Ge oss i dag det bröd som… ja, som vadå? – en predikan i gudstjänst för alla åldrar

12 mar Ge oss i dag det bröd som… ja, som vadå? – en predikan i gudstjänst för alla åldrar

Predikan av Stefan Albinsson i Norrmalmskyrkan den 11 mars 2018
i gudstjänst för alla åldrar tillsammans med körerna Smultron och Körsbär
Midfastosöndagen: Livets bröd

Psaltaren 107:1–9
Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd. Så skall de befriade säga, de som Herren befriat ur nöden och som han har hämtat hem från alla länder, från öster och väster, norr och söder. Några gick vilse i öde öknar, de fann ingen väg till bebodda städer. De var hungriga och törstiga, och deras krafter sinade. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål. Han lät dem finna den rätta vägen till en stad där människor bodde. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor. Han ger de törstande att dricka och mättar de hungriga med allt gott.

Johannesevangeliet 6:1–15
Je­sus for över till and­ra si­dan av Ga­li­le­is­ka sjön, el­ler Ti­be­ri­as­sjön. Myc­ket folk följ­de ef­ter, därför att de såg de tec­ken han gjor­de ge­nom att bo­ta de sju­ka. Och Je­sus gick upp på ber­get och sat­te sig där med si­na lärjung­ar. Det var strax före ju­dar­nas påskhögtid.

När Je­sus lyf­te blic­ken och såg att så myc­ket folk var på väg till ho­nom sa­de han till Fi­lip­pos: ”Var skall vi köpa bröd så att al­la des­sa får något att äta?” Det sa­de han för att pröva Fi­lip­pos, själv viss­te han vad han skul­le göra. Fi­lip­pos sva­ra­de: ”Det räcker in­te med bröd för tvåhund­ra de­na­rer, om de skall få en bit var.” En av lärjung­ar­na, Si­mon Petrus bror Andre­as, sa­de: ”Här är en poj­ke som har fem korn­bröd och två fis­kar. Men vad förslår det till så många?” Je­sus sa­de: ”Låt fol­ket slå sig ner.” Det var gott om gräs på den plat­sen. Och de slog sig ner – det var om­kring fem tu­sen män. Je­sus tog brödet, tac­ka­de Gud och de­la­de ut åt dem som låg där, och li­kaså av fis­kar­na så myc­ket de vil­le ha. När de ha­de ätit sig mätta sa­de han till lärjung­ar­na: ”Sam­la ihop bi­tar­na som har bli­vit över, så att ingen­ting förfars.” De sam­la­de ihop dem och fyll­de tolv kor­gar med de bi­tar av de fem korn­bröden som ha­de bli­vit över när de ätit.

Då människor­na såg vil­ket tec­ken han ha­de gjort sa­de de: ”Det­ta måste va­ra Pro­fe­ten som skall kom­ma hit till värl­den.” Men Je­sus, som förstod att de tänk­te tvinga ho­nom med sig för att göra ho­nom till kung, drog sig un­dan till ber­get igen, i en­sam­het.

Det språk som Jesus talade var antagligen ”syriska” – eller mer korrekt: arameiska. Men när människor skrev ner det som Jesus gjorde och sade, skrev de på ett annat språk som ännu fler människor kunde på den här tiden.

Så Jesus pratade antagligen arameiska, men böckerna om Jesus i Nya testamentet skrevs på grekiska. Men det var inte exakt den grekiska som människor talar i Grekland nuförtiden, utan sådan som människorna kring Medelhavet använde då när Bibeln skrevs för tvåtusen år sedan.

Och det var inte sådan tjusig grekiska som den som skrevs och talades i skolorna och på universiteten. Nej, de flesta böckerna i Nya testamentet skrevs av människor som hade lärt sig grekiska sent i livet – och ibland blev det därför lite annorlunda grekiska än den som de som var riktigt duktiga på grekiska pratade. Ibland hittade Nya testamentets författare till och med på lite nya ord – kanske för att de inte alltid kunde det exakta grekiska ordet.

Vad har det här med ”Livets bröd” att göra? Jo, i Nya testamentet finns det en bön som Jesus lärde sina vänner och lärjungar att be. Det har blivit en jättekänd bön som vi fortfarande ber ganska ofta, och den bönen börjar:

Vår Fader, du som är i himlen…
(Matteusevangeliet 6:9–13; Lukasevangeliet 11:2–4)

När Jesus lärde sina vänner att be den bönen, lärde han ju förstås ut den på det språk som han och vännerna pratade: arameiska. Men när Nya testamentets författare sedan skrev ner bönen så den kunde komma med i bibeln, då skrev de ner den på grekiska.

Och sedan, skulle vi kunna tänka, är det väl bara att översätta bönen rakt av från grekiska till de språk som vi pratar – t.ex. svenska. Lätt som en plätt! Men det finns det ett litet problem…

Kommer ni ihåg att jag sa att Nya testamentet skrevs på grekiska så som den lät för tvåtusen år sedan? Tänk dig själv om du skulle åka tillbaka till vikingatiden (och det är ju ”bara” tusen år tillbaka). Och tänk dig att du då ska försöka förstå det slags svenska som vikingarna pratade.

