyn. Lukas skriver det precis i slutet av sitt evangelium, och där får man intrycket att Lukas menar att Kristi himmelsfärd skedde redan på påskdagens kväll. Lukas berättar att Jesus efter sin uppståndelse visade sig för lärjungarna, åt tillsammans med dem, sa till dem att de skulle gå ut i världen och missionera, och lovade dem att de skulle bli utrustade med kraft från höjden. Och när Jesus hade gett lärjungarna det löftet tog han med dem till ett berg utanför staden. Där välsignade han dem, och medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen. (Lukasevangeliet 24:50– 51)

Men i början av sin andra bok, Apostlagärningarna, skriver Lukas att Jesus efter sin uppståndelse från döden visade sig vid ett flertal tillfällen för lärjungarna, under en tidsperiod av fyrtio dagar, innan han togs upp i höjden och ett moln tog honom ur deras åsyn. (Apostlagärningarna 1:3–9)

Nu måste i och för sig inte det bibliska uttrycket ”fyrtio dagar” uppfattas som exakt fyrtio dagar, utan mer bara som att säga att det rörde sig om en längre period. Samtidigt är det ju förstås trevligt för oss att Kristi himmelsfärds dag har kommit att firas just fyrtio dagar efter påskdagen eftersom det innebär att vi fått en röd och för många därmed också arbetsfri dag på vad som annars skulle vara en helt vanlig torsdag.

Men vad är det Lukas vill säga sina läsare genom att berätta att Jesus togs upp till himlen inför sina lärjungars åsyn – vare sig det nu skedde samma dygn som Jesus hade uppstått från döden eller först vid ett senare tillfälle? Och kan Lukas berättelser om Kristi himmelsfärd ha någon mening och betydelse för oss i vår tid, för oss som kanske inte rakt av kan köpa den sortens världsbild som bilden av hur Jesus lyftes upp jorden till himlen förutsätter (det vill säga att vi finns här nere på en plats som heter jorden, och att Guds himmel på liknande sätt är en plats fast belägen där uppe någonstans, ovanför molnen)? Kan Lukas berättelse om Kristi himmelsfärd ha någon mening och betydelse för oss i vår tid som väl inte köper en sådan världsbild?

Jo, jag tror att de här berättelserna kan ha mening även för oss, och jag tror att det är framför allt två saker Lukas egentligen vill få sagt när han berättar om Kristi himmelsfärd.

Och det ena som jag tänker att Lukas vill få sagt är att Jesus är och var en sann profet – att Jesus med sina ord och med sitt liv sant förkunnade Guds budskap. På flera ställen i sin berättelse beskriver Lukas nämligen Jesus genom att anspela på Gamla testamentets berättelser om profeterna – och då inte minst profeten Elia. Profeten Elia som Gud hade sänt till Israel under en kritisk tid när Gudstron i landet var på dekis. Och i Andra Kungaboken berättas det att när Elias profetgärning närmade sig sitt slut kom en vagn av eld med hästar av eld och Elia for upp till himlen i en stormvind. (Andra Kungaboken 2:11)

Men det finns en sak till, tror jag, som Lukas vill ha sagt när han med hjälp av berättelsen om Elias himmelsfärd berättar om Jesus. En sak till förutom det här att stryka under att Jesus är och var en sann Guds profet. Och det är det här, att profeten Elia hade en lärjunge som hette Elisha. Och när Elisha började förstå att Elia snart skulle lämna livet på jorden, bad Elisha sin mästare att denne skulle låta honom få del av den profetiska ande som han hade. ”Det är ingen lätt sak du ber om”, svarade Elia, ”men om du ser mig när jag tas bort från dig skall du få vad du begär.”

Och så medan de gick de där och pratade med varandra kom plötsligt den där eldvagnen och skilde dem åt. Och Elisha såg hur Elia for upp till himlen. Och sedan tog Elisha upp Elias mantel, som hade fallit av Elia när denne for upp till himlen. Och ja, det visade sig mycket snart att Elisha därmed verkligen hade fått en dubbel lott av sin mästares profetiska ande. (Andra Kungaboken 2:6–15)

Så det är det andra som jag tror att Lukas vill få sagt när han berättar om hur Jesus fördes upp i himlen inför lärjungarnas åsyn: Att Jesu efterföljare och lärjungar skulle plocka upp Jesu bildligt talat fallna mantel, dvs. att de skulle få del av samma heliga Ande som hade verkat i Jesus, och att de i denna Andes kraft skulle fortsätta Jesu profetiska gärning på jorden ända fram till den dag då Jesus åter träder fram och återupprättar Guds rike i dess fullhet.

