17 jul Jesusvägen – inte ännu en predikan om hur man kommer till himlen
Norrmalmskyrkan den 11 maj 2025
Fjärde söndagen i påsktiden: ”Vägen till livet”
Johannesevangeliet 14:1-14
Jesus sade: ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. Och vägen dit jag går, den känner ni.” Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.” Filippos sade: ”Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.” Jesus svarade: ”Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.”
Jesusvägen – inte ännu en predikan om hur man kommer till himlen
Stefan Albinsson
”Jag är vägen sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Den versen ur Jesu avskedstal är nog ett av Nya testamentets allra mest kända och citerade ord. Den brukar citeras i diskussioner om hur man blir frälst, eller vilka som blir frälsta. Det vill säga: Vilka får komma till himlen (underförstått: vilka slipper hamna i helvetet)? Och då står det ju klart och tydligt i denna vers att bara den som tror på Jesus kommer till himlen.
Eller står det verkligen så? Är det ens den frågan som Jesu uttalande handlar om? Jag är tveksam. Jag tänker att det här Jesusordet inte alls var avsett att svara på frågan: ”Vilka kommer till himlen?”
I Johannesevangeliet håller Jesus sitt avskedstal för sina lärjungar under sin sista måltid innan han blir tillfångatagen, ställd inför rätta och förd till sin plågsamma död på korset.
I avskedstalet säger Jesus till lärjungarna: ”Vägen dit jag går, den känner ni.” Tomas genmäler: ”Vi vet ju inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?”
Jag föreställer mig att Jesus replikerar med en djup suck: ”Men kära nån, har det inte redan framgått med all önskvärd tydlighet varthän det barkar? Vet ni inte att om man vågar säga ifrån när något är helt galet, om man vågar ifrågasätta makten och den förhärskande normen, då är det ganska givet var man hamnar till slut, nämligen uppspikad på ett kors? Det borde ni ha fattat vid det här laget.”
De frågar Jesus: ”Hur kan vi känna vägen?” Och han svarar: ”Jag är vägen, sanningen och livet.”
Man kan översätta Jesusordet på lite olika sätt, till exempel: ”Jag är vägen, det vill säga det verkliga/sanna/äkta livet.” Ganska ofta i Bibeln, och även hos rabbinerna, var detta att kalla något för en väg, ett annat sätt att uttrycka vad som var ens livsstil eller levnadssätt. Så när Jesus säger: ”Jag är vägen”, tänker jag att Jesus vill peka på det han under hela sitt liv har sagt, gjort och varit.
Egentligen behöver vi bara backa tillbaka ett par verser i Johannesvangeliet för att se vad för slags ”väg” Jesus är. Jesus och lärjungarna hade samlats till måltid, och Jesus hade sett hur otroligt skitiga lärjungarna var om fötterna. Så kunde de inte gärna slå sig ner vid bordet. Alltså tar Jesus ett handfat som han fyller med vatten, och en handduk, och så går han runt och gör det som vem som helst av dem (och då gärna någon annan än mästaren själv) kunde ha gjort, om de bara hade tänkt till lite. Han tvättar deras fötter. Och så säger han: ”Nu har jag gett er ett exempel, så nu borde ni fatta hur ni ska vara mot varandra. Jag såg att ni hade skitiga fötter, och då såg jag till att tvätta dem åt er.”
Och lite senare i sitt tal kommer han att spetsa till det ytterligare, då han säger: ”Älska varandra, så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.”
Det är Jesusvägen! Det är den väg Jesus har pekat ut så tydligt och klart och som är så totalt integrerad med hans egen person så att han till och med själv kan säga sig vara den vägen: det äkta sättet att leva, det sanna sättet att möta och bemöta andra människor: Älska varandra, och ser du någon med skitiga fötter, eller vad det nu kan vara, så bistå den människan.
Filippos bad Jesus att visa dem Fadern. Men det är ju just det som Jesus har gjort precis hela tiden! Att ”komma till Fadern” är i Jesu avskedstal knappast ett annat sätt att säga att en gång få ”komma till himlen”. Att ”komma till Fadern” är snarare ett annat sätt att säga: ”erfara Guds närvaro”. Också här och nu. I världen, så som den faktiskt ser ut. I våra liv så som de faktiskt ter sig.
”Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Det vill säga: Ingen kan erfara var Gud är – eller ens vad Gud är – på något annat sätt än kärlek uttryckt i handling. Det är Jesusvägen: att älska varandra, så som han har älskat oss.