Frihet

Frihet

Predikan av Elisabet Ravelojaona, Norrmalmskyrkan 18 augusti 2013

Mose sade: ”Förlåt din tjänare, Herre, men jag har inte ordet i min makt. Det har jag aldrig haft, inte heller sedan du talat till mig. Orden kommer trögt och tveksamt.” Herren svarade: ”Vem har gett människan hennes mun? Vem är det som gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? Gå nu, jag skall själv vara med dig när du talar och lära dig vad du skall säga.” Men Mose vädjade: ”Herre, jag ber dig, sänd bud med någon annan, vem du vill.” Då blev Herren vred på honom och sade: ”Du har ju din bror Aron, leviten. Han kan tala, det vet jag. Han är redan på väg för att möta dig, och han blir glad att få se dig. Tala med honom och lägg orden i hans mun. Jag skall själv vara med både dig och honom när ni talar och visa er vad ni skall göra. Han skall tala till folket för din räkning; så blir han din mun och du blir hans gud. Och staven skall du ha i handen, det är med den du skall utföra tecknen.”

2 Mos 4:10-17

En gång undervisade han i en synagoga på sabbaten. Där fanns en kvinna som hade plågats av en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. När Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: ”Kvinna, du är fri från din sjukdom”, och så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud. Men synagogföreståndaren, som förargade sig över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket: ”Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten.” Herren svarade honom: ”Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den. Men här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas från sin boja på sabbaten?” Dessa ord kom alla hans motståndare att skämmas, men folket gladde sig över allt det underbara som han gjorde.

Luk 13:10-17

Är vi inte fria?

Vid ett tillfälle, när Jesus stod och talade med en grupp judar som trodde på honom sa han: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.” Reaktionen lät inte vänta på sig: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du då med att vi skall bli fria?” (1).

Många av oss skulle nog reagera lika starkt om Jesus påstod att vi inte är fria. Vi lever i ett land med både religions- och yttrandefrihet. I vardagen har vi oändliga valmöjligheter, i allt från barnomsorg och skola till vård och omsorg i livets slutskede. Skulle vi inte vara fria?

I förhållande till många andra länder har vi frihet. Men vi vet också att under ytan finns ofrihet av olika slag, skapat av bristande ekonomi, utanförskap, språkbarriärer och mycket annat. För den unga människan, på väg att bli vuxen, kanske frihetslängtan handlar om en frigörelseprocess gentemot föräldrarna. En längtan efter att kapa banden, bryta upp och gå sin egen väg. För den som någon gång varit frihetsberövad, levt i ett samhälle med diktatur eller i en förtryckande miljö blir perspektivet ett annat. Där blir frågan om frihet långt mer än en fråga om valmöjligheter. Det blir en existentiell fråga, en möjlighet att få vara den jag är. Jesus insisterar: Sanningen ska göra er fria!

Våra kroppar minns

Kvinnans krumma kropp är så tydligt drabbad av sjukdom då Jesus möter henne och lägger sina händer på hennes rygg. För första gången på 18 år kan hon räta ut den! Alla som någon gång haft ryggvärk kan ana vad det betyder för henne. Utan värk kan hon gå upprätt. Hon kan se människor i ögonen och möta livet på ett helt annat sätt. ”Att räta på ryggen” är också ett uttryck som handlar om att få modet att vara sig själv, känna stolthet över den jag verkligen är, den Gud har skapat mig till. Vår kropp har mycket att berätta. Hur många har inte i en utsatt situation kurat ihop sig och dragit in axlarna, som för att skydda sig mot omvärlden? Hur många av oss har inte gått med stel nacke och öm rygg, då alltför många stora frågor och bekymmer pockar på?

När vi skrapar på ytan finns där mycket lagrat i vår kropp. Saker vi inte alltid själva minns, men som kroppen minns. Kvinnans krökta rygg, orsakad av en sjukdom hon levt med i arton år, kan också symbolisera andra bördor och låsningar som livet gett oss eller som vi själva tagit på oss. Bördor vi sedan inte kunnat göra oss av med. Vi går in i roller och mönster som är svåra att bryta, helt enkelt för att vi inte känner till något annat sätt att leva.

