Nytt år! Nytt liv! – en adventspredikan

Matteusevangeliet 21:1-10
När Jesus och hans lärjungar närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!” När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: ”Vem är han?”

Lukasevangeliet 4:16-23
Jesus kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.” Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: ”Är det inte Josefs son?” Då sade han till dem: ”Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också.”

Det mänskliga mötet förändrar

I tisdags var jag och min kollega Stefan på en dialogkonferens, för människor som arbetar med barn i utsatthet. Barn som lever med missbruk och våld i sin omedelbara närhet. Tanken med dagen var att se hur statliga och kommunala aktörer kan samarbeta med idéburna organisationer för att nå fler barn. Det är många av oss som tycker att samhället har blivit alltför kallt och hårt. Det är lätt att känna sig pessimistisk. Men den där tisdagen gav på många sätt hopp om att en förändring är möjlig.

Foto: tidningenresultat.se

Det starkaste avtrycket gjorde avslutningstalaren Leo Razzak. Han lämnade ingen oberörd. Han hade en förmåga att låta humorn finnas med i de djupa frågorna kring konsekvenserna av att inte agera i tid. Han berättade utifrån sitt eget liv om vikten av att bli sedd och trodd på.

Han sa, bland mycket annat: Det finns ingen investeringsbudget för människor! trots att det finns för alla andra byggen i vårt samhälle! Men också utanförskapet har ett pris. Jag är själv en produkt av en sådan investering. Leo Razzaks anförande gav så mycket hopp. Han visade på möjligheterna. Talade om vikten av att våga satsa och pröva, också då hela planen inte är färdig från början. Men allt handlar om relationer. Ingen kan komma från en position och tro att folk ska lyssna. Men finns där ett förtroende kan mycket hända. Det mänskliga mötet är det som förändrar. Så berättade Leo Razzak om Anders Carlberg, fryshusets grundare, som en gång talade med honom om hämnd: Istället för att slå dem på käften ska du slå dem med häpnad!

Vi måste börja tro!

Gång på gång återkom Leo Razzak till uppmaningen Vi måste börja tro! Han gjorde det på ett oerhört befriande och självklart sätt, som jag verkligen tog till mig. Inget förnekande av att det inte är enkelt, men ändå så självklart: Vi måste börja tro! Tro att förändring är möjlig. Tro att vi har något att komma med. Tro att människor själva har styrka till förändring. Men det fungerar inte att komma med falska fasader eller påklistrade leenden. Allt handlar om äkta relationer mellan människor och om kärlek.

Leo Razzak kallar sig andligt intresserad. För mig var det en predikan han höll, den där eftermiddagen när novembermörkret redan fallit över vår stad och ljusen glittrade i Mälarens vatten. En predikan rakt in i det budskap som den här söndagen står för. Budskapet om ett glädjebud för de fattiga, befrielse för de fångna, syn för de blinda och frihet för de förtryckta! Vi måste börja våga tro, på allvar att det är sant och att det är möjligt! Det mänskliga mötet förändrar, därför valde Gud att komma till oss som människa.

Behov av profeter

Texten, som Jesus läste ur bokrullen när han satt i Nasarets synagoga, är hämtad från profeten Jesaja. Han levde på 700-talet f Kr och en av hans viktigaste utmaningar var att försöka förhindra att landet kastades in i en förödande storpolitik. Jesaja var en fridens man.[1] Men han var inte rädd att använda skarpa ord för att beskriva det han såg. Han var inte rädd för att förmedla det budskap som han upplevde att Gud gav honom. Jesajas fru var också profet.[2] Det skulle vara intressant att höra hur de samtalade med varandra… Politik, samhällsengagemang och en djupt personlig Gudsrelation, kombinerat med en analytisk förmåga – det är kännetecknande för profeterna vi möter i Bibeln.

Vi behöver sådana profeter idag! Jag tror att de finns, men troligtvis inte i maktens korridorer, utan snarare i samhällets marginaler. Därför måste vi vara beredda att lyssna till de röster som hörs, också när de talar ett annat språk än det vi kanske är mest vana vid. Profeterna kan tänkas tala gatans språk, eller företagarens. Profeten kan vara ung, eller gammal, könet spelar ingen roll. Gud väljer på sitt sätt. Men det är inte alla som säger sig vara profeter, som verkligen är det. Bibeln understryker att lyssnaren alltid har ett ansvar att pröva om det som sägs verkar vettigt. Att pröva ett budskap innebär att ärligt lyssna inåt. Var landar orden hos mig? Kan det vara Gud som talar genom den här människan? Bibeln är tydlig med att vi ska akta oss för dem som bara säger sådant som är bekvämt att lyssna till.[3] Det kan vara bra att komma ihåg, nu då vi befinner oss i ett valår! Bibelns profeter visar oss tydligt att tro och politik hör ihop. När Jesus kom, gick han inte till de fina salongerna, utan rörde sig bland vanliga människor som du och jag. Han fanns hos dem som var undanskuffade i marginalen. Åt med dem och rörde vid de orörbara.

Befriad att leva i nuet, hjälp att bära

Jesus budskap till oss idag kan inte vara tydligare: Han kommer med erbjudandet om befrielse och upprättelse. Både för den som lever i utanförskap, men också för den som finns i maktens korridorer och har insett att allt inte står rätt till. Budskapet riktas till var och en och frågan ställs – vill du vara med? Jesus predikar inte sitt budskap i första hand, han lever det! Det är därför han kallar oss att bli hans lärjungar. Att bli Jesus lärjunge, att följa i hans fotspår, är att leva här och nu mitt i livet. Att ta emot Jesus i sitt liv innebär att bli befriad till ett liv i gemenskap, ett liv där jag inte behöver bära själv. Jesus säger: Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda lätt.[4]

Vi är många som anser att mycket är fel i vårt samhälle i dag. Vi är många som i arbetslivet pressas av ekonomi, orimliga förväntningar och ett alltför pressat tidsschema. Det är många i vårt samhälle som står utanför systemet och inte vill något hellre än att få vara med och bidra. Det är många som har en skev bild av människors lika värde och allas rätt att säga ja eller nej. Det är många i vår stad som lever i ensamhet. Något är fundamentalt fel!

När vi ser allt detta kan det kännas som en omöjlighet att förändra. Jag hör till dem som känner hur oro och bekymmer fysiskt läggs på mina axlar, där det till slut blir en tung, värkande börda. När vi har för mycket orkar vi liksom inte se hur vi kan dela det vi bär med andra. Men det kommer så småningom en punkt där det faktiskt inte går längre. Jag skulle tro att många härinne, har känt eller känner samma sak ibland.

Jesus säger inte att vi ska sluta bära, eller sluta att engagera oss, tvärtom. Han uppmanar oss att öppna våra ögon, se oss omkring och agera. Men – vi ska inte göra det själva eller i egen kraft. Förändringen sker när vi gör det tillsammans med varandra och med Guds kraft. Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda lätt.

Det är hög tid att försöka förstå vad som verkligen är viktigt att prioritera, både i vårt eget liv, i vår församlings liv och i vårt samhälle. Det kan vara bra saker som vi måste säga nej till för att annat faktiskt är viktigare. Men framförallt tror jag att jag och vi alla måste hjälpas åt på ett helt annat sätt än vi gör idag. Vi behöver låta alla goda krafter samverka. Om alla är med och bär, så blir det mindre att bära och vi får mycket mer gjort. Och vi behöver se att vi alla behöver hjälp. Ingen av oss är någon supermänniska.