17 jul Särskilt förtjust – en predikan om gudomlig vänskap
Norrmalmskyrkan den 18 maj 2025
Femte söndagen i påsktiden: ”Att växa i tro”
Johannesevangeliet 15:10-17
Jesus sade: ”Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.”
Särskilt förtjust – en predikan om gudomlig vänskap
Eva Larsen
För ett par veckor sen var temat Den gode herden. Han som ger sitt liv för fåren. Sen finns det en falsk herde, den som är lejd och inte är herde på riktigt. Han överger fåren och flyr när han ser vargen komma. Men den gode herden stannar kvar för han känner fåren, och fåren känner honom.
Det leder över tankarna till dagens tema som är Att växa i tro. Idag handlar bibeltexten om vänskap. Att växa i tro handlar inte om att samla på sig mer information om Gud. Det handlar om att bli vän med Gud.
Profeten Hosea förmedlar Guds ord: ”Jag ska älska dem av hjärtat. Jag är den som vakar över mitt folk.”
Och i 1 Johannesbrevet hörde vi läsas nyss: ”Låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning.”
Och i dagens evangelietext säger Jesus att om ”vi blir kvar i kärleken ska vår glädje bli fullkomlig.” Och glädjen sitter inte i huvudet, den sitter i hjärtat. Eller kanske t o m i magen. Den känns i hela kroppen.
Alla dessa texter talar om en rörelse från huvudet till hjärtat.
Huvudet beräknar. Men det finns inget beräknande i vänskap. Vänskapens syfte är inte vad jag kan uppnå genom vänskapen, utan vänskapens syfte är vänskapen till vännen själv. Den gode herden är intresserad av dig. Den lejde herden däremot är intresserad av sig själv och vad han kan uppnå för egen vinning.
Om vi skulle sammanfatta kristen tro så är det detta: Jesus erbjuder oss sin vänskap och sin kärlek. Kristen tro handlar om att överlåta sig till den vänskapen och låta sig förvandlas tillsammans med honom. Precis som vi formas av de vänner vi umgås med kan vi välja att låta oss formas av Gud som är alltigenom kärlek.
Livet med Jesus handlar inte om att ta emot instruktioner. Livet med Jesus är att vandra tillsammans med honom och lära sig förstå hur allt som har med våra liv att göra också angår Gud. Han är intresserad av våra liv.
Han är intresserad av oss. Inte bara intresserad, utan han älskar oss väldigt mycket. Jag läste nyligen en bok där författaren målar upp en fiktiv berättelse där en man får samtala med Gud. Så fort någon person i den här mannens närhet nämns, det kan vara en strulig tonåring eller en besvärlig vuxen vän, säger Gud att han är särskilt förtjust i den personen. Genom samtalet säger Gud så om så många olika människor att mannen förstår att Gud är särskilt förtjust i alla människor. För Gud är varje person värd all kärlek och all uppmärksamhet.
I mötet med den sortens kärlek är det svårt att värja sig. När vi delar det som är våra livs glädjeämnen och bekymmer med Gud så händer något med oss. Det är som att Guds ömhet gör att våra tillslutna hjärtan smälter och formar oss på nytt och på nytt, till att bli mer och mer hela, även om det kan ta tid så vi får ha tålamod. Men vi börjar se på oss själva med större barmhärtighet eftersom vi börjar förstå hur Gud ser på oss.
Det leder i sin tur till att vi ser på våra medmänniskor på ett nytt sätt. I evangelierna läser vi om hur Jesus ständigt försöker nå fram till människor för att göra dem till sina vänner. Hans lärjungar blir en sån vänkrets. Fast de var så olika som personer så hölls de ihop av Jesus. På så sätt blev de också vänner till varandra. Det är därför tror jag att många känner något speciellt med den gemenskap som växer fram i en församling. Det är en vänskap som binds samman av Jesus själv.
Jag sa i början av predikan att detta med att växa i tro handlar om att bli vän med Gud. Men det stannar inte där. För när vi närmar oss Jesus viskar han våra medmänniskors namn i våra öron. Det är som att han förmedlar sin förtjusning över de andra till oss. Och särskilt de som är svåra att älska.
Jesus sa ”Mitt bud är detta: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er.”
Att älska sina vänner är ingen konst. Men att älska de som är annorlunda än jag är lite svårare. Men det är något Jesus tålmodigt väntar på att vi ska göra. Eller snarare, han väntar på att vi ska ta emot hans hjälp att kunna älska dem. För det som gör det möjligt är att vi själva först fått ta emot den kärleken av Jesus. Så att det liksom svämmar över och räcker till även för andra.
Jag tror till exempel att det är det pingsten handlar om. Att kraften från Guds heliga Ande utgöts över lärjungarna så att det svämmade över så att fler fick ta del av den. Så jobbar Gud. Han ger åt var och en av ett sånt överflöd att det spiller över till andra.
Sen är det viktigt också att förstå att kärlek inte handlar om känslor. Känslor är bra men kan också vara nyckfulla. Visst älskar vi våra barn eller föräldrar eller vänner även om vi ibland kan bli irriterade på dem. För kärlek är en viljeakt. En vilja att stanna kvar även när det svajar.
Att säga att jag stannar kvar här för din skull på samma sätt som jag litar på att du stannar kvar för min. Att även om vi är olika, låta våra olikheter hjälpa oss att växa. Att lita på att Gud för oss samman för att vi behöver varandra. Och för att Gud väljer att utföra sitt verk just genom kombinationen av oss. Han är särskilt förtjust i kombinationen av oss.
Jesus sa också: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.”
Hur ska man veta om man vuxit som kristen? Vi har egentligen inte fått någon spegel så vi kan inte avgöra det på egen hand. Men de som lever nära oss kan se. Vi får helt enkelt lämna det. Under tiden får vi vara Jesu vänner och ta emot dem som Gud sänder i vår väg.