Rädslor som hindrar

Som förälder får vi träna oss på att hantera rädsla, både vår egen och våra barns. En sund rädsla behövs, för att skydda oss mot att göra farliga saker. Men när rädslan växer sig för stor kan den dominera våra liv och bli till hinder. Mose, en av de stora ledarna i den judiska historien, fick kämpa för att hantera sin rädsla, både inför att vara ledare och inför sin bristande förmåga att tala inför folk. Hans rädsla var så stor att han gjorde allt för att slippa gå in i den roll Gud ville ge honom. Jag tror att många kan känna igen sig. Den som måste lära sig ett nytt språk blir till en början begränsad och kan inte uttrycka sig obehindrat och nyanserat. Den som är blyg får tunghäfta då allas koncentration riktas mot honom eller henne. Men Gud ger sig inte. Gud vill att vi ska kunna leva utifrån vår fulla potential. Mose fick det stöd han behövde för att våga ta steget in i sitt livsuppdrag (2).

Befriad till ett sammanhang

Den kristna tron säger att vi är skapade till Guds avbild (3). Ingen av oss finns av en slump, någon har gett oss livet som en gåva. Varje människa har ett ärende, det finns en mening med vårt liv. Men bilden, Guds avtryck inom oss, kan döljas bakom alla yttre saker som finns i våra liv och vi tappar bort orienteringen. Vårt sanna jag bleknar.

Evangeliet berättar att frihet inte bara är frihet från något, utan framför allt till något. I Johannesevangeliet får vi se hur Jesus gång på gång återkommer till att hans uppdrag är att göra Faderns vilja (4). Genom att göra Faderns vilja så lever han i frihet gentemot mycket av det som annars binder människor. Dagens evangelietext är ett exempel på det. När kvinnan med den krokiga ryggen botas blir synagogföreståndaren upprörd över att det sker på en sabbat. ”Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten.” Det är som att han inte inser vad han säger! Visst är sabbaten viktig. Vi behöver vår vilodag. Men det här handlar om något annat och mannen som är så fast rotad i lagtexten ser inte det fantastiska som sker. När Jesus visar honom på att det handlar om en människa av kött och blod och inte några principer och lagtexter så skäms föreståndaren. Kanske skulle du och jag också behöva skämmas ibland. Vi människor är ofta väl snabba på att döma (5).

Hitta mig själv… i relation till andra

Handen på hjärtat så tror jag att flera av oss i vissa sammanhang kan bli något av lagryttare. Det finns i alla gemenskaper regler för hur vi ska umgås och leva tillsammans. Många är klart uttalade och kanske formulerade i text, andra är outtalade men minst lika styrande. Men långt ifrån alla regler är egentligen relevanta.

Jesus inbjuder oss att bli befriade från sådant som binder oss, men inbjuder oss också till tillhörighet. Jesus utmanar genom att påstå att ingen är så fri som den som avstår från allt för kärlekens skull (6). Och han visar det genom sitt eget liv. Fri är inte den som ständigt kastar loss och drar vidare. Den som aldrig knyter an till andra och aldrig vågar älska är inte fri. Fri är den som är så fast förankrad hos den andre att hon eller han inte rycks upp och dras med av allt som lockar och pockar. Frihet i tillhörighet skapar ett lugn och en trygghet. Men det är en utmanande frihet som också sätter oss i relation, inte bara till min medmänniska och med Gud, utan med hela skapelsen.

BÖN

Möt oss Gud. Hjälp oss att se på varandra och oss själva med kärleksfulla ögon. Befria oss från rädslor som hämmar och hjälp oss att ge varandra utrymme att växa.

Amen.



1) Joh 8:31-33

2) 2 Mos 4:10-17

3) 1 Mos 1:27

4) Ex Joh 4:34, 5:30, 6:38

5) Vi människor har tyvärr alltför lätt att döma, både oss själva och andra i vår omgivning. Texten om kvinnan med den krokiga ryggen finns i samma kapitel som berättelsen om äktenskapsbryterskan, kvinnan som blivit tagen på bar gärning med att göra äktenskapsbrott. En grupp män, skriftlärda och fariséer, använder situationen kring kvinnan för att utmana Jesus: ”I lagen föreskriver Mose att kvinnor som hon ska stenas. Vad säger du?” Jesus väljer först att inte svara. Han böjer sig ner och ritar i sanden. När männen envisas med att kräva honom på ett svar tittar han upp, ser på dem och säger: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” De andra ser på varandra och väntar på att någon ska börja. Men ingen tycks kunna säga att den aldrig syndat och så småningom ger de sig av, den ena efter den andre. De äldste först.

6) Joh 15:12-15