Du kliver ut ur tidsmaskinen, går fram till en viking och frågar: ”Sverige?”. Du vill nämligen veta om du är kvar på samma plats, trots att tiden är en annan än din egen. Men vikingen bara skakar på huvudet och säger: ”Sviþjod!” För även om ni pratar ett slags svenska båda två så är det ändå inte exakt samma språk.

Nu är i och för sig grekiskan på Jesu tid lite mer lik dagens grekiska än vad vikingarnas språk är likt svenskan vi talar nuförtiden, så riktigt så svårt är det inte – men ändå! Och kommer du dessutom ihåg att de som skrev Nya testamentet inte alltid var så jättebra på grekiska, och att de ibland helt enkelt hittade på egna ord?

I den jättekända bönen som Jesus lärde sina lärjungar att be bad Jesus ungefär så här:

Ge oss i dag det bröd vi behöver.

Fast, egentligen vi vet inte riktigt om det var exakt så Jesus sa. Att bönen handlade om bröd vet vi, och att Jesus sa att vi skulle be Gud att ge oss vårt bröd i dag:

Ge oss i dag vårt bröd…

Men sedan står det ett grekiskt ord som vi inte vet vad det betyder. För det ordet finns ingen annanstans i någon annan bok eller text från den här tiden än i Jesu bön, Vi kan alltså inte kolla hur ordet används på andra ställen för att lista ut vad det betyder. Det finns nämligen bara här – i Jesu bön.

Så hur gör vi då? Jo, då får vi gissa! Och de som har översatt har gissat lite olika. En del tänker att det där ordet betyder: ”dagen som kommer”.

Alltså: ”Gud, ge oss i dag brödet för dagen som kommer” eller ”Ge oss i dag brödet för imorgon.” Ja, så att vi slipper gå omkring och oroa oss för morgondagen, utan istället kan vara levande och närvarande i den dag som är i dag. Morgondagen får Gud ta hand om.

Andra tänker att det betyder: ”det bröd som passar för oss”; ”det bröd som är nödvändigt för oss;” eller helt enkelt: ”det bröd som vi behöver”.

Alltså: Det kan finnas en massa saker som jag kanske inte behöver, som gräddtårta och godis och sånt, men det är inte om det jag ber Gud, utan jag ber Gud att ge mig åtminstone vad jag behöver:

”Gud, om du någon gång skulle göra så att jag fick äta gräddtårta, så inte mig emot, men jag skulle inte be dig om det, för gräddtårta är ju inte något som jag behöver för att leva, och då känns det liksom lite onödigt att besvära dig om att be om sådant.”

Och då fattar vi att bönen om bröd handlar inte bara om just bröd, utan när vi ber Gud om bröd ber vi egentligen Gud om allt vi behöver för att leva: Kläder som håller oss varma, tak över huvudet, en säng att sova i… Allt sådant som jag verkligen behöver är ”brödet vi behöver”; allt jag behöver för att klara mig.

Eller ”jag” förresten… Bönen som Jesus lärde ut är ju inte bara min bön, utan vår bön. I den bönen heter det inte: ”Ge mig i dag det bröd jag behöver.” Nej, det heter: ”Ge oss i dag det bröd vi behöver.”

Och då tänker jag att om vi verkligen menar att det här är en bön som hela kyrkan ber tillsammans, kan den bönen hjälpa oss att också fundera på om någon av oss kanske har mer än vad hen behöver, för i så fall kan jag ju den personen få vara bönens svar till någon annan. Så att vi delar med oss av det vi har för mycket av till andra som inte har men som behöver. Ungefär som pojken i dagens evangelieläsning (Johannesevangeliet 6:1-15), som gav sin matsäck till Jesus så att de två fiskarna och fem bröden kunde mätta ännu fler än bara pojken.

Så kanske Jesus sa att vi ska be: ”Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer”.

Eller så kanske han sa att vi ska be: ”Ge oss i dag det bröd som vi behöver”.

Men så finns det också de som menar att det där ordet som vi inte riktigt vet vad det betyder ska betyda ungefär: ”det som är viktigare än allt annat” [eller egentligen: ”det övernaturliga”].

Det är det ”bröd” som kommer att vara allt på den Stora Morgondagen som kyrkan hela tiden väntar på ska komma – den sista och allra största dagen. Och det ”brödet” är en person: Jesus Kristus – han som sade att han är Livets bröd; han som vill möta vår allra innersta längtan och mätta vår allra djupaste hunger.

Men är det inte dumt att vi inte kan veta exakt vad det står i Jesu bön?

Jo det är det kanske, men egentligen är det ganska bra, för då måste vi tänka själva! Då får du och jag vara med och fylla i. Och tillsammans får vi kanske vara med och både upptäcka och forma något nytt. Egentligen är det ju ganska självklart att det ska vara så, eftersom det handlar om bönen vi ber tillsammans, och det bröd vi ber om är vårt gemensamma bröd, som vi får se till att det räcker åt alla som behöver, och alla som vill ha.