Så långt Lukas. Nu tänkte jag att vi ska kika lite på evangelisten Johannes motsvarighet till Lukas berättelse om Kristi himmelsfärd:

Johannes berättar att på påskdagens morgon fick Maria från Magdala se den uppståndne Kristus. När Maria förstår att det är han utropar hon i glädje och förundran: ”Rabbouni! Mästare!” Men då säger Jesus något ganska märkligt till henne, han säger: ”Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder – alltså till apostlarna – och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.” Och Maria gick då till apostlarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne. (Johannesevangeliet 20:11–18)

Och på kvällen samma dag visar sig Jesus också för dem, ger dem sin frid, visar dem såren han har på sin kropp och blåser in sin Ande i dem dem. Och en vecka senare, när även aposteln Tomas är med, som av någon anledning hade varit frånvarande vid det förra tillfället… en vecka senare visar sig Jesus återigen för dem och Jesus säger då uttryckligen att Tomas ska röra vid honom. (Johannesevangeliet 20:19–28)

Så först, på påskdagens morgon, sa alltså den uppståndne till Maria: ”Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min Fader.” Och så bara någon vecka senare säger Jesus till Tomas: ”Rör vid mig.” Så vad var det som hade hänt däremellan?

Jo, däremellan hade ju Maria vittnat för de andra om vad hon hade sett och hört, och dessa hade kommit till tro och fått ta emot den uppståndne Herrens Ande. Så kanske är det helt enkelt det som Johannes menar med Jesu uppstigande till Fadern: Att människor börjar vittna om Jesus som den Uppståndne, och att en gemenskap då formas – en mänsklig gemenskap sammanhållen av uppståndelsetro, frid och helig Ande.

Och så också några ord om Matteusevangliet:

I Matteusevangeliet finns det inte någon riktig motsvarighet till Lukas redogörelser för Kristi himmelsfärd. Matteusevangeliet slutar med att den uppståndne Jesus tar med sig apostlarna till ett berg uppe i Galileen, men Matteus skriver ingenting om att Jesus därefter lämnade dem. I stället skriver Matteus att Jesus där sa till dem:

Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.
(Matteusevangeliet 28:16–20)

I Matteusevangeliet finns det alltså inte en endaste rad om att Jesus lämnade sina lärjungar – tvärtom. Evangeliet slutar med en försäkran om Jesu ständiga närvaro hos dem i alla dagar ända fram till tidens slut. …ständigt närvarande som den som av Gud har blivit tilldelad all makt i och över hela universum; tilldelad all makt eftersom Jesus under hela sitt liv på jorden hade avstått att ta någon som helst makt från någon annan. Därför nu tilldelad all universums makt av Gud själv. Och denne som har uppstått från de döda och som har blivit given all makt säger till sina lärjungar att han ska vara med dem alla dagar till tidens slut.

Men på vilket sätt ska den uppståndne Jesus vara ständigt närvarande hos lärjungarna? Hur yttrar sig den uppståndne Herrens närvaro? Enligt Matteusevangeliet verkar denna den uppståndne Kristi närvaro framför allt ta sig två särskilda uttryck.

Det ena uttrycket för den uppståndnes fortsatta och ständigt pågående närvaro berättar Jesus om för lärjungarna i ett tal i Matteusevangeliet som brukar kallas församlingsordningstalet.

I församlingsordningstalet säger Jesus:

Allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.
(Matteusevangelet 18:19–20)

Enligt detta uttalande är Jesus alltså varhelst lärjungarna är samlade i hans namn. Och vad innebär det att vara samlade i Jesu namn? Jo, det verkar ju i den här texten i Matteusevangeliet betyda att helt enkelt komma överens – så att man faktiskt kan be tillsammans.

Det andra uttrycket för den uppståndnes fortsatta och ständigt pågående närvaro berättar Jesus om för lärjungarna i ett annat tal i Matteusevangeliet som brukar kallas för talet om tidens slut. Och enligt det talet finns den uppståndne Jesus Kristus, som av Gud har blivit tilldelad all makt, i den hungriga och i den törstiga, i den hemlösa och i den som saknar kläder, i den sjuka och i den fängslade (Matteusevangeliet 25:35–40).

Det kan ju tyckas en aning märkligt att den som har blivit tilldelad all makt i himmel och på jord är närvarande i och genom de allra mest maktlösa. Men åtminstone enligt Matteusevangeliet är det som Jesus kommer att säga när han en gång återkommer i härlighet tillsammans med alla sina änglar, att det är där han har hållit hus hela tiden ända fram till den yttersta dagen: i världens fattiga och maktlösa. Och att det är sådan han har varit hela tiden ända fram till tidens slut: hungrig, törstig, hemlös, naken, sjuk, fängslad…

Och om jag bara så helt kort får backa tillbaka till Lukas berättelse om Kristi himmelsfärd i Apostlagärningarna, så berättar Lukas där att när lärjungarna stod och såg upp mot himlen dit Jesus hade stigit upp, stod plötsligt två män i vita kläder framför dem: ”Galileer”, sade de, ”varför står ni och ser upp mot himlen?” (Apostlagärningarna 1:10–11)

Ja, varför, när nu Kristus finns närvarande precis överallt omkring oss?